Utlandsresor och släktfester – Åboborna berättar om sina förhoppningar för 2021
Året 2020 har minst sagt varit ett utmanande år för många, men med det nya året kommer också nytt hopp. Vi har frågat Åbobor om hur deras år gått och vad de förväntar sig av det nya.
Hur har ditt år gått 2020?
- Jag har varit riksdagsledamot sedan 2019 och har en bakgrund som läkare så mitt år har mycket gått ut på att hantera coronasituationen, säger Aki Lindén (SDP).
- Det har varit ett år som inget annat. Jag tror ändå att människor har lärt sig mycket om gemenskapen och ansvaret för varandra. Det gångna året har alltså inte varit helt och hållet negativt, funderar Mikko Lohikoski.
Vad har du för förhoppningar för det nya året?
- Nu ser jag hemskt mycket fram emot vaccinationerna och den frihet som följer dem. Sen tror jag att man kommer att värdesätta lugn på ett annat sätt, berättar Margareta Hupa.
- Mest ser jag fram emot normallivet. Jag hoppas kunna gå på teater och konserter. Jag ser mest fram emot Ruisrock och Pori Jazz, säger Julia som vi träffade på Teaterbron vid Aura å.
Har du gjort några nyårslöften ännu?
- Det är ju lite beroende på hur ambitiös man själv vill vara. För mig har det varit det här vanliga med att motionera mera och dricka lite mindre, säger Lindén.
- Jag har inte egentligen gjort några nyårslöften. Kanske ett ändå skulle vara att gå ut mera i naturen, berättade Lotta som vi träffade på Biblioteksbron vid Aura å.
Vad är det första du vill göra då restriktionerna eventuellt lyfter?
- Jag har lovat att besöka många av mina bekanta i Sydafrika och Mellanöstern. De börjar vara ganska gamla. Jag hoppas att jag hinner se dem, berättade Lohikoski.
- För mig är det nog att kunna resa igen utan en känsla av att det är farligt. Det är såklart inte något man gör varje dag så till vardags är det kanske att lugnt gå på gymmet. Att förhålla sig till vardagen på ett nytt sätt, säger Hupa.
Sammanfattningsvis kan man säga att Åboborna mest ser fram emot att återvända till vardagen med allt vad det betyder. Resande verkar också vara något som står högt i prioriteringen efter ett år av att mest vara hemma, eller åtminstone i hemlandet.