Efter en nästan 50 år lång karriär är skådespelaren Stina Ekblad fortfarande hård mot sig själv: "Men jag är född med ett uppdrag"
Under uppväxten var jantelagen alltjämt närvarande, men Stina Ekblad vågade ändå tro på sin begåvning. “En födslogåva”, som hon kallar det. Det här var ingenting som imponerade på Solfborna i slutet av 1960-talet men bonddottern skämdes inte över att hon var en särling.
En ganska vanlig österbottnisk barndom på landet, beskriver skådespelaren Stina Ekblad sin uppväxt i Solf som. Mamma, pappa och tre syskon på gården med grisar, kor, höns och katter.
Trots den frihet och enkelhet som en uppväxt på landsbygden kan erbjuda, och som även Ekblad upplevde att hon hade, kände hon av den jantementalitet som rådde under 1960-talet.
– I vissa lägen kunde jag känna mig väldigt udda och underlig.
För Ekblad säger att hon redan tidigt visste att hon hade något som de andra i byn inte hade.
– Jag tror att jag har fötts med en begåvning, jag har ett uppdrag på något sätt, ett gestaltningsuppdrag.
Jag har börjat fundera på om det inte ligger någonting i den där jantelagen.
Under uppväxten förstod hon att det inte var till hennes fördel att vara medveten om det här om hon ville passa in i byn och det lilla samhället. Något som ändå inte var särskilt viktigt för henne, då hon trivdes bra i sitt eget sällskap med sin fantasi som enda följeslagare.
– Jag fick vara i min egen fantasivärld och det var viktigt för mig.
Bonddottern tog klivet upp på teaterscenen
Bortsett från att mamman läste upp dikter ur en diktantologi, diskuterades inte ämnen som musik, teater, poesi eller litteratur i barndomshemmet.
– Vi bodde på landet och mina föräldrar var småbrukare, det är klart att det inte fanns kulturliv på det sättet.
Avsaknaden av den så kallade “finkulturen” under Ekblads uppväxt, hindrade inte henne från att drömma om att bli författare eller skådespelare. Hon tog chansen att recitera dikter på skolavslutningarna när hon fick chansen, men det mesta skedde ändå i hennes egen fantasivärld.
– Att mina föräldrar tillät mig att vara lite frisinnad, fantasifull och påhittig istället för att stöpas i en form gjorde att jag kunde utveckla min förmåga och gåva att uttrycka mig.
Övertygad om sin begåvning gjorde att hon vågade drömma stort. Trots att hon knappt satt sin fot på en teater, flyttade hon som 17-åring till Danmark för att följa sitt kall.
– Det var ett stort steg att resa hemifrån och börja utbilda sig till skådespelare utomlands.
Med jantelagen som följeslagare
Efter att Ekblad var klar med studierna på Odense Teaters elevskola 1975 har rollerna avlöst varandra. I dag är hon en hyllad skådespelare som har varit anställd på en av Nordens främsta teatrar, Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm, sedan år 1988.
Utöver att vara känd från teaterscenen, känns hon också igen från en lång rad filmer och tv-serier, och nu senast också som författare sedan hennes självbiografi publicerades tidigare i år.
STINA EKBLAD
Men vägen till framgång säger hon har kantats av mera kritik än beröm.
– Det är också en konst att ställa sig på scenen dagen efter man blivit avpolletterad och ändå kunna stå där och visa sig stark och vacker och tro på sig själv.
Därför kan hon i dag tycka att uppväxten med jantelagen hängande över sig inte var så hemsk, trots allt. Den har snarare skyddat henne mot misslyckanden genom att hon har utvecklat en självkritik som påminner henne om att hon inte är unik och kan allt.
– Jag har börjat fundera på om det inte ligger någonting i den där jantelagen. Det är inte bara hemskt utan man fattar att man kommer att få sina örfilar av livet. Och det räddar en från stora besvikelser om man är förberedd på att hålla sig ödmjuk till saker och ting.
Stina Ekblad gästar Daniel Olin i kväll klockan 20.00 på Yle Fem och på måndag 14.12 kan en längre version av intervjun höras på Yle Vega klockan 19.22.
Se hela intervjun med Stina Ekblad på Yle Arenan och hör mer om de lärdomar som en nästan 50 år lång skådespelarkarriär har gett henne:
' /%3E%3C/svg%3E)
