Fem frågor inför VM i Oberstdorf – Finlands medaljsvit hotad, Bolsjunov och Kläbo duellerar igen och hemmanationen Tyskland hoppas på fortsatt guldregn

En bronsmedalj för Finland, total dominans av Norge i längdspåren, och tysk segeryra i backhoppning. Ser medaljfördelningen ut som i Seefeld 2019 eller blir VM i Oberstdorf annorlunda?

Här är fem av de hetaste frågorna inför VM-festen:

1. Tar Finland en enda medalj?

Finland har inte rosat VM-marknaden de senaste åren. I tre av de fyra senaste VM-tävlingarna har saldot varit en enda bronsmedalj. För två år sedan i Seefeld räddade Iivo Niskanen den blåvita äran genom att sluta trea på 15 kilometer klassiskt.

Niskanen är en av få finländska medaljhopp i Oberstdorf. Hans resultat har inte varit särdeles imponerande i vinter men han brukar kunna toppa formen till stortävlingar. Han är en het medaljkandidat på femmilen med klassisk stil och med det finländska stafettlaget.

Finland har gått utan medalj i nordisk kombination sedan VM 2007 i Sapporo. Nu är det realistiskt att önska att sviten bryts. Ilkka Herola har aldrig varit i lika fint slag inför ett mästerskap som nu.

I vinter har Herola bestigit prispallen tre gånger i världscupen. I Oberstdorf är han en av ett dussintal medaljkandidater i de bägge individuella tävlingarna, samt tillsammans med Eero Hirvonen en av fem medaljkandidater i lagsprinten.

De finländska medaljhoppen i Oberstdorf är få men ändå tillräckligt många för att medaljsviten sannolikt inte kommer att brytas.

2. Tio VM-debutanter i den blåvita truppen – vilka har störst chans att skrälla?

Finländska skidvänner har redan länge suktat efter nya namn som skulle ta över efter trotjänare som Laura Mononen, Anne Kyllönen och Riitta-Liisa Roponen. Men det har varit oerhört tunnsått på den fronten de senaste två säsongerna.

Inte minst därför har Jasmi Joensuus framsteg i vinter välkomnats med öppna armar. Högvattenmärket för 24-åringen var semifinalplatser i sprint två helger i rad.

Skulle det alltså vara en skräll om hon gör det samma i VM? Kanske inte, men det vore ett kvitto på att Joensuu inte är en dagslända, utan snarare att räkna med också i kommande stortävlingar. Att hoppas på att hon skulle ta sig ända till final är sannolikt att gapa efter för mycket.

I nordisk kombination ligger alla medaljförhoppningar på Ilkka Herolas axlar. Vapendragaren Eero Hirvonen är i en nyckelroll i lagsprinten och har en nästan lika självklar plats i den unga finländska truppen.

Vad gäller den övriga VM-truppen i kombinerat fattade landslagsledningen modiga beslut genom att prioritera unga löften framför rutin. Varken Arttu Mäkiaho eller Leevi Mutru platsade i VM-laget på tidigare meriter.

Istället slängs trion Otto Niittykoski, Perttu Reponen och Wille Karhumaa in i hetluften i sitt första stora mästerskap. Hur pallar de för trycket?

Två av de här 19–20-åringarna kommer att axla stort ansvar i lagtävlingen. Ifall de klarar av att plocka fram sitt bästa kunnande där, och Finland eventuellt får lite hjälp i form av misslyckanden av ett par konkurrenter, är det inte helt uteslutet att två finländska VM-debutanter åker hem med något blänkande runt halsen.

3. Vem koras till VM-tävlingarnas skidkung?

Aleksandr Bolsjunov har varit den bästa herråkaren i världen de senaste två åren. Den mångsidiga ryssen saknar emellertid en stor triumf i ett VM eller OS.

Bolsjunov hör till storfavoriterna i alla distanslopp i Oberstdorf. Ryssland är dessutom främsta utmanare till Norge i stafetten och lagsprinten. Mycket möjligt att Bolsjunov åker hem från Oberstdorf som den stora skidkungen med två-tre VM-guld och ytterligare ett par-tre medaljer.

Hans främsta (enda?) utmanare är som vanligt Johannes Høsflot Klæbo. Den norska spurtkanonen kan mycket väl ta guld i sprint, lagsprint och stafett.

Däremot är han ett mer osäkert kort i distansloppen – inte minst för att banorna i Oberstdorf är oerhört tuffa, vilket sannolikt innebär att fälten spricker rejält också i masstarterna. Har Klæbo tillräcklig uthållighet att hänga med då täten skruvar upp tempot? Kanske inte.

