Vi utmanar traditionen och den goda smaken och gör staketet av avlagda skidor

Vi frågade oss själva om man kan bygga vad som helst av vad som helst utan att det blir för tokigt? Vårt enhälliga svar var "jepp, det kan man" och så fick tjugo par återvunna skidor ett nytt liv som staket.

Förutom skidorna är staketet byggt och konstruerat som ett vanligt staket – med stolpar och tvärslåar.

Stommen måste vara stadig

Stolparna sitter fast i marken i galvaniserade stolpskor. Staketet sitter också fast i muren och i väggen vilket gör att staketet står extra stadigt.

För att få ner stolpskorna i den steniga österbottniska marken grävde vi hål och tog bort en del stenar. Vi slog ner stolpskorna och fyllde tillbaka jord och stenar runt dem.

Vi skruvade fast en 60 cm lång planka i väggen. En lika lång planka bultade vi fast i muren med hjälp av gängstänger, brickor, muttrar och ankarmassa.

Mellan muren och väggen skruvade vi fast två liggande plankor. Plankorna skruvades också fast i trästolparna.

Stommen målade vi med en röd slamfärg innan vi skruvade fast skidorna.

Skidorna behövde färgkoordineras

Vi sågade av alla skidor så att dom blev 110 cm långa. Vi förborrade och skruvade fast dem rakt i de liggande plankorna med ca 7 cm mellanrum.

Till vårt staket gick det ca tjugo par skidor. Skidorna var delvis från en återvinningsstation och delvis från vänner som hade haft dem liggande i garage och uthus i flera år.

Det fanns några gamla träskidor som var riktigt fina men för övrigt var det ett sammelsurium av grälla disco-inspirerade 80-tals skidor och trista grå 90-tals skidor.

När Lee började med en noggrann och skicklig färgkoordinering av skidorna började vi se potential i projektet, samtidigt som det också var den svåraste biten i vårt byggprojekt.

Tokigt eller bara halvtokigt

Det är roligt när man mitt i ett halvtokigt byggprojekt börjar trimma och göra skillnad på detaljer. Man blir medryckt och glömmer bort den så kallade goda smaken, alla regler, traditionen och oron för att det inte skall passa in det vi vant oss vid bara flyger iväg.

Staketet blir personligt, det har staketets funktion och det är konst, ett byggprojekt när det är som bäst.

För att ännu reflektera över frågan om man kan göra vad som helst av vad som helst utan att det blir för tokigt? Kanske det blir bäst att inte tänker efter för mycket.

Citerar världsmästaren i skidbacken, Ingemar Stenmark då han fick frågan om hur det alltid gick så bra i tävlingarna "Hä ä bar å åk".