NHL-kolumnen: Miro Heiskanen är diamanten, Jani Hakanpää överraskar och Rasmus Ristolainen levererar – 14 finländska backar har redan fått ansvar i år
För bara några år sen kunde man räkna alla aktiva finländska NHL-backar på en hands fingrar. När säsongen 2021 är en knapp månad gammal har 14 blåvita backar redan hoppat in i rinken. Plötsligt ser det ut att bli en verklig kamp om platserna i Lejonens OS-lag nästa vinter. Världsmästare ur alla möjliga åldersklasser tar för sig i världens bästa hockeyliga.
I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.
Kevin Lankinen, Roope Hintz och konsten att förbereda sin talang för spel i NHL
New Jerseys Sami Vatanen, som är mest erfaren av de aktiva finländska NHL-backarna, väntar på sitt arbetsvisum och ändå har tillräckligt många blåvita backar för hela sju backpar fått istid under säsongens första veckor.
Vissa, som Olli Juolevi i Vancouver och Niko Mikkola i St. Louis, kommer att få kämpa benhårt för att bli ordinarie, medan Pittsburghs Juuso Riikola hade oturen att nästan genast åka på en skada. Precis som det såg ut som att han hittat sin roll i Penguins.
Andra, som Winnipegs Ville Heinola och Sami Niku, får fortsätta att vänta på Jets-beslutsfattarnas griller. Helt tydligt är Manitobas stolthet en svår organisation för finländska spelare. Man frågar sig varför klubben enträget reserverar blåvita talanger?
Det mest intressanta oskrivna kortet torde vara Torontos Mikko Lehtonen. Han dominerade i KHL och även i Lejonen, men tycks vara tvungen att gå via Leafs ”gulnäbbsbehandling”. Trots att han fyller 27, är dubbel världsmästare och borde vara en av lagets två bästa spelskapande backar.
Med exakt ett år kvar tills NHL återkommer till OS är läget hur som helst läckert. Det kommer uppenbarligen att bli en sylvass konkurrens om fyra av de sju backplatserna i Lejonens OS-trupp. Coachen Jukka Jalonen brukar som bekant hålla sig med en septett av backar och fyra par.
Dallas förfogar över Finlands främsta offensiva och defensiva back
Två tystlåtna handlingens män i cowboy-delstaten Texas är Finlands främsta backar i detta nu. Miro Heiskanen väckte senast i höstens slutspel till och med de djupast slumrande NHL-bevakarna. Han har direkt när den nya säsongen börjat fortsatt på stigen som alla tiders finländska back.
Heiskanen är idealtypen av den moderna puckförande backen, som med bländande åkteknik och en grym blick för spelet är anfallsspelets motor. När 21-åringen så småningom bygger mer explosiv muskeltyngd dominerar han överallt i rinken.
Om Heiskanen fortfarande har en del att lära sig i spelet med puck av Dallas ypperlige svenska stjärna, John Klingberg, så är Esa Lindell utan konkurrens i sin roll. Han spelar i princip så mycket som han bara orkar som defensiv klippa, specialiserad på boxplay och att försvara en ledning.
Lindell, som snittar nästan 24 minuter per match, har spelat mest av alla ligans finländare den här säsongen. Han är som bäst när han kämpar till sig pucken, tar några kraftfulla skär och levererar en träffsäker och hård passning ”tape to tape”, som det heter.
Rasmus Ristolainen stiger upp från de utdömda
Buffalos finländska tacklingsmaskin har i flera år varit favorithatobjekt för NHL-journalister och analytiker. Rasmus Ristolainens grymma spelminuter (som mest 26.30 i snitt 17/18) har bemötts med huvudskakningar på grund av usel plus/minus-statistik och han har dömts ut som en spelare i första backparet.
Emellanåt har någon upptäckt att han gjorde över 40 poäng fyra säsonger i rad och hört till ligans flitigast tacklande backar år efter år. Ristolainen har ändå framför allt fått bära stämpeln av en back som inte kan försvara trots otrolig fysisk talang.
Nu har den högljudda och ofta ironiska kritiken delvis börjat förvandlas till ett lite tystare mumlande. Även enstaka positiva röster har höjts för Ristolainen. Någon har till och med konstaterat att 26-åringen egentligen först nu börjar komma in i en NHL-backs bästa år.
Orsakerna till att en omvärdering är på gång är uppenbara.
Samtidigt som Ristolainens speltid säsongen 2019/20 sjönk till mer mänskliga, knappa 23 minuter i snitt, förändrades också hans plus/minus-statistik från tvåsiffrigt till -2. I gengäld stod han för 33 poäng på 69 matcher och tacklade mest av alla backar i NHL: hela 203 gånger.
När den här säsongen hunnit bli några veckor gammal har Ristolainen gjort 2+4 på sex matcher, ligger på +2 och är trea av NHL-backarna i tacklingar.
Den kanske största orsaken till att Ristolainen plötsligt får mer förståelse är jämförelsen med förstavalet från draften 2018, Rasmus Dahlin. Svensken, som ska bli en franchiseback för Sabres, är inne på sin tredje säsong och gör många poäng, men har lagets sämsta plus/minus. Låter det bekant?
