Vem får ha en åsikt om jaktplansaffären? "Försvarsministeriet har informationsmonopol" och "Man uppfattas som förrädare", säger kritiker

Den generation som föds på 2040-talet kommer fortfarande att betala för det jaktplansköp som görs i år. Inför Finlands största affär någonsin diskuteras nästan ingenting. Kan man låta bli att diskutera så omfattande beslut och vem får egentligen höras? Vi frågar fyra personer som har följt processen.

Ett tak på 10 miljarder i anskaffningskostnader och hundratals miljoner per år i uppdateringar och reparationer. Regeringen har gett den här vägkosten till de experter på Försvarsministeriet som ansvarar för beredningen.

Den kommande jätteaffären har förberetts i över fem år, och beslutet om att be in de slutgiltiga offerterna av de fem tillverkarna ska fattas under den här månaden.

Hiilamo: Försvarsministeriet har informationsmonopol

Professorn i socialpolitik Heikki Hiilamo har gett ut en bok om hur det gick till när de nuvarande Hornet-jaktplanen köptes. I den kommer det fram att processen innehöll mycket hemlighetsmakeri.

Han säger att den pågående beredningen inför de kommande anskaffningarna påminner till stora delar om den förra.

- Problemet är att Försvarsministeriet har ett kunskaps- och informationsmonopol.

- Det är klart att några detaljer måste vara sekretessbelagda, då det gäller jaktplan. Men det finns också information om kostnader, och beräkningar som borde vara offentliga. Det är skattebetalarnas pengar som man ska använda, säger Hiilamo.

Den här veckan påpekade statens revisionsverk i en intervju för Yle Uutiset, att HX-projektet, alltså de experter vid Försvarsministeriet som håller i anskaffningsprocessen, borde redovisa öppet för riksdagen hur stor osäkerheten är kring kostnaderna.

Det handlar framför allt om kostnaderna för att upprätthålla planen under hela livscykeln, som kan vara 40 år.

Det betyder att den generation som föds på 2040-talet fortfarande kommer att betala för det beslut som görs nu.

Frågan är avancerad och väldigt teknisk. Det är svårt för vanliga medborgare att bedöma behoven och lösningar. Hur ser du på det?

Hiilamo anser att det är viktigt att alla som är intresserade får delta i debatten, inte bara experterna.

- Man har sagt till mig att jag inte borde uttala mig, eftersom jag inte har forskat i frågan. Men var finns de som har forskat i det här? Nästan alla har arbetat för Försvarsmakten, och är inte opartiska, säger Hiilamo.

- Vi har även andra frågor i samhället som är komplicerade som vi kan diskutera, till och med coronapandemin. Man måste ha också lekmän och medborgare i debatten, och man måste ha respekt för deras åsikter, säger Hiilamo.

Det är klart att det finns alternativ. Men sådana alternativ har man inte diskuterat

Heikki Hiilamo, professor

Om man ser på andra omfattande beslut som kommande generationer ska betala för, vem borde höras i en sådan beredning?

- Varje gång man ska använda en mycket stor del av offentliga medel så borde man ha en beredning där man man har olika alternativ, och diskuterar nackdelar och fördelar, säger Hiilamo.

- Det är klart att det finns alternativ, till exempel att skaffa begagnade jaktplan, eller att förlänga livstiden för nuvarande jaktplan. Men sådana alternativ har man inte diskuterat, och det är synd.

Ahti Lappi: Man skulle göra en analys av vad Hornetarna skulle ersättas med, men den breda analysen uteblev

Ahti Lappi är pensionerad överste med en lång karriär inom luftvärnet. Han har undervisat i luftförsvar vid Krigshögskolan (nuvarande Försvarshögskolan).

Han kritiserar den förstudie, som gjordes för över fem år sedan vid Försvarsministeriet.

- Jag anser att man i den utredningen borde ha gjort en helhetsbedömning av luftförsvaret. Utredningen svarade inte på frågan om hur man ersätter planens prestationsförmåga. Man har bara tänkt att planen ersätts med nya plan, säger Lappi.

Han har tittat närmare på vilken roll som jaktplan har haft under de senaste årens krig i Afghanistan, Irak och Syrien. Av 250 plan, helikoptrar och drönare som har skjutits ner, har bara fem skjutits ner av jaktplan.

- Alla andra har förstörts av luftvärn, på marken eller i olyckor. Jaktplanens roll i luftförsvaret är mycket liten, säger Lappi.

Lappi tillägger att om man hade haft en bredare beredning så kunde Finland, liksom många andra länder gå in för att inhämta information med drönare.

Obemannade luftfarkoster har fått en allt större del i försvaret ute i världen. Man kunde satsa på luftvärnet och köpa färre jaktplan, anser Lappi.

Ingen helhetsbedömning har gjorts. Man har bara tänkt att man ersätter planen med nya plan

Ahti Lappi, pensionerad överste

Hans resonemang går ut på att om de nya jaktplanen ska vara väldigt mycket bättre än de nuvarande, så kunde man klara sig med färre, till exempel 15 plan i kombination med satsningar på andra delar av försvaret.

- Risken är att det inte finns pengar för att utveckla annat inom försvarsmakten. Efter Hornet-anskaffningarna lades markstridskrafternas planer på skräphögen. Nu hoppas jag verkligen att det inte går på samma sätt, säger Lappi.

