Kvanthopps julklappsvaka: De här hårda paketen minns vi från svunna jular
Låt oss nu vara ärliga för en sekund - med undantag för mormors handstickade yllesockor så är det ju det hårda paketet som är kung under granen!
Det hårda paketet: kung under julgranen
Oberoende av ålder eller kön.
Samtidigt som det här säger någonting om oss - att vi alla har kvar sjuåringen inom oss - så går julens pryltörst också att använda som en sorts teknologisk barometer för samhället i stort.
För julen, vilken jul vi än snackar om i modern tid, är lite som ett smörgåsbord som förevisar det hetaste inom just den tidens tekniska utveckling. Och det i sin tur säger en hel del om oss. Om vad vi eftersträvar som civilisation.
I den här veckans Kvanthopp skippar vi däremot det mesta djuplodande analysen kring materialism vs. andlighet, och minns istället våra favoriter bland de hårda paketen från gångna jular.
Vi frågade er på Kvanthopps Facebooksida om saken, och svaren lät inte vänta på sig.
Kalla kriget hemsöker lekarna
Markus skriver:
- En Scania-lastbil med missilramp och missil, den flög cirka två meter. Man kunde sätta in en smällare så det sa pang när den landade, det var efter kalla krigets glansdagar.
Krigsleksakerna var något som återkom i flera svar. Som ett barn av kalla kriget minns man diskussionen som rasade under 1970-talet. Många föräldrar fördömde knallpistolerna och de batteridrivna pansarvagnarna, och fredsrörelsen instämde.
Andra menade att om vuxna får leka krig, varför skulle inte barnen få göra det? "Dessutom, får de inte leksakspistoler så hittar de en kvist formad som ett gevär och leker krig med den".
Men de flesta som svarade på Kvanthopps fråga om favoriten bland de hårda paketen var nog ändå inne på underhållning i form av elektronik.
Pianospelandet demokratiseras
Antti nämner sin Roland E70-synth.
- Hade hittat den i källaren redan innan julgubben kom släpande på den, så det blev att spela lite överraskad. Jakobstads egen Jarre blev jag aldrig, men många timmar spenderades vid den.
Man kan säga att synthen, som gjorde sitt folkliga genombrott på 80-talet demokratiserade pianospelandet. Plötsligt kunde man spela Gubben Noa på någonting som inte kostade en förmögenhet och vägde 300 kilo.
Däremot ledde det också till att musiken i allt mindre utsträckning var en delad upplevelse. I stället försvann den in i individuella hörlurar.
Samma gäller för det visuella: TV:n, som man brukade samlas runt som familj för att dela på en upplevelse, blev på 80-talet allt mer ersatt av mer individuella tidsfördriv. Detta i och med att hemdatorn gjorde intåg på scenen.
Den första generationen dataspelare
Roger skriver:
- Commodore 64:an är nog en pärla! Årets bästa julklapp blir troligtvis att jag får besöka henne i Österbotten å göra musik med hennes oslagbara sid-chip av modell 6581!
Också Jannes käraste hårda klapp var av samma slag:
- Commodore 64, "den vita modellen", spela så ja fick feber.
Commodore 64 var 1980-talets populäraste hemdator, som mest användes till spel, men många tog också sina första steg som programmerare med den. Den hade ett arbetsminne på 64 kilobyte, något som vilken smarttelefon som helst numera slår tusenfalt.
Det fanns förstås en uppsjö av andra datortillverkare som vädrade morgonluft under samma tid (av vilka ingen existerar nu längre, inte ens marknadsledaren Commodore). Mathias skriver på Facebook att han fick en Spectravideo SV-328 av julgubben.
Det här var något som delade in folk i läger på skolgården. Det kunde nästan bli slagsmål på skolgården mellan Commodore-anhängarna och Spectravideo- eller ZX Spectrum-ägarna. Det var blodigt allvar, så som det ofta är med spel.
Hör mer om de hårda paketen från svunna jular i Kvanthopps julklappsvaka! Och dela gärna med dig av dina egna prylminnen från juletid i kommentarerna!