Analys: Utländska styrkor i Afghanistan dras inte bort i vår som planerat – det 20 år långa kriget mal på och trappas sannolikt upp igen
Nato och USA:s president Joe Biden ska inom kort fatta ett beslut om Afghanistan som får vittgående följder.
De måste ta ställning till om alla utländska styrkor dras bort som planerat senast den sista april eller om styrkorna stannar kvar för att förhindra att talibanerna tar över landet igen. Just nu tyder allt på att det 20 år långa kriget mal på och sannolikt förvärras i år.
USA slöt under president Donald Trumps styre ett avtal med talibanerna som innebar att amerikanerna skulle dra bort alla styrkor från Afghanistan senast den sista april.
Talibanerna gick i gengäld med på att avhålla sig från attacker mot USA, att skära av banden till terroristgrupper som Al Qaida och att för första gången inleda fredssamtal med den afghanska regeringen, som rebellerna aldrig hade erkänt tidigare.
De länge emotsedda, historiska fredssamtalen inleddes i september i Qatars huvudstad Doha, men det förvånar knappast någon att de stampar på stället utan att ha nått några konkreta resultat.
Biden befinner sig mellan hammaren och städet: Om han fullföljer reträtten så är risken stor att talibanerna tar över ännu större delar av landet. Det är kvinnor, flickor och etniska minoriteter som betalar det högsta priset
Trump skar för sin del drastiskt ner antalet amerikanska soldater i Afghanistan från 14 000 till nuvarande 2 500. De övriga länderna i den Nato-ledda militärkoalitionen har för första gånger fler soldater i landet än USA, med nästan 8 000 soldater.
Sammanlagt 38 länder deltar i Natooperationen "Resolute Support Mission" RSM, bland dem Finland med 20 soldater och Sverige med 16. Natolandet Danmark har 135 soldater i Afghanistan medan Norge har 101.
Sedan Trump slöt avtalet med talibanerna, har läget förvärrats med en störtvåg av talibanattacker mot civila samt soldater och poliser.
Attackerna som oftast har utförts i och omkring större städer, har krävt tusentals liv medan talibanerna vägrar att gå med på eldupphör.
Den afghanska regeringen är särskilt skärrad av att attackerna mot säkerhetsstyrkorna har fortsatt och trappats upp trots att striderna vanligtvis brukar avta under vintermånaderna.
Talibanerna har under vintern ryckt närmare eller omringat flera stora städer så som de nordliga provinshuvudstäderna Kunduz och Pul-i-Khumri i norr, Kabul i öster samt provinshuvudstäderna i Kandahar, Uruzgan och Helmand i söder.
Det som också upprör makthavarna är att talibanerna har börjat mörda högt uppsatta tjänstemän, officerare och politiker i systematiska, välplanerade attacker som säkerhetsstyrkor inte tycks kunna förhindra.
Biden vågar inte slå till reträtt
Allt detta innebär att Biden knappast kan dra bort de amerikanska styrkorna som planerat, trots att han i åratal har ställt sig skeptisk till en fortsatt militär närvaro i Afghanistan.
- Hotet av talibansegrar, särskilt i områden som är så strategiskt och symboliskt viktiga som Kandahar, gör det ytterst svårt för Bidens administration att fullfölja truppreträtten, säger analytikern Andrew Watkins vid den konfliktförebyggande organisationen International Crisis Group.
- En reträtt kan vara politiskt omöjlig om nyheter om Kandahar visas varje kväll på tv, tillägger Watkins.
Ingen allierad vill stanna kvar i Afghanistan längre än nödvändigt, men vi lämnar inte landet förrän tiden är mogen.
Natochefen Jens Stoltenberg
Biden befinner sig mellan hammaren och städet: Om han fullföljer reträtten så är risken stor för att talibanerna tar över hela eller ännu större delar av landet. Det är kvinnor, flickor och etniska minoriteter som betalar det högsta priset om mänskliga rättigheter går förlorade.
Om han inte håller fast vid avtalet och skickar ännu fler soldater till det krigströtta landet, så är det säkert att talibanerna drar sig ur fredssamtalen och återupptar sina attacker mot amerikanska och andra utländska styrkor.
De flesta afghaner och utländska observatörer är säkra på att talibanernas sedvanliga våroffensiv i år blir betydligt blodigare än vanligt, och att USA:s längsta krig någonsin kommer att bli ännu längre.
- Bidens verkliga val är att antingen lämna landet eller att stanna kvar en längre tid, för talibanerna blir allt mer ovilliga att kompromissa ju mer framgångar de skördar, säger Afghanistan experten Carter Malkasian.
Talibaner håller ej vad de lovat
Biden beordrade efter sitt tillträde en granskning av avtalet mellan talibanerna och Trump, och han väntas fatta sitt beslut när rapporten är klar, kanhända i mars.
Omvärlden fick i början av februari en föraning om vad Biden har i tankarna, då en bredbasig kommission som hade utsetts av den amerikanska kongressen, kom ut med sin egen rapport.
Kommissionen leddes av den fyrstjärniga generalen och förre ordföranden för dem fem försvarsgrenarna, Joseph Dunford, som slog fast att reträtten inte borde genomföras enligt avtalet.
