Kolumn: Livet är inte felfritt – och därför är kandidaterna det inte heller

Så här inför kommunalvalet slår det mig. Journalister, politiker och forskare funderar på hur vi ska kunna aktivera fler väljare, hur vi ska få möjligast många att utnyttja sin rösträtt. Men för många är det svårt, eftersom de försöker hitta den perfekta och felfria kandidaten.

Bland unga vuxna verkar det vara vanligt att drabbas av total ångest när man ska välja vem man ska rösta på.

Hur ska man veta att man säkert väljer rätt? Hur ska man hitta en kandidat som säkert tycker som man själv? I värsta fall får man sådan beslutsångest att man inte röstar alls.

Lite samma sak tror jag att unga vuxna lider av också på andra områden.

Hur ska jag våga inleda en relation med den här människan, tänk om det inte blir perfekt? Hur ska jag våga skaffa barn, tänk om jag inte blir en perfekt förälder? Eller hur ska jag våga söka in till den här utbildningen, tänk om den ändå är fel för mig?

Riktigt illa blir det om man börjar tro att man måste ta reda på allting själv för att vara säker och veta till 100 procent.

Hur ska jag våga vaccinera mitt barn om jag inte vet att det är hundra procent säkert?

Vi vill försäkra oss och ha garantier, vi vågar inte misslyckas och därför kanske inte ens försöka

.

Jag tror på allvar att det här är ett stort problem i vår tid. Vi vill ha så full kontroll, och tror att vi kan ha det, att vi blir helt handlingsförlamade.

Vi vill försäkra oss och ha garantier, vi vågar inte misslyckas och därför kanske inte ens försöka. Och vi tror att det är oss själva det är fel på när saker inte blir som vi har tänkt oss.

Handlar det om all den information vi har idag? Handlar det om att man alltid kan vara uppkopplad, pejla sina erfarenheter mot andras, kolla fakta och kanske-fakta och tro att allt faktiskt kan kollas upp?

Förr i världen, till exempel på 1980-talet, var alla mer okej med att livet kunde överraska, att man måste ta vissa risker, att man inte kunde ha koll på allt. Och just det var nog betydligt enklare att bli vuxen med, tror jag.

Och det är ju så att livet inte är perfekt. Och att vi inte får några garantier. Och att det enda riktigt hundraprocentsäkra med livet är att det en dag tar slut för dig och mig och oss.

Det är inom den här ramen vi ska existera, och göra så kloka val vi kan; välja den bästa kandidaten vi hittar, ta emot hjälp och råd av experter, vänner och andra, som kanske kan hjälpa.

Därför önskar jag att vi alla ska våga rösta och göra andra val i livet, även om vi inte kan veta i förväg hur det kommer att gå.

Skribenten är producent för Svenska Yles kunskapsredaktion och Yle Nyhetsskolan, som just nu blanda annat funderar på hur man ska få unga vuxna mer intresserade av att rösta.