Sara svarade på Erikas kompisannons via podden Föräldrasnack: “Jag har fått en ny promenadkompis på en ort där jag inte hade nära vänner”

Sara Hellström och Erika Sundsten blev kompisar via podden Föräldrasnacks kompiskampanj. De bor båda i Maxmo – en by på ungefär tusen invånare – men de hade aldrig träffats.

– Vi hade nog inte heller fått kontakt om det inte varit för Föräldrasnacks kompiskampanj, säger Sara.

Podden Föräldrasnack gjorde i våras ett avsnitt om vänskapsrelationer som småbarnsföräldrar. En stor del av dem som svarade på frågeformuläret beskrev en stor ensamhet som småbarnsförälder.

Samtidigt rapporterades det förra veckan att Finland placerar sig högt på listan över utmattade och ensamma föräldrar.

Därför bestämde sig poddmakarna Carro och Rebecka att starta en kompiskampanj. Idén var att försöka förena småbarnsföräldrar i Svenskfinland.

Här kan du lyssna på Föräldrasnacks avsnitt om att upprätthålla ett socialt liv som småbarnsförälder.

Jag älskar er kompisar, men nu måste jag lämna den här Whatsappgruppen

31:40

Två personer som hittade varandra via kampanjen var Sara och Erika – där de båda råkar bo i samma by.

– Jag tror jag sa till dig första gången vi sågs att du såg bekant ut. Kanske jag sett dig i butiken? säger Sara.

Svårt att hitta vänner efter flytten

En orsak till att de aldrig stött på varandra på riktigt är att Sara är relativt nyinflyttad i Maxmo.

Hon flyttade med sin sambo för drygt två år sedan - trots att varken hon eller hennes sambo hade någon koppling till orten.

Själv är hon hemma från Kimitoön men har bott i Österbotten de senaste tio åren.

De har trivts – men att flytta till en ort där du saknar ett färdigt nätverk har sina utmaningar.

– Först var det svårt att komma i kontakt med småbarnsföräldrar och hitta vänner som bor nära. Jag kände ingen här och det var utmanande att som nyinflyttad hitta vänner i vuxen ålder när man till exempel inte studerar, säger Sara.

Tack vare familjekaféer, sociala medier och hundpromenader fick Sara kontakt med andra människor.

– När jag första gången hörde er historia så tänkte jag att “wow så modigt”. Att flytta hit utan någon koppling. Som österbottning så håller man hårt på att bo nära sin familj och jag skulle till exempel aldrig flytta till södra Finland, säger Erika.

Erika är född och uppvuxen i Maxmo-trakten. Hon har ett bra nätverk med kompisar som också har småbarn och för henne har de varit ett viktigt stöd.

– Om man haft en dålig natt och jobbig dag allt går emot en. Då kan man känna sig ensammast i världen när sömnbristen tynger på samtidigt som det finns ett ansvar att ta hand om någon annan. Jag har turen som har många bekanta som har barn och är hemma. Om jag skulle vara enda i byn med ett litet barn hemma så skulle det nog bli tungt, säger Erika.

Nervöst inför första dejten

Trots att hon inte kände sig direkt ensam bestämde hon sig för att haka på Föräldrasnacks kompiskampanj.

Kampanjen innebar att fylla i ett formulär med info om en själv i form av en “kompisannons” som poddkontot sedan delade. Sedan fick följare ta kontakt med dem vars annonser kändes rätta.

– Det kändes som ett fint initiativ! Det här var något som var fullständigt utanför min comfort zone – samtidigt som jag inte hade något att förlora på att delta. Jag tänkte att det kanske finns någon i närheten som också vill hitta nya vänner – men jag trodde aldrig att det skulle finnas någon i Maxmo som skulle svara på min annons, säger Erika.

Samtidigt satt Sara hemma hos sig och velade över att delta eller inte delta. Hon hade få kompisar som bodde geografiskt nära och hon hade känt ett behov av mera spontant socialt umgänge växa fram med tiden.

– Jag hade själv tänkt delta men till slut lät jag bli när det kändes obekvämt. Men sedan såg jag att någon som bor i Maxmo söker kompis och då tänkte jag genast att det här måste jag svara på! Jag blev så glad när jag själv struntat i att bidra med annons, berättar Sara.

Och de klickade direkt.

Redan när de skrevs kände de båda att det här kunde bli en bra relation.