- Det ligger inte i någons intresse att genomföra en brådskande reträtt, ansåg Dunford som varnade för risken av inbördeskrig om de utländska styrkorna lämnar landet.
Han påpekade att talibanerna inte har gjort sitt för att minska på våldet för att stabilisera Afghanistan.
Tvärtom, de har trappat upp våldet och förberett sig militärt för ta över stora delar av landet om och när fältet är fritt.
- En reträtt skulle inte bara göra USA mer sårbart för terroristhot utan den skulle också få katastrofala konsekvenser för Afghanistan och hela regionen, anser kommissionen i sin slutrapport. Dunford underströk att en reträtt utan förhandsvillkor "bara skulle ge talibanerna segern."
Dunfords kommission föreslår i stället att man skickar fler soldater till Afghanistan samtidigt som man gör nya försök att förmå talibanerna att hålla fast vid vad de har lovat.
- Talibanerna vill ha internationellt erkännande som en legitim politisk rörelse, sanktionslättnader och frigivning av 7 000 fängslade rebeller, säger Dunford.
Han har också antytt att det skulle behövas minst 4 500 amerikanska soldater i Afghanistan för att avvärja hotet från talibanerna.
De flesta oberoende bedömare är säkra på att en sådan truppförstärkning skulle utlösa en blodig våroffensiv och ett abrupt slut på fredsförhandlingar.
Både Vita huset och försvarsalliansen Nato håller med om att talibanerna först måste trappa ner kriget om de vill se en utländsk reträtt.
Stoltenberg ställer villkor
- Vårt gemensamma mål är klart: Afghanistan få aldrig mer fungera som en tillflyktsort för terrorister som angriper våra hemländer, säger Natochefen Jens Stoltenberg.
- Ingen allierad vill stanna kvar i Afghanistan längre än nödvändigt, men vi lämnar inte landet förrän tiden är mogen.
Stoltenberg verkade också stöda Dunfords slutsatser då han vid ett Nato-möte den här veckan konstaterade att reträtten är villkorlig.
- Vår närvaro i Afghanistan är baserad på villkor och talibanerna måste uppfylla sina åtaganden.
- Talibanerna måste trappa ner våldet, de måste förhandla i god tro och de måste sluta stöda terroristgrupper som Al Qaida, kräver Stoltenberg.
Natos generalsekreterare är fullt medveten om att de övriga alliansmedlemmarna är helt beroende av USA:s beslut, eftersom de inte kan fortsätta i Afghanistan på egen hand utan amerikanernas logistiska och militära stöd.
Både regeringen och talibaner är hatade
Alla inser förstås att det i slutändan är afghanerna själva som på något sätt måste besluta hur de skall styra sitt land i framtiden.
Talibanerna är ytterst ovilliga att kompromissa, vilket man ser tydligt i områden som de har erövrat, där de har återinfört stränga sharia-lagar och sin egen obevekliga, religionsbaserade administration.
De flesta talibaner är pashtuner som utgör den största etniska gruppen i Afghanistan. Mot sig har de en brokig etnisk samling av bland annat tadzjiker, uzbeker och shiamuslimska hazarer, som främst bor i de norra, mellersta och östra delarna av Afghanistan.
Dess minoritetsgrupper har egna milisgrupper som för närvarande rustar upp febrilt medan talibanerna rycker fram.
En mycket liten del av afghanerna stöder längre talibanerna, men det är inte så många fler som stöder den allmänt hatade presidenten
Mellan dessa grupper står den ytterst impopulära pashtunska presidenten Mohammed Ashraf Ghani som har vunnit två val som betraktades som rena fuskval.
Ashraf Ghanis legitimitet har dessutom urholkats av hans genomkorrumperade administration som inte har lyckats bringa välstånd eller säkerhet åt sitt folk.
Den blodiga vågen av terrorattacker i landets största städer, har än en gång avslöjat hur landets president egentligen bara är "härskare av Kabul."
En mycket liten del av afghanerna stöder längre talibanerna, men det är inte så många fler som stöder den allmänt hatade presidenten.
Mot sig har han numera inte bara talibanerna utan också icke pashtunska minoriteter, gamla krigsherrar samt parlamentet.
Ett av de största problemen med Trumps avtal med talibanerna var att Ghani och den afghanska regeringen aldrig rådfrågades och inte var part i förhandlingarna.
Ändå förutsätts det att Ghani ska frige tusentals fängslade talibanrebeller utan att egentligen har fått något annat i gengäld, än de strandade fredsförhandlingarna i Doha.
Ghani har redan frigett 5 000 fångar, av vilka en stor del genast återvände till slagfälten, trots att de lovade att inte göra det.
Ghani vägrar därför fullt förståeligt att frige ytterligare 7 000 talibanfångar, vilket talibanerna har satt som villkor för framsteg i fredssamtalen.
Talibanerna kräver också att Ashraf Ghani avgår för att ge rum åt en eventuell övergångsregering där rebellerna skulle ingå, men det är något som presidenten blankt vägrar att göra.
Hur talibanproblemet ska lösas samtidigt som den impopulära presidenten sitter och ruvar i sitt palats i Kabul, är något som ingen hittills har kunnat svara på.
Källor: Reuters, AP, Afghan Analysts Network, NYT, Nato Resolute Support Mission.
' /%3E%3C/svg%3E)
