Läraren hade kravatt och niades – men var skolundervisningen bättre förr?

Sitt inte så här, sitt så här! En skolelev i den Svedbergska skolan i Munsala skulle sitta rak i ryggen. Man bockade, neg och niade. Var man stygg blev det skamvrån. Mycket har förändrats men var det bättre förr?

Helge Hedman ser med glädje tillbaka på sin karriär som lärare. Trots att det har gått 20 år sedan han pensionerades så känner han sig som hemma vid Zachariasskolan i Nykarleby.

– Barnen idag är fortfarande likadana som de var då. Mer framåt förstås. På gott och ont, säger Hedman som minns förändringen när eleverna började kalla honom för "du".

– Det kändes som att eleven kom nära inpå, men så vande man sig vid det efter en tid.

Lärarens klädkod var också något helt annat än idag.

– Jag hade struken, vit skjorta, kavaj, strukna byxor och ordentliga skor och absolut en kravatt. Det var fullständigt omöjligt att tänka sig att gå till skolan utan kravatt.

Vid ett tillfälle hade Hedman glömt kravatten hemma.

– Då gick jag in till kollegan och frågade om jag kunde låna en av hennes makes kravatter. Efter det kunde jag gå in till klassen. Nu är det inte riktigt så.

Vem skulle ha brytt sig om du var utan kravatt? Skulle eleverna ha påpekat det?

– Nej, det tror jag inte. Det var bara helt omöjligt.

Det var det inte frågan om att individualisera, det var fullständigt omöjligt.

I dag försöker undervisningen delvis anpassas efter elevens behov. Förr i tiden var det helt enkelt inte möjligt.

– Det var alldeles självklart att lektionerna måste gå på ett visst sätt. I lågstadiet skulle lärarinnorna undervisa 32 elever i läsning. Då var det inte frågan om att individualisera, det var fullständigt omöjligt. utan alla måste följas åt, säger Hedman.

Tekniken ger många möjligheter och i dag är den integrerad i undervisningsmetoderna. Hedman ser möjligheterna och är imponerad över utvecklingen men han är delvis kritisk till mobiltelefonen.

– Jag har så många gånger funderat på den här apparaten. Här finns all världens vetenskap på alla språk. Men här finns också alla dumheter, snuskigheter, alla fake news. Jag är inte säker på att de här tekniska hjälpmedlen ger fastare kunskapar.

Var det då bättre förr?

– Det var kanske mer harmoni förr, ett lugnare tempo. Men jag kan inte säga om det var bättre eller sämre. Det var som det var då, och i dag är det som det är i dag.

Ännu mer skiljer sig dagens skola från den i mitten av 1800-talet. Då grundade folkbildaren Anders Svedberg en skola som fick hans namn i Munsala.

Den gamla skolbyggnaden finns bevarad och ger en inblick i hur våra allra första skolor kunde se ut.

– Svedberg jobbade först som ambulerande lärare i Munsala och församlingen. Utbildningen var ju oftast knuten till kyrkan. Men han ville grunda en stationär skola, istället för att åka omkring till eleverna, berättar Lilian Petterson-Smeds, föreståndare för muséet.

Sagt och gjort. Med ekonomiskt stöd från senaten stod skolbyggnaden klar år 1862.

Svedberg var före sin tid och ville frångå undervisning som utgick från rabblande och utantillkunskap. Han ville att eleverna faktiskt skulle lära sig.

– Här grundades ett av de första elevbiblioteken i Finland. Och förutom klassuppsättningar av Bibeln så kunde man låna lexikon och historieböcker. Inga romaner dock, berättar Petterson-Smeds.

Disciplin och straff

En elev skulle förstås vara väldigt artig i skolan. Man niade läraren och när man visste svaret på en fråga skulle man först markera, sedan stiga upp och med klar röst ge sitt svar.

Hur sträng var Anders Svedberg?

– Han var nog ganska ömsint. Men det kunde bli skamvrån och kvarsittning om en elev betedde sig illa, säger Lilian Petterson-Smeds.

I dag ser man individen

Lärarrollen är fortfarande avgörande för elevernas inlärning. Det har inte förändrats.

– Att säga att läraren har fått en biroll i skolan, en coach-roll, det skriver jag inte under. Det är helt felaktigt, läraren är central, säger Mikael Fröjdö, rektor för Zachariasskolan i Nykarleby.

Var det bättre förr?

– Nej, det är bättre i dag, på alla nivåer. Vi har ett uppdrag som gäller både inlärning, välmående och fostran och det är tydligt utskrivet. I dag är Finlands skola en skola för alla. Den är inte uteslutande. Man behöver inte ha en god ekonomi för att gå i skolan utan man är välkommen till skolan och har rätt att gå i skola, säger Fröjdö.

– Och nu från och med i höst så har vi läroplikt fram till 18 års ålder. Det är en fantastisk möjlighet för våra unga.

24 min

Var allt verkligen bättre förr? - Spela upp på Arenan