Ensamma och dedikerade tränare riskerar bli utmattade – men det går att undvika fallgroparna: "Det finns i värsta fall ingen som ser varningssignalerna"
En fjärdedel av idrottstränarna upplever utmattning, visar forskning. Riskfaktorerna i den pressade och blottade rollen är många, men det är även skyddsmekanismerna. Idrottspsykologens budskap: Senast nu ska man glömma allt prat om att utmattning beror på kön eller personliga egenskaper.
Hon gick omkring i en dimma, kände sig fullkomligt utpumpad och var tvungen att stiga åt sidan. Våren 2016 gick handbollstränaren Birgitta Lindholm in i väggen.
– Jag kände att jag måste få andas. Ingenting kändes riktigt roligt. Det var jätteskrämmande att märka att jag tappat livslusten och gnistan för allting, berättade den tidigare landslagslotsen i Sportliv.
Lindholm är långt ifrån ensam om sina erfarenheter.
En fjärdedel av idrottstränarna upplever utmattning, visade Satu Kaskis doktorsavhandling 2013. Resultaten stämde väl ihop med internationella jämförelser.
Arbetsmängden, pressen och det svåra pusslet jobb, familj och fritid är allmänna utmaningar inom tränarskrået. Problemen finns på alla nivåer, men är mer omfattande bland yrkestränare. Kaski tar en FM-ligatränare i ishockey som exempel.
– Du leder träningar på morgonen, tittar på videor på dagen och har match på kvällen. Du jobbar praktiskt taget hela dagen. Det belastar i längden, säger idrottspsykologen Kaski.
Hon understryker också trycket tränare utsätts för.
– Jag vill inte vara cynisk, men det är nu bara så att pressen hör till jobbet, framför allt på elitnivå. Du förväntas leverera resultat, och jobbet är dessutom väldigt synligt med media som berättar hur du lyckas.
"Det är problemet inom finländsk idrott"
En sak som förenar yrkestränare och dem som tränar vid sidan om är hängivenhet till arbetet. Kaskis undersökning visade att "hobbytränare" är lika engagerade som proffskollegorna och känner i lika stor grad att de gör ett viktigt jobb.
Sari Tuunainen känner igen fenomenet. Tuunainen är verksamhetsledare i föreningen Finlands tränare, med cirka 4000 medlemmar från olika grenar och nivåer.
– De flesta tränarna mår bra, men det finns också fallgropar. Tränarskapet suger med dig så totalt och det går inte riktigt att sköta det med vänster hand. Den största utmaningen är att hålla tränarskapet som en lämpligt stor del av livet, att den inte slukar dig helt och hållet, säger Tuunainen.
Så här känner du igen utmattning
Den vanligaste symptomen är trötthet. Du har inte samma energi som tidigare, sover dåligt, och återhämtar dig inte.
– När ett veckoslut inte räcker för att återhämta dig, och du till och med använder semestern för att bara sova och sova och ändå inte känner dig pigg, så borde varningsklockorna ringa, säger idrottspsykolog Satu Kaski.
Trötthet är den centrala symptomen, men det finns även flera – ibland mindre synliga – signaler längs med vägen:
• Du låter utan orsak bli att göra saker du njuter av och som ger dig energi, som sociala kontakter, och har överlag svårt att känna glädje i vardagen.
• Hälsovanorna ändrar. Du tar till exempel ett glas vin varje kväll för att du känner att det är det enda som lugnar. Du negligerar också din egen motion.
• Du är lättirriterad och blåser upp småsaker i överdrivna proportioner, samt gråter mer än vanligt. Ditt minne kan också försämras.
• Symptomen kan även vara direkt fysiska, som magproblem, huvudvärk, yrsel, nackont och hjärtklappningar.
– Det dyker oftast upp flera tysta tecken innan du märker att du verkligen är utmattad. När du tittar i efterhand ser du dem tydligt, men det kan vara svårt medan du befinner dig i den där spiralen, säger Kaski.
– Ofta har en närstående enklare att lägga märke till symptomen. Själv märker du ofta att du är utmattad först när du inte längre orkar stiga upp ur sängen.
En stark hängivenhet leder inte automatiskt till utmattning. Tillräckligt starka stödmekanismer kan väga upp och skydda tränaren. Hit hör till exempel lämpliga utmaningar och känsla av glädje och tillfredsställelse i arbetet, samt ett fungerande ledarskap med tillräckligt stöd från chefer och kolleger.
På den sistnämnda punkten kan rent praktiska, organisatoriska orsaker ställa till det. I flera föreningar finns få, om någon heltidsanställd personal som kunde axla rollen som bollplank.
– Det finns i värsta fall ingen som ser varningssignalerna, tar itu med problem och sparrar och hjälper tränaren. Där ligger i mitt tycke problemet inom finländsk idrott. Tränarna är alltför ensamma och de och deras uppoffringar ses ofta som självklarheter. Framför allt hobbytränarna riskerar falla mellan stolarna, menar Tuunainen.
Ett jobb – tre personers arbetsuppgifter
Finlands olympiska kommitté har betonat vikten av och lobbat för fler anställda i idrottsföreningar, och det har även gett resultat. Men utmaningarna är inte ur världen trots det. Vid mindre föreningar med en eller ett fåtal anställda kan belastningen på de få bli omänsklig.
– Samarbetet mellan dem och de frivilliga måste fungera. Det är ju inte meningen att de anställda gör allting, men det händer lätt att man hör 'nå du får ju pengar för det här, så gör du det', säger Sari Tuunainen.
– Jag har ibland reagerat på rekryteringsannonser för till exempel träningschefer, där man i praktiken har listat arbetsuppgifter för tre personer.
Stöd från andra tränare kan betyda mycket och föreningen Finlands tränare bygger till exempel mentornätverk för att underlätta situationen.
Birgitta Lindholm betonar vikten av att överhuvudtaget öppna munnen och berätta om det man genomgår åt någon annan.
– Jag märker ibland då jag hör mina egna ord att 'oj, jag gav ju redan svaret själv'. Jag tror många tränare är så pass analytiska att de klarar av att analysera sig själv en del, men för det krävs att man vågar prata, säger Lindholm i Sportliv.
Senast nu ska man glömma allt prat om att utmattning beror på kön eller personliga egenskaper.
― Satu Kaski
För sju år sedan konstaterade Satu Kaski följande i sin doktorsavhandling: "För att Finland skulle kunna vara Nordens bästa idrottsnation år 2020 lönar det sig att satsa på tränarnas välmående, för det avspeglar sig även på idrottarna".
Finland är fortfarande inte Nordens främsta idrottsnation – men Kaski ser framsteg i tränarnas situation. Hon menar att få längre ifrågasätter värdet av satsningar på välmående.
– Senast nu ska man glömma allt prat om att utmattning beror på kön eller personliga egenskaper, och koncentrera sig på arbetsförhållandena. De spelar en avgörande roll för hur människan mår i sitt jobb, säger Kaski.
Tuunainen poängterar att en satsning på tränarnas välmående samtidigt är en satsning på idrottarna.
– Du måste ge mycket av dig själv som tränare, vara inspirerande och positiv, och hjälpa dina adepter på alla möjliga sätt. Om du själv är sönder klarar du helt enkelt inte av det.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