– Säkert var jag lite nervös innan. Vår vänskapsrelation började från noll när vi inte känner varandras vänner eller har en enda gemensam bekant. Oftast har man någon sorts bild av människan men här var det både skönt och spännande att lära känna någon utan någon förutfattad mening, säger Erika.

– Jag var lite orolig för att Erika inte skulle svara på mitt svar, skrattar Sara. Men när svaret kom så började vårt snack löpa på med detsamma! fortsätter hon.

– Ja, men där gällde det att bara gå “all in”. Det kändes självklart att vi måste ses med tanke att jag GJORT en annons och vi båda var intresserade av att träffas, säger Erika.

Känsligt att dela jobbiga stunder som förälder

Men varför upplever så många småbarnsföräldrar sig som ensamma? Varken Sara eller Erika känner direkt igen sig själva men de kan förstå problematiken.

– Många pratar om att man känner sig ensam som småbarnsförälder. Såklart finns det dagar när man känner sig ensam med långa dagar. Men jag har trivts ensam med att få tassa på hemma med mina egna rutiner. Att få komma ut och träffa vänner är ändå viktigt och det behovet blir större ju äldre barnet blir, säger Sara.

– Trots att man har vänner runt omkring sig och sambo så behöver man någon som är i samma i livssituation och kan ge ett nytt perspektiv på det man går igenom. Det betyder jättemycket att kunna få stöd, säger Erika

Det kan handla om stöd i utmaningar i vardagen med en ny liten människa som man mittiallt har ansvar över.

Båda upplever ett behov av att få ventilera och dela också de svårare stunderna i föräldraskapet och här är pålitliga vänner livsviktigt.

– Trots att man är hemma med sitt barn och man älskar det så har man dåliga dagar och det måste man få säga, men det kan man inte berätta för alla. Där behöver man någon som kan relatera till det. Till exempel om det är någon som sover jättebra medan man själv har problem med sömnen kan det uppstå en krock, säger Sara.

– Där avgör personkemin om man vågar dela de svåra stunderna eller inte, tillägger Erika.

Varför är det svårt att dela svåra stunder som småbarnsförälder?

– Det borde inte vara så! Men jag tror det finns en glansbild över att vara hemma med sitt barn där allt ska vara så bra och perfekt. Om man tar upp det som är lite jobbigt så finns rädslan att någon ska tänka eller säga att “jag bara borde vara glad och älska mitt barn”. Trots att man inte älskar sitt barn mindre bara för att det kommer jobbiga stunder ibland, säger Sara.

Varför inte pappa-baby-yoga?

Båda känner sig inspirerade av att ha hittat en ny kompis. Trots att många småbarnsföräldrar lider av ensamhet så menar de att det finns många möjligheter i att komma i kontakt med andra människor tack vare barnen.

Det ordnas familjekaféer och speciellt för mammor finns det olika hobbyformer dit mammor är välkomna med sina barn.

– Det borde finnas något specifikt för papporna. Här hemma har vi pratat om att det finns många forum för mammor. Men för pappor finns det visserligen familjekaféer men där är nästan bara mammor – det är svårare att hitta pappakompisar, säger Sara.

Hemma hos Erika har inte samma diskussion förts där sambon precis som hon har ett stort kompisnätverk sedan tidigare. Upplevelsen kan också bero på hur stort behov pappan har av uttryckligen föräldrakompisar.

– Men jag vet att när min förlossning började närma sig i våras och pappor inte fick vara med på grund av pandemin – då fanns det en pappagrupp på sociala medier där de fick reflektera kring saken, säger Erika.

Regelbundna promenadkompisar

Många hörde av sig till podden Föräldrasnack och beskrev hur de fått kontakt med nya människor via kompiskampanjen.

Relationerna hade ändå hunnit rinna ut i sanden på grund av pandemisituationen och restriktioner för att ses.

– Vi har mest gått promenader med barnen vilket känns tryggt trots corona. Vår största utmaning har varit att tajma barnens sovtider, säger Sara.

– Det är praktiskt när vi bor så nära varandra och kan klämma in korta träffar här och där, säger Erika.

De har hunnits ett par gånger i månaden under hösten och är glada över att ha hittat kontakten till varandra.

Deras barn skiljer sig i ålder med ett år och de ser fram emot att se barnen växa så att de snart kan få varandra som lekkompisar.

De uppmanar andra småbarnsföräldrar att våga ta steget och höra av sig till nya kontakter.

– Det värsta man kan få är ett nej – men i bästa fall kan man få nya vänner, säger Sara.

Podden Föräldrasnack hittar du på Arenan med ett nytt avsnitt varje måndag.