Riksarkivet spårar finländare i Ryssland efter 1917, har du brev eller foton kvar om dem?
Ett miljonprojekt om finländare i Ryssland har inletts vid Riksarkivet. Det är fråga om ett femårigt projekt för att spåra tio tusentals finländare, som före och efter ryska revolutionen sökte sig till Ryssland för att skapa sig ett nytt liv där. Vilka var de? Finns det brev, foton eller uppgifter om dem som kunde sparas digitalt för kommande generationer?
Nu letar Riksarkivet efter dokument om finländare i Ryssland före och efter 1917
Det var mellan 40 000 och 60 000 finländare som efter ryska revolutionen 1917 bodde i olika delar av Ryssland. Mycket av deras öden är fortfarande okända.
– De flesta finländarna bodde i trakterna runt Sankt Petersburg men de bosatte sig också annanstans. Hälften av finländarna, bland dem guldsmederna, flyttade tillbaka till Finland kring 1917, berättar Jussi Nuorteva, riksarkivarie vid Riksarkivet.
– Det finns en god grund för vårt projekt. Vi började redan 2005 vid Riksarkivet genom att ingå ett avtal med ryska centralarkivet Rosarhiv. Tackvare avtalet kan vi syna finländarnas öden närmare.
Passbyrån i Sankt Petersburg i fokus
Finland hade tidigt en egen passbyrå i Sankt Petersburg.
– Medborgarna i Storfurstendömet Finland hade egna pass och de finns dokumenterade i Riksarkivet, säger Nuorteva. Projektet börjar här.
Via de finländska passen får arkivet reda på vilka finländare som flyttade till Kejsardömet Ryssland i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Sedan skapas ett register över dem.
De lutherska församlingarnas kyrkoböcker i Ryssland ger värdefull information.
Jussi Nuorteva
De lutherska församlingarna i olika delar av Ryssland är centrala, för i deras böcker finns födda, döpta och döda medborgare, även finländare.
Ett exempel kommer från Baku, i dagens Azerbaijdjan, där bröderna Ludvig, Robert och Alfred och Nobel grundade ett petrokemiskt imperium. Verksamheten i Baku utgjorde grunden för deras förmögenhet, det största oljebolaget i världen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
– Omkring två tusen finnar bodde i Baku. Vi vet mycket lite om deras öden. Då jag besökte Baku insåg jag hur väl bevarade arkiv där finns, fortsätter Nuorteva. Både den lutherska församlingens och Nobelkompaniets arkiv var värdefulla med tanke på att spåra finländare som bodde och arbetade där.
Vi tror att ryska arkiv är stängda. Det stämmer inte.
Jussi Nuorteva
Tiden är gynnsam nu för att granska de ryska arkiven närmare.
– Vi tror ofta att de ryska arkiven är stängda. Det är de inte. Riksarkivet i Finland har avtal med 56 olika arkiv i Ryssland. Vi har rätt att kopiera material ur dem.
Nuorteva säger att det är viktigt att göra materialet tillgängligt för både forskare och vanliga finländare.
– Många är intresserade över egna släktingar och vill veta mera om deras öden.
Många flyttade frivilligt till Sibirien i slutet av 1800-talet
Jussi Nuorteva berättar att intresset för nya möjligheter i Ryssland var verkligt i Finland i början av 1900-talet.
– Vi vet att många frivilligt flyttade till Sibirien. Det var inte bara fångar som förpassades dit. Det var förmånligt att bosätta sig där.
Man fick 50 hektar land och skattefrihet för 20 år i Sibirien.
Jussi Nuorteva
Lockbetena var många för att få folk att flytta till Sibirien. Ryska myndigheter önskade att handelsmän och andra bosatta i städerna skulle söka sig till andra delar av Ryssland.
Till Sibirien lockades också polacker, ukrainare, belarusier - områden som då tillhörde det ryska imperiet.
Arbetslösheten i Finland en bidragande orsak
Finländarna sökte sig till andra sidan gränsen i och med den växande arbetslösheten i Storfurstendömet Finland.
– Vi har ofta lyft fram torparfrågan. Men det handlar också om annat, betonar Nuortamo. Finlands befolkning ökade starkt under 1800-talet.
1805 överskred Finlands befolkning en miljon. 1920 var finländarna redan tre miljoner i antal.
