Hoppa till huvudinnehåll

Barn

Buu-klubben
Yle Watt
MGP

Linda Sundberg: "Det finns en vithetsnorm och en klassnorm i finlandssvenska barnprogram och det är viktigt att våga bryta mot dem"

Från 2021
Uppdaterad 15.02.2021 07:59.
En ritad bild av en kvinna som sitter i en varmluftsballong omgiven av fåglar.
Bildtext Mamma åker varmluftsballong musikvideon "Packa väskan"
Bild: Antonia Ringbom

På flera håll i världen har coronapandemin gjort så att de flesta barnkulturevenemangen ställts in och kulturaktörer har fått hitta nya sätt att nå ut till sin publik.

Istället för att ordna stora musikkonserter har barnmusikbändet Raka Bananer uppträtt för mindre barngrupper ute på dagisgårdar.

De har också spelat in digitala konserter och är just nu aktuella med åtta nya musikvideon på Barnens Arena.

Tre musiker sitter bredvid varandra och ler
Bildtext Barnmusikbandet Raka Bananer består av Victoria Lindqvist, Linda Sundberg och Miika Hjort.
Bild: Linda Sundberg

- Det är ju inte samma sak som att uppträda live, men vi hoppas ändå kunna bidra med både värme och samhörighetskänsla genom de här videona vi har gjort, säger Sundberg.

Hus på landet och nittiotalskök

Att barnen som medverkar i musikvideona respresenterar olika grupper av barn i samhället kändes både självklart och viktigt för Sundberg.

En kameraman filmar en mamma och ett barn i ett kök
Bildtext Sundberg vill visa att barns hem kan se väldigt olika ut.
Bild: Linda Sundberg

- Vi har velat visa barn från både landsbygden och förorter i stan. Många av de som är med har också olika socioekonomisk och kulturell bakgrund. Vi ville visa flera olika sorters hem och miljöer, som till exempel ett hus på landet och ett ostädat nittiotalskök i förorten, säger Sundberg.

Ett barn tittar mot ett annat barn som tittar ut genom en dörr med händerna i luften
Bildtext Apila och Sattah är med i "Räkna Får" som handlar om att sova över för första gången.
Bild: Jonatan Sundström

- En del av de vuxna som medverkar är personer som ännu håller på att integreras i samhället, och som varken kan svenska eller engelska. Men då de inte behövde prata i filmerna var språket inte så viktigt utan de kunde medverka ändå.

Överlag tror jag att det är viktigt att bidra med en känsla av diversitet. Och det handlar ju om så mycket annat än bara hudfärg.

― Linda Sundberg

Sundberg menar att det länge funnits både en vithetsnorm och en klassnorm i finlandssvenska barnprogram och att det är viktigt att våga bryta mot dem.

- Överlag tror jag att det är viktigt att bidra med en känsla av diversitet. Och det handlar ju om så mycket annat än bara hudfärg. Som till exempel hur man bor och var man bor.

- Jag tror att ju mer vi breddar vem som syns och hörs, desto mer kan vi förebygga fördomsfullt tänkande och mobbning. Jag tror också att det kan öka en känsla av man inte är ensam i det man är.

En flicka tittar på en person som spelar på en afrikansk trumma
Bildtext Tiana är med i "Min svarta lock" som handlar om hemlängtan.
Bild: Jonatan Sundström

Grannar, kompisar, egna barn och bekanta

Sundberg menar att det inte var svårt att hitta barn eller vuxna som ville medverka.

- Jag har tur för jag bor på en gård i Lill-Hoplax där över hälften av de som bor där representerar en annan nationalitet än finsk. Och jag har helt enkelt frågat mina grannar om de vill vara med. Jag råkar också känna barn som bor ute på landsbygden så de flesta barn som är med i videona känner jag från förut.

Ett barn tittar ut genom ett fönster på en kvinna som dansar
Bildtext Lindas egen dotter Ronja är med i "Ucka ducka sucka".
Bild: Jonatan Sundström

Sundberg säger att många av de medverkande barnens föräldrar tagit kontakt efter inspelningarna och sagt att det har höjt barnens självkänsla att de fått vara med.

Föräldrarna har även sagt att barnen känt sig stärkta och stolta då de sett slutresultatet.

Två likadant klädda flickor hoppar upp i luften ute i en somrig trädgård
Bildtext Tvillingarna My och Ro turades om med att medverka i "Kojbyggar-Kajsa".
Bild: Linda Sundberg

Färgsprakande animationer och okonventionella färdsätt

Då tanken om att göra musikvideon till låtarna föddes kändes det naturligt att animatören Antonia Ringbom skulle skapa animationerna.