Kiljunen: Det finns stora beroenden, i synnerhet då det gäller USA

Kimmo Kiljunen sitter i utrikesutskottet och representerar statsministerpartiet Socialdemokraterna. Han konstaterar att det inom varken den rödgröna regeringen, riksdagen eller pressen finns någon större diskussion om den kommande jätteaffären.

- När vi diskuterar bland politiker säger många: "Tyvärr, det är experterna som kan fatta beslut, jag känner inte till saken tillräckligt", och andra säger att "det är en så känslig fråga, så det är bättre att inte titta på den".

Kiljunen anser att det är konstigt att frågan inte heller diskuteras i någon större omfattning bland medborgare och i pressen, trots att det skulle vara viktigt för demokratin.

- Hela försvarspolitiken är en slags helig fråga, man tycker att man inte kan diskutera den. Om man är kritisk så uppfattas man som en förrädare. Det är inte rätt. Man måste ha diskussioner också om de känsliga och kritiska elementen, säger Kiljunen.

Nu har processen redan förberetts i över fem år, och är på slutrakan.

Riksdagen kommer att godkänna budgeten, men tar inte ställning till vilka plan som Finland köper. Det är Försvarsministeriets expertgrupp och regeringen som fattar det beslutet.

Kiljunen skulle önska mera diskussion om vilken säkerhetspolitisk betydelse valet har.

- Det finns stora beroenden. Om vi köper dem från USA, så är vår säkerhetspolitik mycket beroende av USA:s åsikt.

- Vi för inte diskussioner med försvarsindustrin utan direkt med Pentagon, som fattar beslut om de ger planen åt oss. Det betyder att vi möjligen har de bästa planen i världen, jag kan säga bara möjligen. Men ur amerikansk synvinkel är det en annan sak. De investerar sina jaktplan i Finland. Och Finland kommer i framtiden att vara en del av deras försvarspolitik, anser Kiljunen.

Han tror att presidentens och statsministerns åsikt kan komma att väga tyngre i de här frågorna än vad som kommer att synas utåt.

Om vi väljer amerikanska plan så kommer vi att vara en del av USA:s säkerhetspolitik

Kimmo Kiljunen, ledamot i utrikesutskottet

För att få till stånd mera diskussion om anskaffningarna håller Kiljunen på och sammanställer en bok med skribenter från flera samhällsområden. Den ska komma ut i maj och beslutet om köpet fattas i slutet av det här året.

Är det för sent för debatt eftersom beslutet ska tas så snart?

- Ja, vi kan se att vi är ute för sent. Men den viktigaste frågan, varifrån vi köper, är fortfarande öppen.

Adlercreutz: Jag har inte orsak att tro att man inte skulle ha gjort en tillräcklig bedömning

I riksdagen kommer utrikesutskottet och försvarsutskottet att informeras och de för diskussioner om anskaffningarna. Men de kommer inte att tillfrågas, annat än i behandlingen av budgeten. Anders Adlercreutz representerar SFP i försvarsutskottet.

Hur ser du på att diskussionen om anskaffningarna förs i huvudsak bland en grupp av experter?

- Det är en relevant fråga förstås. Här talar vi om att ersätta den befintliga förmågan, och då har man kommit fram till att den ersätts bäst med att köpa ett antal som ligger nära det som vi har haft, säger Adlercreutz.

Tanken är att förmågan stiger, i relation till de hot man talar om.

- Jag har inte orsak att tro att man inte skulle ha gjort en bedömning mellan ett visst antal jaktplan, och ett antal jaktplan i kombination med andra lösningar.

- I Försvarsmaktens intresse ligger ju inte att få så många plan som möjligt, utan att det är en förmåga som man vill ha, och att den bäst uppnås med en sådan här teknisk lösning, säger Adlercreutz.

Adlercreutz säger att en orsak till att det inte förs så mycket diskussion nu, är att det strategiska beslutet har tagits redan då Finland köpte jaktplanen på 1990-talet.

- Det är en fortsättning på den strategiskt valda linjen. Man kan förstås diskutera hur länge som helst, men i något skede måste man låsa sig vid de fattade besluten, att det här är den linje som vi går vidare på, säger Adlercreutz.

Hur ser du på kopplingen mellan amerikanska plan och det amerikanska försvarsdepartementets intressen?

- I USA har det att göra med hur de överlag ser på hur materiel säljs till ett annat land. Väljer vi en amerikansk lösning så är vi visserligen fast i ett system som de använder, som många Nato- och europeiska länder har, som vi samarbetar med redan i dag.

Den gravaste säkerhetspolitiska följden skulle vara att hela projektet inte går i mål

Anders Adlercreutz, ledamot av Försvarsutskottet

- Man ska kanske inte överdriva vad det betyder. En del kanske anser att det för oss närmare Nato. Jag anser att det möjligen kan underlätta det samarbete som vi redan har, säger Adlercreutz.

Hur ser du på de säkerhetspolitiska följderna av beslutet?

- Den största säkerhetspolitiska följden är säkert den att det här projektet inte skulle gå i mål. Att vi inte skulle ha en lösning. Det är säkert den gravaste säkerhetspolitiska risken som vi kan tänka oss, säger Adlercreutz.