Ryssland har aldrig varit en demokrati och nu bubblar missnöjet — Anna-Lena Laurén beskriver dagens brutala men charmiga Ryssland i aktuell bok
Journalisten och författaren Anna-Lena Laurén är korrespondent i Ryssland. I sin pinfärska och högaktuella bok Sammetsdiktaturen försöker hon beskriva Ryssland i dag. En sammetsdiktatur är något hårt invävt i något mjukt. Termen myntades i det sena 1800-talets turbulenta Ryssland.
I femton år har Anna-Lena Laurén bott i vårt enorma östra grannland. Först i huvudstaden Moskva och det senaste året i St Petersburg. Och hon slutar inte fascineras av landet. Främst för att det finns så mycket att gräva i och skriva om. Hon älskar verkligen det ryska folket och allt det goda och fina Ryssland har. Och hon beundrar ryssarna för deras mod.
Lyssna på intervjun med Anna-Lena Laurén här.
Anna-Lena Laurén om Sammetsdiktaturen
Läser man Hufvudstadsbladet eller Dagens Nyheter har Anna-Lena Laurén dominerat med sina artiklar och analyser över händelserna i Ryssland. I början av februari blev Anna-Lena Laurén nominerad till Stora Journalistpriset i Finland.
Man kan sitta på bussen och skrika att Putin är en skitstövel
Ingen riktig diktatur
— Ryssland är en diktatur som inte är en riktigt diktatur, för att illustrera: det betyder att det här inte är Nordkorea. Man kan sitta på bussen och skrika att Putin är en skitstövel, man kan skriva vassa och kritiska artiklar mot Putin och hans regim. Och man blir inte gripen för det, säger Anna-Lena Laurén.
I Ryssland är det väldigt mycket som är tillåtet. Men man måste alltid minnas att i Putins system finns en hård auktoritär kärna, påpekar Laurén och fortsätter:
— Ryssland är väldigt godtyckligt, men framförallt finns där inget rättssamhälle. Det gör att sammetsdiktaturen inte är till hundra procent effektiv för den har inte koll på allt. Det är ett för stort och kaotiskt land. Endast under Stalin var Ryssland en riktigt diktatur.
Målet är att skapa osäkerhet och rädsla
Det farliga är att det finns en tradition av en ganska stor gråzon där man kan göra vad man vill menar Anna-Lena Laurén. Hon säger att det som Putin åstadkommit är att skapa en osäkerhet.
Man kan aldrig riktigt veta vad man som rysk medborgare får och inte får göra. Det betyder att man kan ha otur och sagt något på sociala medier som den ryska säkerhetstjänsten nappar på och plockar upp och då är man illa ute.
— Ryssland är ett auktoritärt samhälle där rättssystemet inte fungerar och korruptionen är ett mycket stort problem. Men samtidigt har här funnits en relativt stor frihet för medborgare. Men man skrämmer sina medborgare för man vill att de ska vara rädda. Man låter dem helt enkelt förstå att de kan få stora problem om de gör si eller så. Det är en väldigt effektiv metod.
Det är som att Putin glider bakåt i skidspåret på otroligt bakhala skidor. Med Jeltsin kom man en bit på framåt med demokratin men nu har landet tagit ett jättekliv bakåt igen
Protesterna verkar inte ha hjälpt och samtidigt har de envist fortsatt. Anna-Lena Laurén menar att om man tittar på den stora protestvågen som pågår som bäst i Ryssland så är det ingen ny protestvåg utan den har pågått med olika styrka sedan 2011.
— Under de senaste åren har det varit mycket protester ute i regionerna, inte så mycket i Moskva. Allt har handlat om kampen mot korruption och i slutändan har det uttryckligen handlat om att man protesterar mot regimen. Det vill säga Putin.
ANNA-LENA LAURÉN
Kan Ryssland bli en demokrati?
I sin bok skriver Anna-Lena Laurén att det är maktapparaten i Kreml, med Putin och hans stormrika kompisar, så kallade oligarker, som har total kontroll över landet. I det här landet finns inga riktiga politiska partier, inget fungerande rättsväsende och inga betydande oberoende medier.
Ryssland har aldrig varit en demokrati. Rysslands härskare har i århundraden sett landet nästan som sin personliga egendom och invånarna inte som medborgare utan som undersåtar. Det påminner om Kung Leopold II som på slutet av 1800-talet skapade fristaten Kongo och förslavade dess infödda medborgare.
Anna-Lena Laurén tror inte heller att oppositionsledaren och Putins största fiende, Aleksei Navalnyj, ensam ska kunna ändra på det.
— Han ägnar sig åt att avslöja den ryska elitens korruption, och det är naturligtvis en sorts demokratiskt arbete, säger Anna-Lena Laurén.
Laurén tror absolut att Ryssland kan bli en demokrati. Men inom en nära framtid är det inte möjligt, inte på 10-15 år åtminstone menar hon. Den processen tar allt för lång tid.
