Norrena & Frantz: "Jag har hunnit med många kärlekar i livet och ångrar inte en enda"

"Och så levde de lyckliga i alla sina dagar" slutar den typiska folksagan.

Så har vi ju lärt oss att det ska vara. Prinsen och prinsessan fortsätter att vara himlastormande kära och lever rosenkindade sida vid sida tills döden skiljer dem åt.

Vi får inte läsa att prinsessan efter några år tyckte att prinsen visade henne för lite uppskattning fast hon trallade ner i sin önskebrunn som aldrig förr.

Att prinsen allt oftare tyckte det var skönt att dra sig tillbaka till sina egna gemak, där han kunde ta en kanna mjöd och skryta om sina jaktframgångar för lakejerna.

Att prinsen och prinsessan blev allt mera irriterade på varandra.

Till sist var de båda ganska olyckliga och av alla deras dagar var det fortfarande väldigt många kvar.

Det är en rätt tradig folksaga, men i verkligheten händer detta titt som tätt.

Så är då livslång kärlek alltid det finaste och bästa alternativet?

Är det värt att kämpa till varje pris? Eller är det ibland bättre att släppa taget och gå vidare? Kan flera kortare kärleksrelationer vara lika värdefulla som en lång?

Det här frågade Relationspodden förra veckan och fick in flera väldigt olika erfarenheter och synpunkter.

Visst finns det par som träffats som unga och 50 år senare är precis lika kära.

Men ni är också många som hunnit med flera kärlekar och inte ångrar en enda. Alla relationer var viktiga på sitt sätt och fina så länge de varade.

Här publicerar vi ett urval av era berättelser, du kan höra flera i veckans avsnitt av Norrena & Frantz.

Är livslång kärlek det enda idealet?

34:25

Vi står fast vid det vi kom fram till en sommarnatt för 50 år sedan

Vi träffades i 18-årsåldern men vågade inte bli ihop för det verkade för tidigt.

Efter två år hade båda sökt på annat håll, men inte hittat något bättre. En sommarnatt satt vi och pratade om livet tills solen gick upp.

Då bestämde vi att vi skulle leva hela livet ihop och det har vi gjort.

Med mycket jobb (för mycket ibland) och två barn har vi nu flera barnbarn och det känns som vi följde vår plan med lyckat resultat.

Ingen har ångrat sig, tvärtom blir det nu bara bättre då vi kan rå om varandra som pensionärer och ta hand om barnbarnen ibland.

Sommarnatten 68 år

Ville inte bli hans hemmafru

Vi blev ihop när jag var 19, han 24. Det blev problem när jag ville satsa på utbildning och karriär medan han hade tänkt sig att jag skulle studera lite, tröttna och vara nöjd med att vara hemmafru.

Men erfarenheten från den relationen och hur det tog slut är värdefull och jag ångrar ingenting.

Jag strävar efter att min nuvarande relation ska hålla för evigt. Vi har varit ihop i fem år, funkar bra, kommunikationen är guld och vi väntar barn.

Drömmaren, 31

Det tog ett tag att hitta rätt, och det var bara bra

Jag levde “i alla mina mina dagar” med en och samma partner. Han dog för sju år sedan, jag älskade honom.

När jag var ung var jag förälskad många gånger och hann leva med flera män innan jag gifte mig. Det är jag nöjd med, det var bra att jag hade känt flera innan jag hittade rätt.

M K-A, 76

Mina första relationer var uppvärmning!

Jag har två seriösa förhållanden i bagaget och tack vare dem har jag nu alla förutsättningar att vara lycklig i min nuvarande relation.

Jag gjorde många hemska misstag då som jag inte gör nu, t.ex. var jag otrogen och jag har insett att gräset inte är grönare på andra sidan.

Jag tänker på mina två tidigare förhållanden som uppvärmning.

Priplan, 30

Ingen dans på rosor, men inte så dåligt att jag vill bryta upp

Har varit med samma man i över 20 år. Vi har tre barn och ett gemensamt liv på många plan.

Har då och då blivit förtjust i andra, fantiserat om ett liv med någon annan, irriterat mig på min mans alla dåliga sidor.