Ringbom har under flera år drivit ett kulturcenter i Senegal där Sundberg jobbat som yngre.

Antonia Ringbom, en äldre kvinna står på inspelningsplatsen med ett färggrannt paraply i handen.
Bildtext Animatören Antonia Ringbom.
Bild: Linda Sundberg

- Det är med Antonia jag var i Senegal för första gången och det är hon som fört mig in i den världen.

En ritad bild av en mormor som spelar på en trumma och ett barn som tittar på henne
Bildtext Antonia Ringbom har gjort alla animationer för hand med handmålade bilder.
Bild: Antonia Ringbom

Ringbom, som själv skapat flera barnprogram, gjorde alla animationer för hand med handmålade bilder och hennes son, filmfotografen Jonatan Sundström, filmade och klippte musikvideona.

En person filmar ett barn som sitter på sin pappas rygg och ler
Bildtext Jonatan Sundström filmade och klippte musikvideona.
Bild: Linda Sundberg

Videona spelades in ute i Åbo skärgård, Karis-Lojo och i Helsingfors. Då man filmade in ute i skärgården fick man ibland använda sig av okonventionella sätt att ta sig till inspelningsplatserna.

Då filmteamet åkte ut till en ö utanför Korpoström använde de sig av en gammal snipa.

Tre musiker sitter på en klippa i skärgården och i bakgrunden syns en snipa
Bildtext Bändet tog sig fram i skärgården med en snipa.
Bild: Jonatan Sundström

Öga mot öga med barnen

Att använda sig av barns perspektiv, tankar och känslor är viktigt för Sundberg då hon skriver sina låttexter.

Låttexterna utgår ofta från sånt jag hört att barn är intresserade av och inte bara det jag själv vill skriva om.

― Linda Sundberg

- Låttexterna utgår ofta från sånt jag hört att barn är intresserade av och inte bara det jag själv vill skriva om. Till exempel sången “Räkna får” kom till så att min egen dotter, som då var sex år, inte riktigt vågade sova över hos en kompis.

- Då pratade vi mycket om vad det var som gjorde att hon inte vågade sova över och så prövade jag att skriva en sångtext om det. Sen har det visat sig att det är många som känner igen sig i just den sången.

Ett barn kramar sitt gosedjur och är omringad av animerade får
Bildtext Sången "Räkna Får" baserar sig på Sundbergs egna dotters tankar kring att övernatta hos en kompis.
Bild: Jonatan Sundström

Andra teman som behandlas i Raka bananers låtar är bland annat att vara skilsmässobarn, att ha hemlängtan till ett land långt borta och att ha två mammor.

Två Barbie-dockor ligger under samma täcke i en trädkoja
Bildtext Kojbyggar-Kajsa har en mamma och en äiti.
Bild: Jonatan Sundström

- Jag, som själv har skilsmässobarn, har funderat mycket på vad som försiggår i barns huvud då de är hos den andra föräldern. Och då var det mer den där fantasin hos barnet att “vad gör egentligen mamma nu när jag inte är med henne"?

En annorlunda musikupplevelse

Sundberg menar att det känns viktigt att kunna erbjuda en annorlunda musikalisk upplevelse än vad barnen de uppträder för är vana vid.

Flera av bandmedlemmarna har rest i Väst-Afrika och i låtarna används en hel del Väst-Afrikanska instrument, som exempelvis en udu-trumma som bändets percussionist och sångare Victoria Lindqvist har byggt själv.

Bandet spelar också på en balafon som Sundberg fått av en vän från Burkina Faso.

- De flesta barn vi träffar har sett gitarr och piano men många av de här instrumenten vi spelar på är helt nya för dem.

Tre musiker står vid en klättringsvägg med sina instrument och tittar in i kameran
Bildtext Raka Bananer har spelat in en konsert i en klättringshall
Bild: Linda Sundberg

- Man kan också säga att vi influeras av Väst-Afrikansk musik genom att vår musik är rytmisk och för att vi har en attityd om att det inte behöver låta helt perfekt och felfritt. Det viktiga är att det är bra stämning och att musiken gör att man kanske får lust att dansa.

Just nu kan du och ditt barn se och dansa till Raka Bananers musikvideon på Barnens Arena.

Raka Bananer - Spela upp på Arenan

Mer om ämnet på Yle Arenan