Schackspelaren Aulikki Ristoja om serien The queen's gambit: “Vi var också bara ett par kvinnor bland många fler män"
En av höstens mest omtalade serier är The queen's gambit, men hur väl överensstämmer den med verkligheten? Vi frågar schackspelaren Aulikki Ristoja som bland annat deltagit i schack-OS.
Precis som huvudpersonen i The queen's gambit, Beth Harmon, har Aulikki Ristoja spelat schack sedan hon var barn på 50-talet. I hennes fall var det ändå ingen fastighetsskötare som lärde henne, utan föräldrarna.
– Min pappa var temperamentsfull och när min mamma vann, vilket hon gjorde ganska ofta, kastade han pjäserna på golvet. Jag tyckte det verkade vara ett spännande spel och bestämde mig för att studera det närmare, säger Aulikki.
The queen's gambit
- Netflix-serien är baserad på Walter Tevis roman med samma titel, som kom ut 1983.
- Handlar om den föräldralösa Beth Harmon som bor på ett barnhem. Fastighetsskötaren Shaibel lär henne spela schack och det visar sig att hon har en oerhörd talang för spelet. Hon blir tyvärr inte bara shackspelare på barnhemmet - hon blir också beroende av lugnande tabletter.
- The queen's gambit är en schacköppning. På svenska heter den damgambit. Gambit innebär att man offrar en bonde för att få ett starkt spel i centrum. Aulikki Ristoja tycker namnet är passande eftersom Beth Hamron på ett sätt även offrar sig själv.
- Beth Harmon är en helt fiktiv person, men partierna hon spelar är riktiga partier, spelade av stora schackspelare.
- Riktiga schackspelare nämns också i serien, som till exempel sovjeten Boris Spasskij. Amerikanen Bobby Fischer besegrade honom 1972 och blev då världsmästare. VM-matchen blev väldigt omtalad eftersom det var första gången en amerikan fick utmana en spelare från Sovjet om världsmästartiteln.
- Den före detta världsmästaren Garri Kasparov och schackspelaren Bruce Pandolfini hjälpte serieskaparna att göra allt så verklighetstroget som möjligt.
- Källa: Sveriges schackförbund
Aulikki brukade också se på när äldre personer spelade schack med stora pjäser i Björnparken i Helsingfors. Hon stod och funderade ut vilka drag som skulle vara bäst och märkte snart att hon kunde spelet.
– En dag ropade någon “flicka! Kom och spela du också”. Jag vann och började tycka om det ännu mera.
Riktigt bra spelare börjar redan som barn
De riktigt bra schackspelarna har alla börjat spela redan som barn. Aulikki ger den svenska spelaren Pia Cramling som exempel.
– Hon var också ensam flicka bland en massa pojkar och män. Jag hade äran att möta henne när hon var bara 14 år gammal. Det var 1977 i de nordiska mästerskapen i Finland. Hon var redan då en skicklig spelare och hon vann såklart, men vi blev goda vänner.
Pia och Aulikki spelade länge, ungefär sex timmar uppdelat på två dagar.
– Tidigare spelades det längre partier men nu har man förkortat speltiderna. Det blir mer publikvänligt på det sättet. I serien The queen's gambit spelas det också långa partier som sträcker sig över två dagar, säger Aulikki.
Ett fåtal kvinnor bland 30 män
I motsats till Beth Harmon som var tonåring när hon deltog i sin första turnering, var Aulikki strax över 20 när hon 1971 deltog i Helsingforsmästerskapet.
– Vi var ett par kvinnor och kanske 20-30 män som spelade, berättar hon.
Att vara nästan ensam kvinna såg hon inte som ett problem. Hon tyckte det var roligt att spela och studerade de andra spelarnas partier. Under 80-talet började dessutom allt fler kvinnor tävla.
Aulikki fann inte bara nya schackkunskaper på turneringarna. Hon fann också den man som hon senare kom att gifta sig med.