Men att bryta sig loss känns alltför svårt. Vår relation är en slags grund som allting står på, och allt måste byggas om från början om den grunden raseras.

Trots att vi har våra utmaningar så vet jag i alla fall vilka utmaningarna är. Jag har lärt mig leva med dem, känner min man utan och innan.

Om jag skulle skilja mig skulle jag nog inte orka flytta ihop med någon mera, då skulle jag leva som särbo tror jag.

Frugan 44

Blir det segt kanske det är dags att gå vidare

Jag gifte mig med en man som det först kändes riktigt bra med.

I dag kan jag se att jag nästan förlorade mig själv i äktenskapet. Jag försökte ständigt tillfredsställa, imponera och räcka till.

Efter skilsmässan behövde jag hitta mig själv på nytt och lyckades! Jag är den jag är och det räcker mer än väl.

Sen träffade jag min nuvarande man. Han är inte min typ, men i hans sällskap kunde jag vara mig själv.

Jag skulle inte ha haft den insikten utan mina tidigare seriösa förhållanden. De gav mig perspektiv och självkännedom.

Livet är kort och jag vill unna mig en ljuvlig relation. Om det sen i framtiden känns segt kanske det är bäst att vi båda kan fortsätta på varsitt håll.

Man lever bara en gång, 44 år

Lilian och kärlekarna

Har bytt många gånger. Gifte mig 1984, skilde mig två år senare. Fick ett barn och blev sambo -88, hittade en ny kärlek -95, pang adjö med vett och förstånd.

Den kärleken resulterade i tre barn, men en kronisk vänsterprasslare var han.

Jag kunde välja och vraka, jag var snygg, smal och ganska rolig. Hittade inte någon att bli förälskad i tyvärr, vilket resulterade i att jag härnäst bara tog en för att inte vara ensam.

Gör aldrig det misstaget, kära systrar. Dessutom var han våldsam med hetsigt humör.

Men alla romanser har gett mig något, jag har lärt mig vad jag vill och inte vill.

Då man når pensionsåldern vill man kanske enbart ha en manlig vän att umgås med och ringa till ibland.

Det var i alla fall min avsikt, men jag blev ganska förtjust i denne änkeman!

Gud vet om det blir något hett än en gång!?

Lilian 60

Vi är för gamla för att byta

Jag föredrar att leva ihop med samma person men det är inte lätt att åldras ihop. Mycket har blivit sämre.

Gnistan och viljan till sexuellt samliv har tyvärr försvunnit. Ibland funderar jag hur det skulle ha varit att bryta upp och hittat en ny.

Nu är vi för gamla för det. Vi lever som gamla vänner. Det är bra det också.

Tvivlaren, 69 år

Jag skulle aldrig byta ut min man

Jag och min man har varit ihop sedan abihösten. Vi har verkligen växt upp tillsammans.

Vi var galet kära i varandra de första åren, samtidigt som en stark vänskap byggdes upp mellan oss.

Nu 20 år senare är coronavardagen kanske inte den pirrigaste, med mycket jobb, barn, hobbyer och överkokta makaroner (och en enda ensamkväll utan barnen sedan mars ifjol ...)

Men vår starka vänskap, vår humor, skrattet, respekten och tacksamheten för varandra finns kvar. Min man är min klippa, och jag är hans️. Skulle aldrig byta ut det liv vi delar.

Maria 37

Jag ångrar inte att jag skiljde mig

Jag var 20 år när vi blev ihop, vi växte upp tillsammans men vi växte också ifrån varandra.

Han ville fortsätta för barnens skull. Jag kunde inte det, ville inte vänta på att ungarna skulle flyga ut.

Separationen var mest mitt beslut. Ett beslut som jag inte har ångrat, inte en enda dag.

Kärleken var fin och spännande med min första man men på ett helt annat sätt andra gången. Min nuvarande relation är mera ärlig, öm och mogen. För att inte tala om sexet, som är helt fantastiskt.

Tror nog på livslång kärlek med en partner, jag trodde ju jag hade det. Men kärleken kan slå till igen när du minst anar det.

Lev ditt liv nu, inte sen när det är för sent.

82:a