4. Tar Norge rubbet igen?

Det finns inte en tävling i Oberstdorf där Norge inte skulle ha en eller flera starka medaljkandidater. Den suveräna längdåkningsnationen kan mycket väl vara bäst även i nordisk kombination och backhoppning, oavsett om det handlar om damer eller herrar.

Norge tog tio av totalt tolv VM-guld i längdåkning för två år sedan i Seefeld. Inte omöjligt att saldot blir snarlikt i Oberstdorf men knappast ändå.

De norska herrarna lade beslag på alla sex guld 2019 men konkurrensen är snäppet tuffare den här gången. Aleksandr Bolsjunov och/eller Iivo Niskanen lär ta åtminstone ett guld. Om inte fler.

Therese Johaug vann alla distanslopp i Seefeld och är storfavorit i de tre tävlingarna igen. Men de argaste rivalerna har gjort framsteg sedan dess. Frida Karlsson besegrade Johaug på tremilen på Holmenkollen i fjol och Ebba Andersson är en bättre åkare nu än 2019.

Utanför längdåkningen är Norges mest sannolika VM-hjälte Jarl-Magnus Riiber. 23-åringen har "endast" två VM-guld sedan tidigare och suktar efter mer.

För tillfället är han totalt dominerande i nordisk kombination. Sedan senaste VM har han vunnit 24 av de 31 individuella världscuptävlingar han ställt upp i. I Oberstdorf går Riiber för fyra guld, även om tyskarna kan bjuda på tufft motstånd i lagtävlingarna.

I backhoppning är Norge med Halvor Egner Granerud i spetsen etta i vinter bland nationerna i herrarnas världscup. På damsidan ligger Norge på tredje plats, tätt bakom Slovenien och Österrike.

I damernas nordiska kombination som gör entré i VM tog norskorna hem lagguldet i junior-VM, och den individuella tävlingens juniormästare Gyda Westvold Hansen är på förhand sett en av de få guldkandidaterna i sin gren i Oberstdorf.

För två år sedan i Seefeld vann Norge långt över hälften av guldmedaljerna, 13 av 22 stycken. Den här gången kan de norska guldmedaljerna bli ännu fler, inte minst för att det finns två nya tävlingar på VM-programmet.

5. Får de tyska hemmahoppen fira lika ofta som i Seefeld och Lahtis?

Värdnationens förväntningar riktas mot backhoppning och nordisk kombination där Tyskland varit bäst i de senaste VM-tävlingarna. Både för två år sedan i Seefeld och för fyra år sedan i Lahtis vann tyskarna sex av guldmedaljerna som delades ut i de två grenarna.

I nordisk kombination är Tysklands gyllene generation med Eric Frenzel och Johannes Rydzek i spetsen inne i karriärens slutfas. Efter en medioker fjolårssäsong har de rutinerade tyskarna vässat klorna till hemma-VM och har dessutom sin nya stjärna Vinzenz Geiger att luta sig mot.

Tyskarna får trots allt vara nöjda om de tar en endaste guldmedalj i kombinerat ifall Norges Jarl-Magnus Riiber presterar på sin normala nivå. Tysklands bästa chans till guld kommer i den klassiska fyrmannalagtävlingen.

I den kombinerade damtävlingen hör tyskorna inte till de största medaljfavoriterna. När det gäller kampen om guldet är det nästan omöjligt att se någon av hemmanationens representanter besegra USA:s Tara Geraghty-Moats och Norges Gyda Westvold Hansen.

I backhoppning vann Tyskland alla tre lagtävlingar i Seefeld. Dessutom tog de tyska herrarna en dubbelseger i stora backen där Markus Eisenbichler vann före Karl Geiger.

Ett liknande triumftåg har backhopparna svårt att upprepa hemma i Oberstdorf, speciellt som de tyska damerna inte håller närapå samma nivå som för ett par år sedan. På herrsidan har tyskarna inte vunnit en endaste lagtävling i världscupen i vinter.

Tysk längdskidåkning har tappat rejält sedan Tobias Angerers och Axel Teichmanns glansdagar under början av 2000-talet. Den enda åkaren som har realistiska chanser att kämpa om topplaceringar är Katharina Hennig.

Håll också ett öga på 20-årige Friedrich Moch. Den trefaldiga JVM-medaljören är värdnationens stora påläggskalv i längdspåret.

Det vore en enorm besvikelse för Tyskland ifall hemmanationen blev helt utan de ädlaste medaljerna i VM. Det blir de knappast – det har tyskarna inte blivit sedan VM 2009 i Liberec.

Det är ändå svårt att se tyskarna bärga hem sex guld som de gjorde i Seefeld och Lahtis där de slutade tvåa i medaljtabellen – i likhet med VM 2015 i Falun där det tyska saldot blev fem guldmedaljer.