Hon och Thomas Ristoja är fortfarande gifta och har två schackspelande barn ihop. Thomas sitter med under intervjun och paret avslutar ofta varandras meningar och verkar ha väldigt roligt ihop.
Aulikki berättar att det är vanligt med romanser på schackturneringar. Beth Harmon bli kär i en motspelare och även Pia Cramling har träffat sin man på en turnering.
Finns några småfel i serien
Serien The queen's gambit baserar sig på boken med samma namn som är skriven av Walter Tevis.
Den kom ut på 80-talet och Aulikki läste den redan då. Hon har även sett igenom serien ett varv och är nu inne på sitt andra.
– Första gången såg jag det som jag tyckte var fel, så nu ser jag på den en gång till för att njuta av det som är bra, säger hon.
Så vad är då fel i serien enligt Aulikki? Det första är Beths beteende mot den mycket yngre spelaren Georgi Girev.
Beth blir irriterad och varje gång hon flyttat sin pjäs går hon iväg och stirrar aggressivt på pojken. Hon sitter också på en bänk och stampar högt med fötterna.
– Hon är oacceptabelt nedlåtande och hon skriver inte ner sina drag. Det måste man göra när man tävlar, säger Aulikki.
En annan sak som fick Aulikki att reagera var applåderna spelarna får efter sina partier.
– Man kan inte applådera i spelsalen när andra partier fortfarande pågår. Applåderna stör andra spelare - i spelsalen måste alla vara tysta, säger hon.
Men förutom de här två sakerna tycker Aulikki att serien ger en bra bild av hur schackvärlden såg ut på 50- och 60-talet.
– En person som inte spelar schack förstår kanske inte serien fullt ut, men den är spännande och fin, säger hon.
Beth är inte ensam om att stirra upp i taket
Det som huvudpersonen Beth ofta gör är att titta upp i taket och där se spelet framför sig. Det är hon inte ensam om.
– Så gjorde också till exempel stormästaren Ivantjuk i verkligheten. Det är inte hallucinationer utan det är beteenden som många spelare har, berättar Aulikki.
I serien säger Beth Harmon, när hon ska förklara sin kärlek till schack, att spelet också kan vara väldigt vackert. Aulikki håller med och tycker det är den mest intressanta delen av spelet.
– I min licentiatavhandling i teoretisk filosofi har jag bland annat undersökt schackets estetik, säger hon.
Förr valde en jury till och med ut de vackraste partierna i turneringarna och de belönades med ett så kallat skönhetspris.
– Tyvärr har man slutat med den här fina traditionen nu och det tycker jag är synd, säger Aulikki.
Sexism finns också i verkligheten
Kvinnor som spelar schack har, även som Beth, fått utstå en del sexism när de tagit sig fram i schackvärlden.
Även Aulikki har mött motspelare som efter spelet kunnat fälla någon sexistisk kommentar - men aldrig vid brädet. Där har alla varit hövliga.
Sexism kan också ta sig uttryck på andra sätt, till exempel när det kommer till vem som får synas.
Alla partier som Beth spelar i serien är riktiga partier som spelats av stora spelare - alla män.
Serieskaparna har bland annat tagit hjälp av ex-världsmästaren Garri Kasparov (av många ansedd som den främsta schackspelaren i världen) som bestämt vilka partier Beth ska spela.
– Kasparov har tidigare haft en del chauvinistiska attityder. Han har till exempel sagt att kvinnor inte kan bli bra spelare eftersom de inte har tillräckligt med “killer instinct”, alltså de talanger som schack kräver, säger Aulikki.
Hon undrar om det kanske är hans tankar kring det som gjort att han inte tagit med något parti som spelats av en kvinna.
Aulikki skulle gärna sett ett parti spelat av till exempel Judith Polgár som varit den starkaste kvinnliga spelaren genom historien.
Kasparov är ändå inte den som kommit med de värsta kommentarerna enligt Aulikki.
Värst enligt henne är Bobby Fischer, som blev den första amerikanen att vinna världsmästerskapet i schack.