— Det är som att Putin glider bakåt i skidspåret på otroligt bakhala skidor. Med Jeltsin kom man en bit på framåt med demokratin men nu har landet tagit ett jättekliv bakåt igen.
Laurén poängterar att Ryssland är ett land där människorna själva måste påverka utvecklingen och det till trots att de inte har några fria val där just nu. Men demonstrationerna pekar mot att de vill påverka åtminstone.
Men vill människorna verkligen ha en demokrati i Ryssland?
— En ganska stor grupp tycker om när man inte behöver ta ansvar själv utan någon annan bestämmer åt en. Men allt fler är trötta på Putinregimens godtycke och det finns inget som säger att just Ryssland inte skulle kunna vara en demokrati, säger hon.
Vill ryssarna betala priset för en demokrati?
Samma gäller synen på minoriteter, alltså sexuella minoriteter och tolerans. Här påpekar Anna-Lena Laurén att ryssarna måste bestämma sig i något skede om man verkligen vill höra till väst.
— Många här vill ha samma levnadsstandard och samma friheter som i väst men samtidigt vill man inte ta ansvar för allt det som kommer med på köpet, alltså lika rättigheter för minoriteter, höga skatter och så vidare. Och så ser man gärna att allt det man gjort för Putin under så många år och låtit honom styra över en, bara skulle ha varit förgäves.
Jag tycker att vi finländare borde lära oss att ett ryskt liv är lika mycket värt som ett amerikanskt liv
Det har varit turbulenta månader på olika håll i världen den senaste tiden med coronapandemin och stormningen av kongressen i USA. I början av februari kom också domen mot den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj som dömdes till tre och ett halvt års fängelse i vad man kallar en skenrättegång.
Den anglosaxiska bubblan
Då Capitolium invaderades av ytterhögern släppte omvärlden, framförallt medierna, allt och fokuserade enbart på USA. Några veckor senare kom domen mot Navalnyj med tillhörande protester och polisbrutalitet i vårt grannland.
Som Rysslandkorrespondent hemma från Pargas undrar jag om Anna-Lena Laurén kan bli frustrerad eller bitter över hur lite folk bryr sig i Finland över en sådan kris jämfört med hur folk reagerade för en händelse som Capitolium?
— Jag anser inte att det finländska folket har någon plikt i att de måste veta allt om Ryssland. Men när det gäller journalister och etablissemanget och hur vi reagerar på olika saker är det en annan sak. Så till exempel när amerikanska polisen går ut och misshandlar människor i USA så blir folk upprörda i Finland och det arrangeras demonstrationer. Man har skyltar på engelska och man lever sig helt in i den amerikanska referensramen. Man tror att man är en del av det hela.
Självklart är det bra att man protesterar mot polisvåld var det än händer, fortsätter Anna-Lena Laurén att poängtera. Men hon säger att hon inte blir riktigt klokt på våra preferenser då man på andra sidan Atlanten har det här problemet och folk beger sig ut på gatan för att protestera.
Och så händer liknande saker österut, alltså vårt grannland som vi delar en massa kilometer gräns med, polisen har misshandlat demonstranter i åratal och reaktioner i Finland uteblir.
— Jag kan nog bli irriterad på den anglosaxiska bubblan som vi befinner oss i hemma i Finland och i de övriga nordiska länderna också. Det att vi flyttar över den amerikanska referensramen med en historia av slaveri till Finland, visst finns det rasism i Finland med vi delar inte historia med amerikanerna. Jag tycker att vi finländare borde lära oss att ett ryskt liv är lika mycket värt som ett amerikanskt liv.
Putins tid är förbi
I praktiken tror Anna-Lena Laurén att Putin nog kan falla för hans tid är redan förbi. Hon menar att han aldrig mer kommer att bli en sådan ledare som han var till exempel före den ekonomiska krisen år 2008 då det gick bra för Ryssland eller under annekteringen av Krim år 2014. Då var Putin oerhört populär.
— Han väckte ett stort hat hos en liten grupp intellektuella som hatar hans FSB-bakgrund (Ryska federationens federala säkerhetstjänst), men den allmänna synen hos folket var ändå att Putin är det bästa vi har. Han må ha sina brister och alla hans kompisar är korrupta men han skapar stabilitet. Så tyckte många ryssar tidigare. Den rollen har inte Putin längre. Han befinner sig på det sluttande planet.
Men Anna-Lena Laurén tycker att det är mer intressant att fundera på hur lång tid det kommer att ta innan han faller. Putin tillsammans med Kreml har våldsmonopol i landet. De våldsamma skringringarna av demonstrationerna som vi sett på senare tid är ingenting jämfört med vad de är kapabla till. Det kommer att ta lång tid innan han petas säger hon.
I podden Sällskapet samtalar Kia Svaetichin om dagens Ryssland, om hur deras litteraturpreferenser är helt andra än våra och om deras vurm för ordet njet.
' /%3E%3C/svg%3E)
