NHL-kolumnen: Vilken skrällsäsong av Jani Hakanpää – här är finländarnas ”gubbar ur lådan”-kvartett när strax halva grundserien är spelad
Andra plats bland alla ligans backar i tacklingsstatistiken och bästa plus/minus bland Anaheims backar. Kyrkslättbjässen Jani Hakanpää har som strax 29-åring hittat en roll i NHL som passar honom perfekt. Eetu Luostarinen, Eeli Tolvanen och såklart Kevin Lankinen kompletterar kvartetten av positiva blåvita överraskningar NHL-säsongen 2021.
I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras på Yle Arenan varje tisdag fram till att säsongen är slut.
Granlund och Tolvanen imponerar – men är det ändå dags för Nashville att bygga om?
De största finländska stjärnorna får som sig bör mycket spaltutrymme och välförtjänt uppmärksamhet i media. Och då det för tillfället finns fler framstående blåvita NHL-spelare än någonsin tidigare, så är det lätt hänt att många fina berättelser hamnar i skymundan.
När säsongen närmar sig halvvägspunkten är det ändå dags att lyfta fram säsongens mest oväntade positiva finländska överraskningar. Det finns fler, men här en titt på fyra utropstecken – kul dessutom att hälften av kvartetten hör till vår lilla finlandssvenska minoritet.
Jani Hakanpää, back, 28 år, Anaheim Ducks
”Hälsningar från Kyrkslätt”, det kanske Jani Hakanpää har slängt ur sig i samband med några av sina tiotals tacklingar den här säsongen. I skrivande stund är Kyrkslättbjässen på nästan två meter och cirka 100 kg tvåa i NHL-backarnas tacklingsstatistik med 87 utdelade smällar på 23 matcher.
Världsmästaren från Bratislava 2019 hör dessutom till de 20 bästa skottblockerande backarna och är enda Ducks-back som har huvudet över vattenytan i plus/minus-statistiken med +3. Endast 14 utvisningsminuter är också en fin notering för en back som förväntas spela tuff fysisk hockey.
De starka tagen har lett till att 28-åringen hela tiden fått mer förtroende och snittar för tillfället 18 och en halv minuter per match – fjärde mest i Ducks. Han har också stigit i hierarkin under säsongens gång och spelar sedan några veckor i första paret tillsammans med Cam Fowler.
Som lag går det visserligen uselt för Anaheim. Bara två lag i ligan har en sämre poängprocent än Ducks 37 %. Ankorna ligger åttonde och sist i västra divisionen, där konkurrensen bakom Vegas, St. Louis och Colorado dessutom inte imponerar.
Hakanpää är ändå inte en del av problemet, utan snarare en bit av en möjlig bättre framtid. Hans tydliga roll som en utpräglat defensiv back gör honom till en efterfrågad NHL-back oberoende av om laget har framgång eller inte. Tunga klippor som kan åka skridsko är alltid viktiga.
Den forne Esbo Blues- och Kärpät-spelaren har gjort ett fint arbete i att utvärdera sig själv som hockeyspelare och förädla sina kärnkompetensområden till en nivå som i dag håller hög NHL-klass. Det är med andra ord inget större problem att poängkolumnen innehåller bara en assist tillsvidare.
För närvarande är det svårt att se hur Jani Hakanpää skulle bli utanför OS-lejonen i Peking.
Eetu Luostarinen, center, 22 år, Florida Panthers
En hela tiden viktigare och nyttigare tredje center i ett av NHL:s hetaste lag. Eetu Luostarinen är en gubbe ur lådan den här säsongen. Siilinjärvikillen som ursprungligen reserverades av Carolina 2017 med nummer 42 fick bara spela åtta matcher i Hurricanes och trejdades i februari 2020 till Florida.
Under ”coronahösten” 2020 spelade Luostarinen 17 matcher i KalPa. Poängen 5+10 och det ansvarsfulla tvåvägsspelet (+6) visade att säsongen 2019-20, som till största delen gick i AHL, hade utvecklat centern på alla delområden. Farmarligan är en tuff men ofta nyttig skola.
Luostarinen har verkligen tagit sin chans i den oerhört meriterade coachen Joel Quennevilles lagbygge och Panthers tredje kedja är många kvällar trion som tänder laget. Viljemål, spelvändningar och intensiv forechecking är receptet som gör att Luostarinens kedja spelar en viktig roll i Florida.
Tredjecentern hör också till Quennevilles ”go to guys” i boxplay och har en viktig roll i att Aleksander Barkov kan spara krafter till att spela powerplay. Noel Acciari, Alexander Wennberg och Luostarinen är centrarna som spelat mer med decimerat lag än lagkaptenen Barkov.
3+5 på 21 matcher kanske inte låter som en imponerande poängnotering, men faktum är att det inte alls är dåligt för en tredje center som spelar cirka 13 minuter per match i 5 mot 5 och cirka tre minuter i boxplay. Tvärtom har Eetu Luostarinen levererat individuella poängprestationer i viktiga lägen.