– Han sade att han lätt kan ge en officerspjäs som förgåva (och därmed börja spelet med en pjäs mindre red. anm.) till vilken kvinna som helst i världen och ändå vinna varje gång. Det är ganska hemskt. Inte är det så, det är ju helt klart, säger Aulikki.
Få kvinnor spelar schack professionellt
När Beth Hamron började tävla i schack var hon ensam kvinna.
På 80-talet när Aulikki tävlade mycket fanns det ganska många andra kvinnor som tävlade i Finland, men nu ser det lite sämre ut igen.
Fler kvinnor tävlar professionellt nu än på Beths tid, men tar vi en titt på de hundra bästa schackspelarna i dag finns det ändå bara en endaste kvinna (Hou Yifan) med på listan.
Aulikki vet inte varför så få kvinnor får upp ögonen för spelet. De flesta kvinnor som spelar gör det inte heller professionellt - kanske för att det saknas förebilder att se upp till?
– Men nu kanske den här serien kan ändra på det? Kanske fler flickor blir intresserade när de kan ha Beth Harmon som förebild? säger Aulikki.
Förebild när det kommer till schack då alltså, inte alkoholen och drogerna. Aulikki förstår inte ens varför de är med (förutom för att skapa lite dramatik förstås).
Dagens tävlingar ser lite annorlunda ut
De tävlingar som Aulikki vunnit har endast kvinnor deltagit i. Beth spelade tillsammans med män.
Nuförtiden finns det både öppna turneringar där alla får delta och tävlingar endast för kvinnor.
– Båda sätten är bra. Det finns liksom ingen skillnad, det är schack ändå, säger Aulikki.
Aulikki Ristoja
- Har titeln Lady International Correspondence Chess Master (LIMC, 1998).
- Har vunnit Finska schackmästerskapet för kvinnor åren 1979, 1988 och 2000.
- Har deltagit i schack-OS fem gånger.
- Har skrivit boken Shakki perusteet tillsammans med sin man Thomas Ristoja.
- Tillhör en riktig schackfamilj: Maken skriver en schackspalt i HBL och han och deras äldsta son är också FIDE-mästare. Det är Världsschackförbundet som delar ut titlarna FIDE-mästare (FM), internationell mästare (IM) och stormästare (GM). Titlarna är öppna för både män och kvinnor och de som erhåller en titel behåller den för resten av livet.
I dag spelar Aulikki i seniorturneringar, men hon har bland annat deltagit i OS flera gånger. De tävlingarna kan inte riktigt jämföras med dem vi ser i serien.
– På 50- och 60-talet var det precis som i serien och i forna Sovjetunionen spelade man ofta i palats. Det stora schackbrädet på väggen användes också så att publiken kunde följa med i spelet. Under OS är tävlingarna jättestora och spelas i stora hallar. Så det ser inte ut som i serien, säger Aulikki.
I dag skulle heller inte en spelare kunna ta lugnande tabletter inför ett parti, eftersom det finns regler för doping. Men Aulikki förstår inte varför man ens skulle ta sådana tabletter.
– Man kan inte ta lugnande medel för att kunna spela bättre, säger hon.
Det viktiga är att hållas alert, därför är det snarare uppiggande medel som kanske kunde hjälpa.
En tid fick spelarna till exempel inte dricka för mycket kaffe under sina partier eftersom det räknades som uppiggande medel.
– Men för att få någon sorts effekt av kaffe borde du nog dricka enorma mängder, säger Aulikki.
Datorer och telefoner största problemet i dag
Det är inte bara droger och kaffe som kanske gett spelare fördelar under åren. Även datorer och telefoner har kommit med i bilden.
Spelare har blivit fast för att under sina partier gått på toaletten och där tagit hjälp av sin telefon.
– Nu får man inte längre ha med sig telefoner eller klockor under turneringarna, säger Aulikki.
– Människans uppfinningsförmåga är omåttlig. Personer har också gömt små hörlurar i öronen där de fått hjälp av en utomstående, säger Aulikkis man Thomas.
