Klimataktivisten Greta Thunberg har på några få år blivit världens mest kända svensk – i dokumentären ”Greta” får vi följa hennes resa från ensam skolstrejkare till ledare för en global klimatrörelse

På femton månader gick Greta Thunberg från att vara en helt okänd tonårsflicka, till att skälla ut världsledarna på FN:s klimatmöte i New York. Denna makalösa resa skildras i filmen Greta där dokumentärfilmaren Nathan Grossman har följt Greta Thunberg under ett omtumlande år, då hon seglar över Atlanten och fikar med Arnold Schwarzenegger.

Filmen är Nathan Grossmans långfilmsdebut, och när vi pratar via Zoom erkänner han att det känns surrealistiskt att ha med världen största actionstjärna i sin allra första film.

– Ja, och det känns också surrealistiskt att jag klipper ner Arnold Schwarzenegger till någon minut för att jag tycker "nä, vi har inte tid för Arnold, vi måste vidare". Det säger väl en del om vilken ynnest det var att få vara med under det här helt galna året då så mycket hände och då alla världens blickar plötsligt hamnade på Greta.

Historien växte

Nathan Grossman började följa Greta redan under de där första dagarna utanför riksdagshuset – han tänkte att det skulle blir en kortfilm om unga klimataktivister.

Men när hon några månader senare tågade med tusentals andra barn genom Europas storstäder, då förstod han att historien var betydligt större än så.

– Då pratar vi om 10 000-15 000 kids på gatorna i de här olika länderna. För min del var det nog verkligen när jag såg den här massmobiliseringen och att hennes budskap hade spridit sig så långt – men verkade vara intakt i sin kärna – som jag förstod att "herre min gudars, det här måste vi följa på heltid mer seriöst”.

Men det är inte bara Greta Thunbergs aktivism som skildras i filmen. Vi får också lära känna personen bakom budskapet, när hon dansar utanför kupén på ett nattåg genom Europa, leker med sina hundar och umgås med familjen.

Pappa Svante är med på alla resor och försöker se till att Greta äter och sover ordentligt, vilket leder till en hel del friktion mellan far och dotter.

– Det var väldigt roligt att få sitta i baksätet och höra den här ocensurerade dialogen, så som jag tror att alla har känt när man har varit med någon kompis och åkte med dem på familjesemester. Jag kände igen mig väldigt mycket i det här "tonåring kontra förälder"-käbblet. Det var roligt och spänstigt och jag kände snabbt att det här kommer att vara en viktig del av berättelsen, säger Nathan Grossman.

Fnissar åt näthatet

I en scen i filmen läser Greta högt från arga kommentarer på nätet. Hon fnissar åt de ilskna formuleringarna, men både Nathan Grossman och Svante Thunberg var bekymrade över det växande hatet mot Greta.

– När rörelsen växte så otroligt snabbt och de här strejkerna blev väldigt stora så kunde jag tidigt under filmandet känna, "men herregud, här är vi mitt i den här gigantiska manifestationen utan någon slags större skydd". Det finns ju både för- och nackdelar i den här fantastiska kraften i hur snabbt och otroligt som ungdomarna har arrangerat det här. Men i början kunde hon vara väldigt exponerad.

Ett skäl till att Greta Thunberg har fått ett sånt genomslag är att hon har skapat en tydlig konfliktlinje i klimatdebatten, där Greta och andra barn som inspirerats av henne ställer vuxenvärlden till svars för att arbetet mot klimatförändringarna går alldeles för långsamt.

– För dem är inte siffrorna som står i FN-rapporterna någon slags framtidsflum, de kommer promenera på samma gator 2070 och 2080. Och där blir ju klimatfrågan en väldigt intressant generationskonflikt. För de unga är det inte science fiction, men för en äldre människa kanske det blir det. Man kan sitta i ett FN-möte och så skriver man att ”2070 ska vi göra det där” – för det är bortanför ens egen existens, säger Nathan Grossman.

Kameran kommer nära

I filmen får vi komma Greta nära, ofta rent bokstavligt, i tajta närbilder på hennes ansikte. Nathan Grossman berättar att det var ett intuitivt stilgrepp – i försöken att förstå den ofta gåtfulla Greta sökte han sig automatiskt närmare och närmare med kameran.

– Det kan låta otroligt naivt, du kommer väl inte närmare någon för att du kommer närmare med kameran? Men jag hade en fotografkollega som hoppade in bara en dag för mig och plåtade, och efteråt sa han "vad konstigt, jag behövde liksom ta väldigt mycket närbilder – det var som att jag sögs in på något sätt”, säger han och fortsätter:

– Det är inte ett ansikte som är väldigt utlevande, men om man lär känna de små nyanserna och detaljerna i det ansiktet, det är då man också börjar känna Greta lite bättre. Och jag tror att i filmen så får man lite verktyg för det när man kommer nära och kan läsa av små detaljer.

Filmen om Greta fick världspremiär på sommarens filmfestival i Venedig och har sålts till allt från länder i Europa och USA till Indien, Kina och Sydamerika. Nathan Grossman hoppas att den som ser filmen ska få en lite mer nyanserad bild av fenomenet Greta Thunberg.

– När hon såg filmen så kände hon igen sig själv mer än vad hon gjorde i annan bevakning, som hon tycker blir lite förenklad och enkelspårigt argsint. Men i filmen ser man alla de här lagren och alla 360 grader av henne, där hon är rolig och rädd och fnissig – en massa sidor som vi inte har fått se så mycket av.