Kevin Lankinen siktar högt efter glödheta starten på NHL-karriären – erkänner för Yle Sporten: ”Jag vill äga det där målet”
Guldhjälte 2019. Årets NHL-rookie 2021? Kevin Lankinen nämns åtminstone i diskussionerna. Efter att ha stoppat det mesta för Chicago Blackhawks har målvakten äntligen nått den stora drömmen: NHL.
”20 år.”
Så länge har Kevin Lankinen drömt om att vara där han är nu.
Efter att ha jobbat sig upp genom Jokerits juniororganisation, efter att ha etablerat sig som en ligamålvakt av högsta klass i lokalrivalen HIFK, efter flera år i farmarligan AHL och farmens farmarliga ECHL.
Nu är han äntligen en förstamålvakt i världens bästa ishockeyliga.
Så här långt har det blivit 16 matcher för Chicago Blackhawks den här säsongen. Av dem har han vunnit nio. Hans räddningsprocent är 92,4 och han har släppt in ett snitt på 2,57 mål per match.
Elitsiffror.
För hockeypubliken i framför allt USA är det en enorm överraskning. Hur kunde en kille dyka upp från ingenstans och göra det här?
Lankinen visste däremot exakt hur bra han är.
– Jag har förberett mig för det här hela mitt liv. Jag har spelat hockey så länge jag kommer ihåg. Min dröm har alltid varit att spela i NHL. Jag har gett hela mitt liv åt detta. Jag har jobbat hårt för det här och känner att tiden är inne nu, säger han till Yle Sporten i ett videosamtal från Chicago.
– Och nu känner jag att jag har bevisat för alla – och också mig själv – att jag klarar mig här.
Från guldhjälte till bortglömd talang – eller?
Vi vrider tillbaka klockan till maj 2019. Kevin Lankinen blev då uttagen till Finlands VM-trupp i ishockey.
En historiskt anonym trupp med 18 debutanter, varav en var just ECHL-målvakten Lankinen. Men Lejonen trotsade alla odds och tog guld. Motståndarna i de avgörande matcherna var i praktiken NHL-lag.
I semifinalen mot Ryssland och finalen mot Kanada släppte Lankinen in sammanlagt ett (!) mål.
– Självklart gav det självförtroende åt en ung kille som försöker gå framåt i karriären, säger Lankinen.
– Vi spelade ändå mot världens bästa spelare. Sverige, Ryssland, Kanada ... schemat förberedde en också för livet i NHL. Tio matcher på två veckor och stenhårt motstånd varje kväll. Att man sen klarade sig där... och inte bara klarade sig utan dessutom vann matcher.
Den hösten var det många finländare som väntade sig att Lankinen skulle få en ärlig chans att åtminstone ta en plats som andramålvakt i Chicago bakom Corey Crawford. Men i stället valde klubben att shoppa in en annan keeper – svensken Robin Lehner.
Samtidigt stod det klart att Lankinen skulle få inleda ännu en säsong i AHL.
– Men jag kände redan då att jag verkligen hade chansen att visa vad jag går för och att jag kämpade om en plats i NHL. Det jobb jag har gjort under de här åren har i stället burit frukt nu. Klubbledningen visste vad de hade i mig och därför gav de mig chansen nu, säger Lankinen.
”Han är en legendar – ingen kan ersätta honom”
Inför säsongen 2021 valde Chicago nämligen att visa dörren för Stanley Cup-mästaren Crawford. Tillsammans med Malcolm Subban och Collin Delia fick Lankinen nu tävla om rollen som förstamålvakt i laget.
– Och när jag väl fick chansen så tog jag vara på den. Det var lätt att göra. Jag vet att jag har jobbat så hårt för att nå det här. Jag har gjort allt rätt och gett hela mitt liv för den här chansen. Så när jag äntligen får den så kommer det som en lättnad, förklarar Lankinen och pausar.
– Man kan bara ... spela. Allt som kommer nu är bara en bonus. Nu känner jag att jag bara vill bli bättre och bättre.
Chicagos beslut att låta Crawford gå var ändå omdiskuterat. Inte minst i omklädningsrummet. Efter att beslutet blev offentligt gick flera av lagets stjärnor med Jonathan Toews i spetsen oväntat hårt åt klubbens riktning.
Hur kändes det då i den stunden? Du var ju ändå en av dem som skulle ta över efter Crawford.
– Jag brukar inte läsa hemskt mycket om vad som skrivs om oss i pressen ... men ingen kan ju ersätta Corey Crawford, svarar Lankinen diplomatiskt.