Men den stora majoriteten av schackspelarna spelar ändå rättvist och är hövliga. Under en seniorturnering i Wien spelade Aulikki mot en motståndare som hon minns som mycket sympatisk.
– Han hade lite sämre spel men så gjorde jag ett jättekonstigt fel och han vann. Men varje dag när vi möttes så log han och bad om ursäkt. Det var en fin gest, säger Aulikki.
Därför är ryssarna så bra på schack
I serien har Beth som högsta mål att vinna en toppspelare från Sovjetunionen.
Kollar man på de länder som har flest vinster i bagaget så är det bland annat just Sovjetunionen, Ryssland och Kina. Men varför är de så bra? Aulikki tror det beror på kulturen.
– Det är en lång tradition och de här länderna har väldigt bra förebilder. Indien och Kina har också många bra kvinnor nuförtiden. Det finns med i deras kultur på ett annat sätt och schack kommer ju ursprungligen från Indien.
Har du spelat mot någon från de här länderna?
– Jag har spelat och förlorat varje gång. Förutom i en seniortävling där jag spelade remi (det betyder oavgjort red. anm.). Det var ett fint resultat, säger Aulikki.
Tålamod och vinnarskalle krävs för att bli en bra spelare
Vad krävs då för att bli en bra schackspelare? Förutom att börja spela redan i ung ålder är tålamod väldigt viktigt.
– Och att man verkligen vill vinna. Efter tre, fyra timmar ska du ännu orka sitta där och vilja vinna. Bra fysisk och psykisk kondition behövs också, säger Aulikki.
Men måste man vara smart? Nja, det beror kanske på vad man avser med smart. Aulikki säger att det är en speciell talang som krävs och att korrelationen med matematik kanske inte är så viktig som man tror.
Det har gjorts flera undersökningar där man också sett på korrelationen med musikalisk och spatial förmåga.
– Jag och Thomas har kommit fram till att schack är en helt speciell talang som inte korrelerar med någon annan, säger hon.
Viktigt att barnen också förlorar i schack
Att växa upp i en familj där det spelas schack kan såklart hjälpa till. Det har både Aulikki och hennes egna barn gjort.
– Våra barn började tävla när de var runt tio år. Det är bättre så, så att barnet förstår att man också förlorar och att de står ut med förlusten. Det kan hända att de börjar gråta och blir väldigt besvikna. Bara de hårdaste håller ut, säger Aulikki.
När Thomas gick med i en schackklubb som ung förlorade han varenda parti.
Det värsta sättet att spela mot barn är att förlora med flit.
Thomas Ristoja
I ett skede tänkte han att det kanske inte var något för honom, men han fortsatte ändå och blev bättre och bättre. Han tycker det är viktigt att också förlora.
– Det värsta sättet att spela mot barn är att förlora med flit. Då tänker barnet att det är ett spel som går att vinna fast man inte kan något. Då är det inte intressant. Därför måste du som vuxen vinna varje gång, säger Thomas.
– En gång när jag spelade mot min son och han var ungefär sex år gammal så förlorade han och ville senare inte säga godnatt till mig när han skulle lägga sig. Det tog så hårt, säger Aulikki.
Men era barn har ändå fortsatt?
– Jodå, kanske just därför, säger Thomas.
Schack är mycket mer tillgängligt i dag
Det är mycket som förändrats i schackvärlden under åren, men de största förändringarna är möjligheterna att utvecklas för att bli bättre. Det tack vare datorer och internet.
– Alla turneringar i världen sänds live på nätet så man kan lära sig massor. Du får ta del av allt direkt. Förr kom det en bok två gånger om året med nya partier. Det var det enda som fanns tillgängligt, säger Thomas.
– Tillfällena att spela var också färre. Det var bara två, tre turneringar om året. Nu kan man spela på nätet hur mycket som helst. Coronatiden har egentligen varit ganska bra för schack, säger Aulikki.