Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Pandemin kan få allvarliga följder för barn och unga: "För en tioåring har det här redan varat en tiondel av livet"

Från 2021
En ung kvinna sitter vid ett fönster och tittar ut.
Bildtext För en tioåring har pandemin snart varat en tiondel av livet och det går inte ännu att se när en mer normal tillvaro återvänder. För en del barn blir det negativa konsekvenser som riskerar synas senare i livet, befarar finländska experter.
Bild: Elva Etienne / AOP

Coronapandemin har gjort att utsatta familjer mår ännu sämre. Kraftig rädsla eller panik har drabbat en del klienter, uppger barnskyddet i Vasa. Men riskerna ökar nu även för barn som hittills haft det bra, säger forskare.

Tiina Böling är ledande socialarbetare vid barnskyddet i Vasa, med många års erfarenhet. Coronakrisen oroar henne alltmer ju längre den pågår.

– Många tänkte nog att det blir en förändring efter årsskiftet och att vi skulle få mer vanliga tider senast till våren. Nu börjar vi förstå att det inte blir så. Vi vet inte när det här kommer att sluta eller ens om det kommer att sluta, säger Böling.

Många tänkte nog att vi skulle få mer vanliga tider senast till våren. Nu börjar vi förstå att det inte blir så. Vi vet inte när det här kommer att sluta eller ens om det kommer att sluta

Tiina Böling

För de utsatta familjer som är barnskyddets klienter kan krisen kännas övermäktig, berättar Böling.

– En del är i panik eller väldigt rädda.

Rädslan får tyvärr följder för barnen, berättar Böling. En del familjer har slutat föra sina barn till dagis och isolerat sig. För en del, som inte talar något av landets språk, växer rädslan av att man har svårt att veta vad som pågår.

Centralt för barnen är också tidsperspektivet. Ju längre krisen pågår och familjen mår dåligt desto mer påverkas barnet, påpekar Böling.

– För en tioåring har det här redan varat en tiondel av livet.

Kvinna i kontorsmiljö, bär munskydd.
Bildtext Tiina Böling, ledande socialarbetare vid barnskyddet i Vasa stad, befarar att de ekonomiska svårigheterna som pandemin orsakar börjar synas på allvar först längre framöver.
Bild: Yle/Moa Mattfolk

Centralt att inte tappa kontakten

Vid barnskyddet insåg man tidigt i pandemin hur viktigt det skulle bli att inte få en försämrad kontakt med familjerna.

– Vi försöker vara försiktiga, men samtidigt kan vi inte distansjobba. Det är otroligt viktigt att vi möter våra klienter, så vi funderar helt enkelt extra noga på var och hur. Särskilt nu är det extra viktigt att vi faktiskt träffar dem och verkligen vet hur de har det, säger Böling.

Det är otroligt viktigt att vi möter våra klienter, så vi funderar helt enkelt extra noga på var och hur. Särskilt nu är det extra viktigt att vi faktiskt träffar dem och verkligen vet hur de har det

Tiina Böling

Samtidigt innebär barnskydd ofta en svår relation mellan socialarbetare och klient. Den sidan av arbetet har blivit ännu knepigare, berättar Böling.

– En del är mycket motvilliga att jobba med oss och just nu är det lätt för dem att säga att de inte vill träffa oss på grund av att det finns den här smittrisken.

Ekonomiska följder risk senare

Pandemin syns ändå inte i Vasa som ett ökat antal fall på barnskyddet.

Under 2020 tog man visserligen emot något fler barnskyddsanmälningar än under 2019, men problematiken i fallen var enligt Böling inte knuten till coronakrisen. Och vid stadens skolor har man varit lika duktiga som vanligt på att ta kontakt när något barns situation oroar, tillägger hon.

Även om krisen ännu inte syns direkt i form av fler nya fall så är Böling ändå rädd för att krisen får den effekten längre fram. Det beror på att de ekonomiska följderna kommer med lite fördröjning. Som på 1990-talet.

– Det syns inte ännu så mycket, men jag har sett också 90-talets lama här, och det kommer som en eftervåg tror jag. Fler konkurser och förlorade jobb, tillsammans med skulder och bostadslån, gör att efterverkningarna kommer att synas ännu långt framöver.

ensam nalle
Bildtext På barnskyddet i Vasa har man inte hittills märkt någon större ökning i antalet barnskyddsanmälningar. Men i många av de familjer man jobbar med har otryggheten ökat i och med coronakrisen.
Bild: Nathalie Lindvall

Och det finns fler orsaker till att jämföra den pågående krisen med 1990-talets ekonomiska depression. Nu ökar nämligen riskerna även för barn som hittills haft det bra.