– På 100 år trefaldigades befolkningen. Det fanns inte arbetsplatser för alla. Ryssland erbjöd stora möjligheter. Det var inte en politisk fråga från början, utan en ekonomisk fråga för de flesta, betonar han.
Vi vet inte vilka överraskningar som väntar.
Nuorteva är beredd på överraskningar i takt med att finländarnas livsöden i Ryssland kartläggs.
– Hur såg repressalierna (påtryckningar eller bestraffningar) ut under Stalins tid, här ett exempel. Den frågan togs upp av presidenten och vår tidigare statsminister, Juha Sipilä.
Det viktigaste är ändå att först spåra vem som bodde i Ryssland, sedan kan man syna finländarnas livsöden närmare.
– Repressalierna är bara en del av helheten. Vi behöver skapa en mer omfattande bild av finländarnas livsöden i Ryssland.
Söka enligt släktnamn eller årtal
Materialet ur de ryska arkiven kommer således att digitaliseras i Riksarkivet. Det blir tillgängligt enligt sökord i databasen, enligt släktnamn eller årtal, till exempel.
– Vi hoppas att finländarna med vetskap om gamla släktingar i Ryssland skulle skicka sitt material till oss. Brev, dokument eller bilder. Vi beaktar självfallet personskyddet. Vi har redan fått ta emot hundratals brev och det är vi glada över, fortsätter Riksarkivets chef Jussi Nuorteva.
Nyfikenheten ligger överst.
Jussi Nuorteva
Han betonar att tiden på många sätt är gynnsam för att öppna ta upp frågan om finländare i Ryssland.
– Släkterna, de nya generationerna är nyfikna och vill ha svar om släktens historia. Intresset är stort. Många har väntat på att staten skulle satsa på den här frågan.
– Nu hjälper vi till genom att skapa ett allmänt register.
Två forskare synar ingermanländarna
Med jämna mellanrum nämns ingermanländarna, finländarnas släktfolk, som bodde inne i Finska viken runt och söderom Sankt Petersburg. Inom ramen för Riksarkivets projekt kommer två forskare att se närmare på deras historia i relation till finländare som sökte sig till Ryssland efter 1917.
– Vi har inte glömt bort dem, säger Nuorteva, det är fråga om cirka 160 000 personer. De tvångsförflyttades under Stalins tid och deporterades också från Finland på 1920-talet.
Ingermanländarna utgör på många sätt finländarnas dåliga samvete. På 1990-talet erbjöd Finlands president Mauno Koivisto en möjlighet för ingermanländarna att "återflytta" till Finland. 2010 hade 30 000 ingermanländare utnyttjat möjligheten.
Ingermanländarna kan inte kartläggas grundligt i Riksarkivets projekt.
– Det finns inget arkiv över dem i Ryssland, förklarar Nuorteva.
Ryssland är inte heller berett på att vi gör upp en finsk databas över personer som aldrig har varit finska medborgare.
Jussi Nuorteva
Kommer de nya uppgifterna att innebära att "historien skrivs om till vissa delar"?
– Jag tror att det blir så. Vi känner till de röda finnarna som flyttade till Karelen. Annars vet vi mycket lite om finländarna i Ryssland. Såtillvida är det ny historia vi delvis skriver nu. Här avser jag främst den ekonomiska historien.
– Allt man kunde producera inom skogsindustri och jordbruk i östra Finland såldes till Sankt Petersburg. Där bodde två miljoner människor före revolutionen.
Sedan rasade ekonomin i staden och den ryska huvudstaden flyttades till Moskva. 1920 hade invånarantalet i Sankt Petersburg minskat till 770 000.
– Det var bäddat för finländarna att söka sig till andra delar av Ryssland. Ungefär 20 000 finländare gjorde det. Deras historia vill vi veta mera om.
Riksarkivarien säger att man nu kommer att skapa en ny forskarskola kring temat.
– Staten har ju inte någon "officiell historia" eller historiesyn, varje forskare har akademisk frihet i sitt arbete, summerar Nuorteva.
Riksarkivet har fått två miljoner euro av staten för det femåriga projektet om Finländare i Ryssland mellan 1917-1964. Omkring sju personer arbetar vid arkivet med projektet.
E-post med material kan skickas till adressen: suomalaiset.venajalla@arkisto.fi.