– Han är en legendar i den här organisationen. Han har vunnit Stanley Cup och gjort en otrolig karriär. Han är en av de bästa målvakterna i NHL de tio senaste åren. Han är en otroligt fin målvakt och en fin kille. Det har varit en ära att få lära känna honom.
Lankinen tar en kort tankepaus igen.
– Det går ju inte så ... man gör ju bara sitt bästa. Det frågas alltid om hur det känns att komma in i stället för någon annan. Men riktigt så är det ju inte. Man gör bara sitt eget jobb och försöker skapa ett namn för sig själv. Och förhoppningsvis räcker det, säger han och ler.
Kände du dig ändå välkommen i omklädningsrummet från första början eller kände man av missnöjet från spelarnas sida?
– Absolut inte. Det har varit otroligt kul att märka hur fint lagets veteraner som Duncan Keith, Brent Seabrook och Patrick Kane tagit emot mig. De är otroligt fina spelare och personer. De får en rookiekille att känna sig som en av dem.
– Det är en sak att göra så pass fina karriärer som de gjort, men jag tycker att det är ännu finare hur de föregår med gott exempel i omklädningsrummet. Det är ännu viktigare. De har gjort det lätt för mig och många andra unga killar att komma in i laget, säger Lankinen.
Ombygget som verkar bära frukt direkt
Det var inte bara Crawford som lämnade Blackhawks efter säsongen 2019/20. Brandon Saad, Drake Caggiula, Slater Koekkoek och Olli Määttä hade också gjort sitt i ”The Windy City”.
Då det dessutom klarnade att Chicago tvingas klara sig utan kaptenen Jonathan Toews för stunden på grund av en odefinierad skada eller ”medicinskt tillstånd” var det inte många som väntade sig att laget skulle blanda sig i kampen om slutspelsplatserna i en stenhård central-division.
Men det gör Chicago ändå.
Efter 25 spelade matcher av totalt 56 (förutsatt att grundserien kan genomföras som normalt) ligger Blackhawks på fjärde plats i divisionen. Poängsnittet är klart bättre än femman Columbus.
De två andra realistiska utmanarna om platsen, Nashville och Dallas, har också stora problem med att hitta formen.
Det känns oundvikligt att dra paralleller till hur snacket kring Lejonen såg ut inför VM 2019 – och hur det visade sig gå. Den gången fungerade alla sågningar som tändvätska för laget.
Men hur var det nu?
– Jag brukar som sagt inte läsa värst mycket sådant. Det är inte min grej. För mig är det viktigare att jag vet vad tränarna och framför allt jag själv förväntar av mig, säger Lankinen.
– Men jag tror att vi hade en känsla av att vi ville visa att vi är bättre än vad alla tänker om oss i början av säsongen. Sen efter en stund slutar allt som utomstående säger spela en roll och man fokuserar i stället på det egna jobbet.
– Vi vet att vi har spelat bra, vi trivs tillsammans och känner att vi kan utmana vilket lag som helst. Vi har gjort en väldigt bra säsong hittills och vi kommer bara att bli bättre. Och så är vi ju ett ungt lag också ... så vi får se hur det blir, fortsätter han.
Inte enda nykomlingen som har levererat
Något som är väldigt talande för Chicagos framgångar den här säsongen är sättet hur laget har levererat på bred front.
Patrick Kane – ”en fullständigt exceptionell individ” som Lankinen kallar honom – har förvisso varit bland de vassaste spelarna i hela ligan. Men utöver honom har endast kedjekamraten Alex DeBrincat kommit upp till en poäng per match.
Sammanlagt har 17 spelare gjort mål för Chicago den här säsongen. Av dem är fem nykomlingar. Schweiziska rookien Pius Suter, som är ett år yngre än Lankinen, har tagit platsen som förstacenter mellan Kane och DeBrincat.
– Våra coacher ska hyllas för det jobb de gjort. De har fått alla att vara på samma sida. Under de två senaste säsongerna har de finslipat spelsystemet och nu känns det som att pusselbitarna har fallit på sin plats, säger Lankinen.
– Alla vet vad som förväntas av oss och unga killar kan komma in och spela väldigt bra. Ledarna vi har i Kane och Keith är också på toppnivå fortfarande. Och så är lagandan otroligt bra. Det gör det lätt för vem som helst att nå framgång.
När du säger att alla vet vad som förväntas av er så måste jag ju fråga: vad förväntas av dig?
– Det har varit en tävling om förstaspaden från första början. De vill se vem som kan vara det här lagets förstamålvakt. Och för mig är det just det som är det stora målet den här säsongen. Jag vill äga det där målet.