Det konstaterar Tiina Ristikari, som är utvecklingsdirektör på Självständighetsjubileets barnstiftelse Itla och samtidigt verkar som specialforskare vid Institutet för hälsa och välfärd, THL.

– Det som vi redan nu vet är att den här krisen drabbar barn väldigt olika, säger Ristikari.

Kvinna i utomhusmiljö tittar in i kameran och ler.
Bildtext Tiina Ristikari är utvecklingsdirektör på Självständighetsjubileets barnstiftelse Itla och specialforskare vid Institutet för hälsa och välfärd THL. Hon efterlyser konsekvensbedömning för hur pandemibesluten påverkar barn och unga.
Bild: Itsenäisyyden juhlavuoden lastensäätiö

Vuxna har fått behålla fler friheter

Barnets ålder och familjebakgrund samt föräldrarnas ekonomiska situation och mentala hälsa är faktorer som påverkar. Medan exempelvis de yngre skolbarnen fått gå kvar i närundervisning har äldre barn och ungdomar i gymnasieåldern kunnat bli väldigt isolerade.

Ristikari förklarar också att det blir mycket större negativa effekter för barn som behövt en hobby eller sina kompisar som ett andningshål utanför hemmet.

Vi borde kunna hitta bättre metoder för att låta barnen fortsätta sina liv så normalt som möjligt

Tiina Ristikari

Ristikari medverkar i den coronaarbetsgrupp inom barnstrategiarbetet som tillsatts av regeringen. En av gruppens mest centrala budskap är att konsekvenserna för barn och unga alltid bör vägas in då politiska beslut fattas under pandemin.

– Vi kan ju till exempel konstatera att vuxna har kunnat fortsätta sitta på baren medan barn och ungas liv många gånger blivit mer begränsade.

Inför framtida kriser hoppas arbetsgruppen enligt Ristikari på att man rent juridiskt tar lärdom av den här pandemin. Lagstiftningen kan bli ännu bättre.

– Vi borde kunna hitta bättre metoder för att låta barnen fortsätta sina liv så normalt som möjligt.

Kommunerna i nyckelposition

Då det gäller att minimera de negativa effekterna av pandemin finns det några nycklar som Ristikari lyfter upp.

Avgörande är att det stöd och den service som riktas till barnfamiljer inte skärs ner, inte ens när kommunernas ekonomiska situation sannolikt försämras.

– Kommunernas skatteintäkter kanske krymper i och med pandemin. Men det är i kommunerna som barnfamiljernas vardag levs och ordnas, och nu är det otroligt viktigt att kommunerna kan fortsätta upprätthålla servicen för barnfamiljer, skola och dagvård, säger Ristikari.

Endast på det viset stöder man de barn vars föräldrar på grund av överbelastning inte klarar av att stöda dem tillräckligt själva.

Pojke ligger i sängen med telefonen i handen.
Bildtext För barn med en svår hemmasituation kan umgänge med kompisar eller en hobby vara viktiga andningshål, säger Tiina Ristikari. Hon ifrågasätter att det är de unga som i många fall blivit mest isolerade då man fattat beslut om restriktioner.
Bild: Tiina Jutila / Yle

Oro för unga utan jobb

En annan nyckel är att inte titta på vad som gått dåligt, utan på vad som gått bra.

– Nu borde vi lära oss av de som har gjort något bra, till exempel de kommuner som på olika sätt har lyckats garantera hjälp och stöd för barnen.

Ristikari poängterar att olika grupper och olika åldrar har olika behov, eftersom riskerna de nu möter också varierar. En grupp hon oroar sig mycket för är de unga som är på väg ut i arbetslivet.

– Ofta tänker vi först på de mindre barnen, men jag tror att vi måste tala särskilt om de unga. Vi vet från tidigare, inte minst från laman, att det kan få långtgående konsekvenser om de unga får långa tomma perioder i livet.

Vi vet från tidigare, inte minst från laman, att det kan få långtgående konsekvenser om de unga får långa tomma perioder i livet

Tiina Ristikari

På engelska brukar man tala om scarring effect, då man diskuterar konsekvenserna av att unga människors liv pausas istället för att sätta igång. Tiina Ristikari efterlyser en strategi för att värna om de unga som berörs.

– Vi måste diskutera om vi ska öka antalet studieplatser eller på något annat sätt kan se till att de unga inte drabbas orättvist.

Diskussion om artikeln