Gamla tiders bilar var vackra, men livsfarliga – allt var inte bättre förr i trafiken


Var allt bättre förr? Bilentusiasten Johan Gröndahl i Pargas och funderar på trafiksäkerheten
Trafiksäkerheten är definitivt bättre nu, men förr var bilarna vackrare, det konstaterar bilentusiasten Johan Gröndahl. En annan fördel med de gamla bilarna var att man kunde göra en hel del reparationer själv med bara baskunskaper.
– Det går inte med den nya tekniken. Jag har själv kunnat göra reparationer till och med på vägen och i somras gjorde jag en kopplingsrenovering på en bil på en campingplats.
Bland sina många gamla bilar har han också en vacker Buggy, som han har låtit bygga av en folkare från 1967. Något motsvarande skulle han inte kunna göra med en bil med dagens teknik. Bilen går att köra, men är i praktiken ett utställningsföremål.
Varken säkerhetsbälten eller krockkuddar
När det gäller säkerheten däremot håller de gamla bilarna inte måttet.
– Inte fanns det säkerhetsbälten, eller bara midjebälten, för att inte tala om krockkuddar och andra säkerhetsanordningar. Vindrutetorkare, en ratt, växelspak och någon enstaka mätare är det som fanns.
För att alls komma fram måste man verkligen köra bilarna, påpekar Johan Gröndahl.
– Man måste jobba för att alls komma framåt. Idag åker man bil, men med alla hjälpmedel är dom mycket tryggare.
Trots att de talas om självkörande bilar, med olika finesser, kan man ändå inte förlita sig på dem helt, anser han. Om man till exempel i något skede måste köra en äldre bil behöver man veta hur också den beter sig.
– Så länge biltillverkarna ännu ger oss en ratt att hålla i ska vi nog veta vad vi håller på med.
Problemet är att folk inte alltid vet hur man ska bete sig i dem. Många vet inte ännu vem som ska väja och hur man ska blinka.
― Johan Gröndahl om rondeller
Förra året omkom 220 personer i trafiken i Finland. Siffrorna har gått ner under de senaste fem åren, visar Trafikskyddets statistik.
Det jobbas också ständigt för att förbättra trafiksäkerheten. Ett exempel är byggande av fler rondeller. Men det löser inte ändå alla bekymmer.
– Problemet i dem är bara att folk inte alltid vet hur man ska bete sig i dem. Många vet inte ännu vem som ska väja och hur man ska blinka. Trafiken stoppas lätt upp och man får inte den smidighet som rondellerna är byggda för. Om man inte blinkar då man ska ut ur rondellen vet andra inte vart man är på väg.
De flesta trafikreglerna är genomtänkta - men folk följer dem inte
Bland annat i Åbo, har man i centrum nyligen sänkt hastighetsbegränsningarna. Med tanke på trafiksäkerheten är måttliga körhastigheter bra, säger Johan Gröndahl.
– Att det är 30 eller 40 inne i städer är helt okej. Då du kör 30 så kan du i princip stanna direkt du bromsar. Folk använder inte alltid övergångsställen utan springer över lite hur som helst, kanske speciellt vid skolor. Inte sparar man heller så mycket tid med högre hastigheter.
Hastigheterna på landsvägarna oftast är rätt anpassade – allt handlar i slutändan om trafiksäkerhet. En del regler är lite väl strikta, men det handlar ändå om att förbättra trafiksäkerheten och det är bra, anser Johan Gröndahl.
– Det största problemet i trafiken är ändå att folk inte följer de regler som finns.
Hoppade av bilskollärarjobbet
Johan Gröndahl jobbade tidigare några år som bilskollärare. Men då det blev aktuellt med att låta 17-åringar ta körkort och då antalet lektioner minskade fick han nog och slutade.
– Jag tyckte att det blev för lössläppt då hälften av körlektionerna och det mesta av teorin kapades bort. Dessutom är det nog lite väl tidigt att låta 17-åringar börja köra bil även om det är väldigt individuellt hur folk utvecklas.
Mopedbilar och fyrhjulingar tycker han däremot är helt okej för ungdomar.
– De är bra för de har låga hastigheter. Ungdomarna får körerfarenhet av dem och så hålls de ofta på små orter. Inte är det många unga som åker in till Åbo från Pargas, till exempel.
Men var någonting bättre förr?
– Bildesignen. Största fördelen med gamla bilar är att dom ännu är vackra. Dagens bilar är ju sådana som det kommer tretton på dussinet av, tyvärr, skrattar Johan Gröndahl.
