Brexit drabbar landsbygden på Irland hårt: "Handelsavtalet var en julklapp, men nu är det lättare att sälja gaffeltruckar än svamp"

Irland är det EU-land som förlorar mest på brexit eftersom Storbritannien är landets i särklass största exportmarknad. Företagen oroar sig för byråkrati och förseningar när britterna återinför vissa gränskontroller.

- Vi har levt med brexit i fyra och ett halvt år. Brexit har hela tiden varit i våra tankar, säger Martin Mc Vicar, som är vd och en av företaget Combilifts grundare.

Britterna däremot verkar ha tagit hela brexit med mer ro.

- Många kunder i Storbritannien har inte förberett sig alls. Först under de senaste två månaderna har vi sett hur flera av våra brittiska kunder har börjat ta brexit på allvar.

Först under de senaste två månaderna har vi sett hur flera av våra brittiska kunder har börjat ta brexit på allvar

Combilift är ett av världens största gaffeltruckföretag och grevskapet Monaghans stolthet. Företaget sysselsätter över 600 personer i en region, som saknar stora städer.

Härifrån exporteras gaffeltruckar och andra små och stora lyftanordningar till fler än 80 olika länder.

Vi kommer snart tillbaka till Combilift, men först möter vi Paul Clifford, som är chef för ekonomisk planering inom Monaghans förvaltning. Han har jobbat för de lokala myndigheterna i fyrtio år.

- Monaghan är en landsbygdsregion och vår ekonomi bygger på matproduktion. En betydande del av vår produktion exporteras till Storbritannien, säger Clifford.

Han tar mig på en rundtur i Monaghan. Vi kör förbi det lokala svampodlingsföretaget med över tretusen anställda, många av dem litauer. Vi ser också mejeriet, med gårdsplanen full med långtradare.

Båda företagen hör till livsmedelsindustrin, som är livsviktig för regionen.

Vår rundresa slutar några kilometer norrut, vid gränsen mellan Nordirland och Irland.

Gränsen är obevakad och den gamla gränsstationen som fanns under den militära konflikten från 1969 till ungefär millennieskiftet är nedbränd.

Trots att det är mellandag, de flesta har långt jullov och samhället är nästan helt nedstängt på grund av coronaviruset, så är långtradartrafiken där vi står intensiv.

Nära hälften av Irlands matexport går till Storbritannien

Det handlar om flera långtradare i minuten. Svampexportföretaget kan inte vila, säger Clifford. Inte kan mejerierna heller göra det, eller de som har fjäderfän.

- Matexport är känsligt för fördröjningar och gränskontroller. Maten måste vara färsk när den kommer fram.

Clifford är synbart glad för att EU och Storbritannien lyckades enas om ett handelsavtal.

- Brexitavtalet är en otrolig lättnad för oss här, för vinstmarginalerna är små och det var oerhört viktigt att exporten till Storbritannien inte skulle beläggas med tullar.

Maten måste vara färsk när den kommer fram

I oktober presenterade London School of Economics en rapport som förutspådde att Irland skulle förlora 30 procent av sin livsmedelsexport om brexit förverkligas utan ett avtal.

Med ett avtal är prognosen 11 procent, vilket fortfarande är en betydande andel.

Tullar blev det alltså inte, åtminstone inte på kort sikt, och gränsen mellan Irland och Nordirland kommer att fortsätta vara öppen.

Men enligt det så kallade Nordirlandsprotokollet skapas en gräns genom Irländska sjön så att handeln mellan de två öarna regleras enligt brexitavtalet och Nordirland i praktiken behandlas som Irland.

Vi har seriebokat plats på fraktfärjan från Rosslare till Cherbourg för en tid framöver

Det betyder att det uppstår gränskontroller för vissa varor i hamnarna runt Irländska sjön. Det verkar fortfarande råda osäkerhet om vilka livsmedel som kommer att kontrolleras aktivt.

Förseningar i hamnarna är alltså ett orosmoment som hänger som ett mörkt moln över den irländska vintern.

Det här leder oss tillbaka till Combilift, där den energiske vd:n Mc Vicar guidar mig runt i den enorma fabriksbyggnaden på 46 000 kvadratmeter.

Det är tyst och lugnt här eftersom personalen är ledig och produktionen står still. Det är bara på logistikavdelningen det råder aktivitet eftersom leveranser måste ut till stora världen som vanligt.

- Blir det störningar i hamnarna leder det till dyra förseningar. Risken är mindre för oss än för livsmedelsföretagen, men blir det en lång kö längs med vägen står också våra långtradare, säger Mc Vicar. 

Hittills har Combilift använt den så kallade brittiska landbron för att exportera sina truckar till kontinenten. Det är för tidigt att säga om det förblir lönsamt på längre sikt, men Mc Vicar tar inga risker just nu.

- Vi har seriebokat plats på fraktfärjan från Rosslare till Cherbourg för en tid framöver. Då vet vi garanterat vad det kostar att frakta våra varor till kontinenten, inklusive Finland och Estland, säger Mc Vicar.

Det här med att söka nya exportvägar gäller andra branscher också, till exempel nötköttsexporten. Irland är världens sjätte största exportör av nötkött och 90 procent säljs till andra EU-länder.

Ser man på kartan är det ganska uppenbart varför nästan alla export från Irland till kontinenten går genom Storbritannien.

Norrut runt Skottland går inga handelsrutter. Den södra vägen och in i Engelska kanalen väntas öka i betydelse.

Problem med exporten betyder också importproblem

Combilift har ett annat osäkerhetsmoment kopplat till handeln med Storbritannien.

Mc Vicar visar mig avdelningen där råmaterialet, främst stål, kommer in i fabrikshallen. Det importeras i huvudsak från Storbritannien.

- Också med brexitavtalet kommer kostnaderna för att köpa råmaterial i Storbritannien att öka, säger Mc Vicar.

Materialet måste förtullas på vägen över Irländska sjön och då läggs det en del administrativa kostnader på.

- Eftersom våra brittiska leverantörer inte är lika väl förberedda på brexit som vi, måste vi ha anställda som behärskar hela den byråkratiska processen.

- I praktiken betyder det kanske att vi så småningom börjar titta på råmaterialsleverantörer längre bort än England, säger Mc Vicar.