Kolumn: En tsunami av finländska glädjetårar – älska stafett, älska de fyra osannolika stafetthjältarna

De fick sitt ögonblick, sin stund, sitt brons. Vem i hela friden hade kunnat skriva ett så här vackert VM-manus?

Jag säger som svenska kungen: Håll er på benen!

Här kommer den svårstoppade svallvågen av känslor, en tsunami av galna glädjetårar.

Jasmi Joensuu tappade talförmågan, Johanna Matintalo granskade tv-bilderna innan hon vågade totaljubla, Riitta-Liisa Roponen såg ut som en mamma som ser sitt barn ta studenten – och Krista Pärmäkoski såg ut att vara barnet som tog studenten.

De skrek, firade, kramades, grät och jublade igen. En finländsk kvartett som möttes över generationsgränserna i en omfamning som inkluderar hela den blåvita skidfamiljen.

Det här är ett vansinnigt vackert vykort från Oberstdorf. Jag smälte i tv-soffan. Det här var idrottsglädje när den var som allra mest känslosam.

VM-medalj. I stafett.

Älska stafett i de stora skidmästerskapen. Loppen som fylls av innehåll till bredden. Loppen som skapar kollapser, dramatik och oväntade hjältar.

För vem hade trott att Krista Pärmäkoski skulle stå med glansiga ögon och säkra ett VM-brons just i dag?

– Det här känns så otroligt bra. En så stor skräll att man inte trodde på det, säger Pärmäkoski.

Programmet är inte längre tillgängligt

Krista Pärmäkoskis avslutning gav skrällbrons – se hur hon slog Jessie Diggins i stafetten! - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Order om att stanna landet

Den dramatiska kurvan i den här stafetten var ju redan ritad och klar. ”Alla tiders bästa svenska damlag” skulle dansa gulddans med Norge, resten skulle vara chanslösa.

Svenska tyckare ansåg att Therese Johaug var feg som lämnade över ankarsträckan till Helene Marie Fossesholm, Frida Karlsson uppmanade hela Sverige att Ingemar Stenmark-stanna.

Hoppas ordern nådde hela vägen över Östersjön.

Jonna Sundling kroknade, Charlotte Kalla gick rakt in i bergväggen, Sverige var borta, Johaug satte punkt för stafetten, Finland slet sig med där bakom.

Veteranen Riitta-Liisa Roponen gjorde en makalös insats på tredje etappen och spelade jämnt med sina tidigare stafettras. Nu var det en knivskarp insats när Finland hakade i medaljtåget.

– Sen blev det så himla spännande. Vi kunde inte stå stilla i målområdet, säger Roponen.

Paff och chockad

Det finländska damlaget vädrade morgonluft efter en tung VM-vecka. De tre andra kunde bara hoppas på Krista Pärmäkoski.

Damlagets medaljautomat har sett vissen ut en hel vinter. Det har varit ett ständigt jämmer och elände.

Sjuk, utklassad, formsvag.

Jag erkänner, jag trodde att Pärmäkoskis potatisar var satta på sista varvet. Då grävde hon djupare än någonsin tidigare. För sig själv, för sitt lag, för alla finländska skidvänner.

Det här har varit en helvetessäsong för Krista Pärmäkoski. Nu har hon sitt ögonblick, sin stund, sitt brons.

Det här bär hela vägen in i nästa vår, sommar och höst. De här känslorna kommer ingen att ta ifrån de fyra finländska stafetthjältarna.

Paff, chockad och förbluffad var tre ord som prickade min sinnesstämning efter upploppsduellen. Det såg nästan ut som att det blåvita bronslaget tänkte samma sak.

Alla trodde att damstafetten skulle bli skid-VM:s mest innehållsrika slagduell. Vilken otrolig tur att den blev ännu mer fullpackad än vi vågade hoppas på.

VM-brons. I stafett.

Jag nyper mig fortfarande i armen.