Tvåspråkiga skolcentrum byggs som aldrig förr i Västnyland: "Det borde inte vara en ekonomisk fråga"

Skolcentrum för både för svensk- och finskspråkiga skolor byggs för tillfället i tre av de västnyländska kommunerna.

Det gäller skolcentren i Svartå och Sjundeå och bygget av Laurentiushuset i Lojo där också Solbrinkens skola och daghem ska ingå.

Tanken är att sammanföra de svenskspråkiga skolorna med de finskspråkiga under samma tak, alltså att samlokalisera. Undervisningen sker som förut på respektive språk.

Två skolor - två språk

En som under årens lopp varit rätt så skeptisk till att slå ihop svenskspråkiga och finskspråkiga skolor under samma tak är Dan Johansson, Karisbo och numera pensionär – men tidigare ordförande för Finlands Svenska Lärarförbund.

Johansson har också en stark SFP-anknytning: Han är långvarig kommunalpolitiker i Raseborg samt för närvarande också ordförande för partiets nyländska krets.

Som kommunpolitiker har Johansson varit med om att fatta beslut om att låta bygga ett skolcentrum för båda språkgrupperna i Svartå. Han tror att det var rätt beslut, trots allt.

- Jag litar på att man klarar av att sköta det bra här i Svartå, säger Johansson.

Med det menar han att förutsättningarna i Svartå, och i Västnyland generellt, är bättre än på många andra platser där språkförhållandena är mer ojämlika. Risken att det ena språket dominerar är därmed mindre.

- För att det ska fungera krävs att lokalerna både kan användas jämlikt av båda språkgrupper och att personalen kan båda språken. Det är inte bara lärarna som är viktiga i en skola, påminner han.

Skola är kultur

Han poängterar också att begreppet skola innefattar mycket mer än endast undervisning. Det handlar också om kultur och traditioner, kompisskap och värderingar.

- Att placera två skolor under samma tak borde därför inte vara en ekonomisk-rationell fråga, säger Johansson och tillägger att ett sådant beslut är en mycket bredare fråga än man kanske först tror.

Dessutom påpekar han att föräldrar som valt ett visst skolspråk för sina barn också har rätt att förvänta sig att skolan ska fungera fullt ut på det valda språket.

Gäller i båda riktningar

Om det ena språket är dominerande på orten gäller det att särskilt se till att ha fungerande strukturer som inte är beroende av enskilda personer. På många tvåspråkiga orter är svenskan i minoritet men till exempel i Raseborg gäller motsatta förhållanden.

- Vi ska också minnas att de finskspråkiga skolorna i Västnyland ska ha lika goda förutsättningar som de svenskspråkiga har idag, säger Johansson.

Han tillstår att ett nära samarbete mellan språkgrupperna är önskvärt. Däremot har han också sett att samlokalisering kan påverka de olika språkgrupperna på olika sätt. 

- Det finns exempel från Vasa som visar att de svenskspråkiga blev mera tvåspråkiga medan de finskspråkiga inte blev det.

Två undervisningschefer

Johansson betonar också att en förutsättning för att ett flerspråkigt skolhus ska fungera är att skolförvaltningen fungerar på båda språken.

- Det förutsätter för det mesta att de svenskråkiga skolorna står för sig och de finskspråkiga för sig och får ett jämlikt stöd av kommunen.

Han lyfter särskilt fram Raseborg som ett exempel där det finns två undervisningschefer, en för den finska sidan och en för den svenska.

- Jag har inte haft några dubier angående skolcentrumet i Svartå och jag tror också att man kommer att klara det bra både i Sjundeå och Lojo. I Lojo är ju de svenskspråkiga en liten minoritet men Lojo har skött sina utbildningsfrågor bra, såvitt jag kan se, säger Dan Johansson.

Enspråkiga grupper

Tvåspråkiga skolcentrum är ändå inget nytt i Västnyland. Till exempel Hangö Centralskola och Hangon Keskuskoulu har huserat i samma byggnad sedan 1950-talet men också där har enheterna varit starkt självständiga. I Hangö delar också Lappvik skola byggnad med Lappohjan koulu.

Samtidigt är det ett känt faktum att språkgrupperna på många håll i Västnyland fortfarande håller sig i sina egna grupper.

Läs också om hur om hur Hangöunga upplever tvåspråkigheten idag.