Historisk svärdskonst lärs ut i Jakobstad – förebilden är dueller från 1300-1700-talet

I Jakobstad finns ett dussin personer som utövar fäktning som den såg ut på 1300-1700-talet. På den tiden var duellerna på liv och död, i dag är utövarna till exempel intresserade av motionen, medeltiden eller själva kampkonsten.

Jakobstads historiska fäktningssällskap brukar träna på ängen nära Aspegrens trädgård. Medeltida långsvärd av stål väger 1,5 kg och är 1,30 meter långa.

– Det här är unikt, annorlunda och mångsidigt, säger Joakim Hokkanen.

– Det som gör det speciellt är att konsten i sig är död. De sista utövarna dog för många hundra år sedan, säger Sebastian Wilhelmsson.

Tekniken har återskapats via gamla manuskript på bland annat medeltida italienska och tyska.

– Tidigare var det svårt att hitta källorna men nu delas allt på nätet. Och det kommer böcker av folk som spenderat åratal på att försöka lära sig medeltida italienska och tolka teknikerna, säger Wilhelmson.

I dag finns cirka 15 föreningar och flera hundra utövare i Finland. Varje år ordnas inofficiella världsmästerskap i Sverige och många andra länder har också egna turneringar.

Tillåtet att ta till knytnäven om svärdet inte funkar

Inom historisk fäktning används inte bara långsvärd utan också enhandssvärd, sidosvärd, sköld samt mindre och snabbare svärd som sabel, värja eller florett som man kan känna igen från modern fäktning.

Skillnaderna mellan modern sportfäktning och historisk fäktning är flera.

– Modern sportfäktning handlar mer om att träffa först och den som träffar först får poäng. Medeltida fäktning handlar ofta om kvaliteten på träffen, en kampkonst.

En sak som skiljer historisk fäktning från modern är att det mesta är tillåtet.

– Det finns tekniker där det står att nu tar du i motståndarens hand, han kan inte använda svärdet och då sparkar du honom mellan benen och slår ut tre tänder. Det gör inte vi men själva tekniken är ingen nonsens utan den funkar i verkligheten, säger Wilhelmsson.

Fäktning på film har lite att göra med verkligheten

I en del serier som till exempel Game of Thrones finns i dag skådespelare som kan "hema" eller historisk fäktningsutövning. Men fortfarande är duellerna man ser i filmer och serier långt ifrån verkligheten, enligt Wilhelmsson.

– Ofta tänker jag att okej, du kunde bara slå honom nu i stället för att stå där och tänka.

– Jag försöker förbise det för jag ser fortfarande på film för underhållningen, säger Hokkanen.

Vad är det de gör fel då?

– Det som de ofta gör är att de slår mot motståndaren och sedan står de bara där och gör inget. De hotar varandras familjer och har vapnen mot varandra men det enda de borde göra är att ta ett steg framåt och slå den andra i ansiktet.

Under 1300-1700–talet användes svärdkonsten i dueller och krig. Svärdkonsten lärdes ut bland annat i hov och fäktningsskolor. Duellerade gjorde man för att bedöma vem som hade fel och rätt i en fråga, enligt Wilhelmsson.

– Om någon förolämpade en annan så skulle det bedömas vem som har rätt. Och Gud avgjorde, men via en duell.

Följden var att en kanske dog i striden medan den andra dog av ett sår som blev infekterat.

– Under vissa tider i till exempel Frankrike dog adelsmän till höger och vänster och man försökte förbjuda dueller, säger Wilhelmsson.

Ofta var det faktiskt fråga om att duellen skulle sluta med död, berättar Wilhelmsson.

– Det var fråga om att antingen ge upp och då mister du ditt hus, din egendom, din familj, allt. Eller så måste du vinna.

Förr var det släggor i kolkällare, nu en stukad tumme

En del valde att ge upp för att hellre leva, medan andra enligt Wilhelmsson resonerade att de hellre dör än ger upp allt.

– Men den som vann var helt klart den som hade rätt för Gud bestämde vem som vann.

Kunde man vägra duellera och fortfarande ha hedern i behåll?

– Oftast inte. Men den som blev utmanad fick oftast välja vapen och plats och det finns roliga berättelser. Jag har läst om en person som valde att de skulle träffas i en kolkällare vid midnatt och använda så tunga släggor att ingen kunde lyfta dem. Så på det sättet kunde man undvika duellen.

Wilhelmsson säger att en del kanske har skapat en idyllisk bild om att det var bättre förr.

– Man tänker att det var mer nobelt på något sätt att använda svärd än att på avstånd skjuta någon. Men allt var inte så bra.

I dag är skyddsutrustningen omfattande. Efter 15 års utövande säger Wilhelmsson att enda skadan han fått var en stukad tumme och ett skrapsår i skalpen.