På Söderlångvik gård kan man också i år hugga sin egen gran – ett av få julevenemang som ännu kan ordnas

Även i år har det funnits möjlighet att åka till Söderlångvik gård för att hugga ner sin egen julgran på det årliga julgransjippot. Evenemanget har varit populärt och många har kommit för att kapa åt sig en gran, och inte alltid med ägarens lov.

Det är många traditionella julevenemang som fallit bort det här året, men ett som fått kvarbli har varit Söderlångvik gårds årliga julgransjippo.

Julgransjippot är en tillställning då man får komma till gården för att antingen såga ner sin egen gran eller köpa en redan nerhuggen gran. Båda säljs för en liten summa som går till Kimitoöns barnfamiljer via Mannerheims Barnskyddsförbund.

- När jag först började arbeta här på gården tänkte jag att fler skulle få komma och njuta av all den skogsegendom vi har här. Då tyckte jag att det här var ett bra sätt att lösa det på, samtidigt som man sprider lite julglädje, säger Siv Vesterlund-Karlsson, som är skogsansvarig vid Söderlångvik gård.

- Det är också en del av vårt sociala skogsbruk att vi tillåter människor att komma hit och ta med sig dessa extra granar, säger Vesterlund-Karlsson.

Med socialt skogsbruk menar man sådant skogsbruk som möjliggör människors avnjutande av allemansrätten. Målet är att göra det enklare för alla att njuta av naturen.

En av dem som använt chansen var Ralf Sjöqvist. Han har redan i två års tid hämtat sin gran från Söderlångvik gård.

- Det gäller att hitta den perfekta granen och det gör man bara genom att gå i skogen. Annat hjälps inte. Den ska vara 2,5 meter hög, tät, och ha stadiga kvistar. Hur den pyntas bestäms sen där hemma, skrattar Sjöqvist.

Inte alla som följer reglerna

Granstöld är också något som förekommer den här tiden på året och urbana legender går om hur skogsägare saboterar sina granar med urin för att sprida oangenäm lukt hemma hos bovarna.

Granstöld är bekant för Siv Vesterlund-Karlsson, men hon vet inte om att liknande sabotage skett i verkligheten.

- Visst förekommer det att jag ser färska granstubbar vid vägkanten den här tiden på året. Vi litar nog mest på folks ärlighet i det här fallet, säger Vesterlund-Karlsson.

Vanligtvis har Söderlångvik gård också i samband med julgransjippot ordnat julbord, men det här året fick det utebli. Istället höll caféet öppet för att hålla granhuggarna varma.