I skrivande stund spelar Buffalo lite bättre hockey än på länge och Rasmus Ristolainen är lagets bästa back med alla mått mätt: speltid, poäng, tacklingar, plus/minus, blockeringar.
Möjligheten finns att Rasmus Ristolainen äntligen är på väg att bli den elitback som många väntade sig efter att han var åtta i draften 2013 och avgjorde JVM-finalen ett halvt år senare.
Jani Hakanpää gör NHL-karriär på ”gamla dar”
Säsongens hittills största – på många sätt – positiva överraskning är Jani Hakanpää. Kyrkslättgrabben är faktiskt med sina snart 29 år näst äldst efter Sami Vatanen av de finländska NHL-backarna. Och fysiskt är han störst med sina 196 centimeter och cirka 100 kilo. Lite av en ångvält.
Just det fysiska elementet har bäddat för att Hakanpää plötsligt vikt sig en plats i Anaheims andra backpar och loggar stadigt över 18 minuter (utan powerplaytid) i rinken. Ducks är traditionellt ett lag som vill ha en tung fysisk närvaro och det har världsmästaren från 2019 utnyttjat.
Efter att Hakanpää spelat elva matcher låg han på delad fjärde plats i backarnas tacklingsstatistik, med 33 utdelade kroppskontakter. Hans 22 mottagna tacklingar placerade honom på delad elfte plats och samma placering gällde för blockerade skott.
Hakanpää har med andra ord hittat sättet för att vara en viktig spelare för sitt lag i NHL – och inte bara en marginalspelare. Nyckeln är att han trots sin enorma kroppshydda är bra på grillorna och hinner därför pricka in sina tacklingar i det rasande NHL-tempot.
Att Hakanpää gör rätt saker i rinken understryks också av att han i skrivande stund har Ducks bästa plus/minus-notering (+4) och bara avtjänat två tvåminutersutvisningar. Helt enkelt en imponerande säsongsstart som gör Hakanpää till en mycket intressant back också med OS i siktet.
Hatten av för killen som redan 2012–2015 malde på i AHL med hopp om NHL-spel, återvände till Kärpät för fyra säsonger och nu ”på gamla dar” kan kalla sig en NHL-spelare.
Viktig säsong för Jokiharju, Välimäki och Nutivaara
Två backar som har höga förväntningar på sina NHL-karriärer är Henri Jokiharju och Juuso Välimäki. Båda NHL-reserverades midsommaren 2017 i första omgången – Välimäki som 16:e och Jokiharju som 29:a.
Juuso Välimäki fick säsongen 2019/20 helt spolierad av en svår knäskada på sensommaren 2019, efter att ha spelat sina 24 första NHL-matcher säsongen innan. Den här hösten var han tillbaka i fullt slag, dominerade i FM-ligan och håller nu på att spela in sig Calgary med besked.
Utan skadan skulle han antagligen redan ha stigit i den interna rankningen till andra paret. Nu får han bli varm i NHL-kläderna i tredje paret, där rollen närmast är att spela säkert. Välimäki har ändå en stor ruta reserverad för sig i Flames framtid.
Henri Jokiharju, som firade VM-guld i Bratislava tillsammans med Jani Hakanpää, har en något knepig situation. Spelskickliga Jokiharjus styrkor är av samma typ som Miro Heiskanens och med en god bit över 100 spelade NHL-matcher skulle hans spel må bra av en större roll.
För tillfället ”sitter han fast” i Buffalos tredje backpar och Sabres är överhuvudtaget inte en bra omgivning för unga backar – som vi har sett. Faktum är att det bästa som kunde hända Jokiharju är att den länge omtalade trejden av Ristolainen blir av.
26-årige Markus Nutivaara är i ett intressant läge efter flytten från Columbus till Florida. Panthers ska vara ett lag som passar Nutivaaras optimistiska spelsätt betydligt bättre än Columbus jobba-jobba-jobba-hockey.
Minns då att det var Floridas nya GM Bill Zito som ”tog” med sig finländaren från Blue Jackets till Panthers.
Uleåborgaren är en lirare som borde få spela i en spelskapande roll för att utnyttja sitt register. Nu är stunden inne. Nutivaara måste ta vara på sina chanser om han ska ta följande steg som NHL-spelare.
Så finns det ännu en back, som inte är nämnd, men är den enda som vunnit Stanley Cup. Olli Määttä gör det han alltid gjort – spelar pålitligt med och utan puck.
På tisdag kommer Mattias Simonsen och undertecknad att ta ut ”våra” preliminära Lejonlag till OS 2022 i Yle Sportens NHL-podd. Då blir det säkert livlig debatt gällande vilka backar som ska göra Heiskanen, Lindell och Ristolainen sällskap till turneringen med alla de bästa.
Tack för att du läste.
Källor: hockey-reference.com, naturalstattrick.com, quanthockey.com, hockeydb.com