USA återvänder till Parisavtalet: Vad betyder det och vem vinner på det?

President Joe Biden har undertecknat Parisavtalet och om 30 dagar är USA tillbaka i förhandlingarna.

Världens blickar riktas nu mot det land som var med om att få till stånd Parisavtalet, men som har lyst med sin frånvaro i förhandlingarna under fyra år.

Förväntningarna är stora på att demokraterna ska kunna ändra USA:s (och kanske hela världens) utveckling under de kommande fyra åren.

Vad betyder beslutet för USA?

Det betyder att USA efter en formell process på 30 dagar är tillbaka som normalt i Parisavtalet.

President Joe Biden återinförde USA till Parisavtalet på onsdagskvällen. Därtill ämnar han också återställa mer än hundra miljöregelverk som den tidigare presidenten Donald Trump har försvagat eller återtagit.

Det här sägs vara en av de viktigaste åtgärderna för att överbrygga den klyfta som Trump skapade mellan USA och resten av världen.

Biden har lyft kampen mot klimatkrisen till en av sina högsta prioriteringar och har konstaterat att det inte räcker med att underteckna Parisavtalet, flera av målsättningarna borde även lagfästas.

- USA har alltid haft en stor roll i det internationella klimatarbetet och landet var en av huvudarkitekterna för Parisavtalet, så det att USA är med i Parisavtalet igen är mycket viktigt, konstaterar Finlands chefsförhandlare Outi Honkatukia.

I Parisavtalet, som trädde i kraft 2016, lovar nästan 200 länder att minska sina utsläpp av växthusgaser och hålla den globala uppvärmningen långt under två grader.

Biden lovade under sin valkampanj att han vill att USA ska vara klimatneutralt år 2050 och nu väntar världen på att det löftet ska upprepas, och på ett uttalat utsläppsmål för år 2030.

Vad tycker man i USA?

Även om det finns delstater som Kalifornien som driver en ambitiös klimatpolitik, så finns det även många delstater i det så kallade rostbältet som inte har motsvarande utsläppsmål och som inte har gjort åtgärder för att minska sina utsläpp.

Den nationella lagstiftningsuppgiften är alltså betydande. USA är bara halvvägs till att möta målsättningarna från president Obamas tid. Bidenadministrationen är pressad till att omedelbart höja klimatmålens ambition.

Men motståndet är stort. Ett tecken på det är senatorn och Montana-republikanen Steve Daines avsikt att kräva ett beslut om att presidenten måste få senatens samtycke för Parisavtalet och en proposition om att kongressen kunde godkänna Keystone oljeledningen, trots att president Biden har stoppat projektet.

Oljeledningen är planerad att gå från de kanadensiska oljefälten i Alberta till oljeraffinaderierna vid Mexikanska bukten.

- Vi kan inte ha klimatförhandlingar där det land som släpper ut näst mest växthusgaser inte minskar sina egna utsläpp. USA behöver ett trovärdigt klimatmål som också aktivt främjas, konstaterar Honkatukia.

Vad betyder det för EU, Kina, Ryssland och mindre utvecklingsländer?

USA:s och EU:s målsättningar är liknande. Båda vill ha ett Parisavtal och vill att reglerna är likadana för alla. Men det förutsätter att USA:s nationella utsläppsmål kommer till samma nivå som de som EU har.

EU kommissionen har slagit fast att utsläppen ska minska med 55 procent jämfört med 1990 års nivå. Nu är det USA:s tur att meddela sitt mål för år 2030.

För övriga länder, speciellt Kina, är det en god nyhet att USA är med. Det ger dem en motpart.

Under Trumps tid våndades Kina över att man inte riktigt visste med vem de skulle leda klimatförhandlingarna. Nu kommer USA förmodligen att återta sin ledande roll med fart.

- Att Kina i höstas meddelade att landet har som mål att vara klimatneutralt år 2060 var ett mycket viktigt ställningstagande och nu väntar vi på Biden administrationens svar på det, säger Honkatukia.

Hur USA:s beslut påverkar Ryssland är svårt att säga i det här skedet.

Förväntningarna är också att USA fortsätter finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer. Under president Obamas period hade USA en viktig roll som klimatfinansiär, men under Trumps tid uteblev pengarna.

- Nu väntar vi på att USA ska återkomma till den gröna klimatfonden (Green Climate Fund) i en betydande roll och möjliggöra klimatarbetet i utvecklingsländer.

Vilken skada har Trump-eran ställt till med i klimatförhandlingarna?

Enligt Honkatukia har de fyra år som president Trump var vid makten och USA ute ur Parisavtalet, inverkat mindre än man var rädd för. Främst för att avtalet var redan i kraft när landet drogs sig ur.

Om avtalet inte redan hade varit i kraft och den geopolitiska situationen varit sådant som det senare under Trumps tid blev så är det klart att ett avtal av det här slaget inte skulle finnas, menar Honkatukia.

Å andra sidan har Trumps period vid makten påverkat de egentliga förhandlingarna mycket mindre än man fruktat eftersom han inte utnämnde någon klimatambassadör som skulle ha representerat USA i förhandlingarna.

De tekniska rådgivare som deltog i mötena och som hade utnämnts under president Obamas tid fortsatte sitt arbete utan närmare instruktioner under hela Trumps period. Effekterna av Trumps beslut blev därför mindre än väntat.

- Under Trumps tid minskade faktiskt energisektorns klimatutsläpp trots hans åtgärder. Energi investeringarna följer marknadens lagar, så fast Trump ville understödja stenkol blev naturgasen mycket mer konkurrenskraftig. Stenkolen ersattes av naturgas och förnybar energi vilkas utsläpp är betydligt mindre än stenkolens.

Är det samma Parisavtal USA kommer tillbaka till?

Det finns en mängd små nationer och öriken som behöver finansiell hjälp med att anpassa sig till klimatkrisen. Behovet av hjälp har blivit större.

Vetenskapen har också blivit exaktare. Under Obama-eran talades det om att klimatuppvärmningen ska begränsas till under två grader celsius.

Men nu talar vetenskapen allt starkare för att uppvärmningen måste hållas under 1,5 grader. Redan en uppvärmning på en och en halv grad innebär betydande anpassningsbehov och förändringar i naturens mångfald eftersom antalet stormar och torrperioder ökar.

Majoriteten av G20 - länderna har klara nettoutsläppsmål, alltså att utsläppen och kolsänkorna är i balans till år 2050.

Nu borde länderna se till att deras klimatmål för år 2030 är i linje med målsättningarna på lång sikt.

- Men det betyder också att vi kommer att behöva flera sätt att binda koldioxid ur atmosfären, ta det tillvara och lagra det. Med dagens teknologier lyckas det här inte, konstaterar Honkatukia.

Att USA är med är också mycket viktigt för att klimatet mötet i Glasgow i november ska lyckas. Vi har ett globalt problem som bara kan lösas globalt.

Då är det viktigt att de största utsläppsländerna med Kina och USA i spetsen är med när kartläggande av Parisavtalet fortskrider.