För bara några veckor sedan kändes Luostarinen inte som ett speciellt hett namn med tanke på Finlands OS-lag nästa vinter, men nu kan man med gott samvete påstå att han anmält sig. Luostarinen var ju faktiskt med i VM-guldlaget 2019, men skadade sig redan i den fjärde matchen.
Eeli Tolvanen, 21 år, ytterforward, Nashville Predators
Pojkhockeystjärnan som vunnit både U18-VM och JVM är trots sina gyllene juniorår en spelare som såg ut att hamna i marginalen. Undertecknad var långt ifrån den enda NHL-bevakaren som inte trodde att Tolvanen kommer att ta steget till en toppkedja i NHL. Och topp-6 har känts som kravet för skarpskytten.
Då småvuxna Tolvanen aldrig visat upp egenskaper som tytt på att han kunde ta en roll av modell Joel Kiviranta som en tredje eller fjärde kedjans energispelare, så har det verkat klart att han måste finnas i en resultatkedja för att spela i NHL. För det har något saknats – så har det sett ut.
Vad skönt att ha fel! Och vad dumt att glömma hur ung herr Tolvanen är. Han fyller 22 år i april. På basis av hur det ser ut för tillfället kan han fira sin födelsedag som en del av Nashvilles första kedja. Dit placerades han plötsligt – som en gubbe ur lådan – för bara några matcher sedan.
Kedjan med Tolvanen och Filip Forsberg på kanterna och Mikael Granlund som center har varit nästan det enda glädjeämnet i Nashvilles spel den senaste tiden. Forsberg och Granlund är spelare som är vana vid att spela i ett NHL-lags paradtrio, men Tolvanens insats överraskar.
Den absolut största överraskningen är spelet utan puck – Tolvanen forecheckar, jobbar hemåt och sätter in vältajmade tacklingar. Och då det kopplas ihop med att han ”alltid” haft en fin blick för spelet och ett dödligt skott, så ser Eeli Tolvanens NHL-framtid som i ett huj riktigt positiv ut.
I skrivande stund har Tolvanen spelat 13 matcher i Predators den här säsongen med saldot 3+1. Ännu är det inte skäl att dra alltför långtgående slutsatser, men det ser bra ut. Killen som tidigare verkade ibland till och med lite viljelös verkar ha skapat sig en frän NHL-identitet.
Bara att hålla tummarna för att han får fortsätta i första kedjan och kan bidra till att Nashville får ordning på spelet.
Kevin Lankinen, 25 år, målvakt, Chicago Blackhawks
Självskrivet ankare i skrällkvartetten är såklart Kevin Lankinen. Fast egentligen så är väl inte hockeyvänner i Finland speciellt överraskade över att guldhjältarnas guldhjälte från VM-turneringen i Bratislava har gripit sin chans – frågan var om han skulle få den.
NHL är ibland en besynnerlig värld och bedrifter som uträttats till exempel i ishockey-VM behöver inte ha någon större betydelse för hurdana chanser spelaren får i NHL. Speciellt vägen till att stå mellan stolparna i ett NHL-lag kan vara mycket svår att bli klok på.
Å andra sidan, så kan det hända stora saker om en keeper råkar göra en lyckad insats vid rätt tidpunkt. Det är precis vad Kiekko-Vantaa-adepten Lankinen gjorde när han fick chansen att fylla luckan efter stjärnmålvakterna Corey Crawford och Robin Lehner.
Chicago tippades inför säsongen vara dömd till att vara näst sist av åtta lag i Central Division, före hopplösa Detroit. Förutom keeperduon var också kaptenen Jonathan Toews borta. Nu när halva grundserien snart är spelad placerar sig Blackhawks på en slutspelsplats, som fyra i divisionen.
Varenda NHL-bevakare som kommenterar den totalt överraskande säsongen så här långt lyfter fram två herrar framför alla andra: tidernas kanske bästa USA-födda spelare, Patrick Kane, som har en Hart Trophy-säsong på gång – och Kevin Lankinen.
I skrivande stund har Lankinen vunnit nio av de femton matcherna han stått. Räddningsprocenten på 92,4 är fjärde bäst av väktare som gjort minst 12 starter och mängden räddade skott – 477 stycken – är nästmest i ligan. De övriga i topp-5 har spelat minst två matcher fler än Lankinen.
Med andra ord vinner Lankinen matcher åt ett lag som i princip kunde vara pepprat sönder och samman. Något som ytterligare bekräftas av att Lankinen är fyra i statistiken för räddade skott över medeltalet. Efter Andrej Vasilevskij, Marc-André Fleury och Semion Varlamov.
Då ska alla veta att Tampa, Vegas och Islanders hör till ligans topp-5 då det gäller tajt försvarsspel. Samma kan verkligen inte sägas om Chicago.
Därför är det faktiskt inte bara Patrick Kane som i detta nu lyfts fram som en individuell pristagare efter säsongen. Tidigare i veckan tog ”hockeybibeln” The Hockey News i sin podcast fram tre namn som favoriter till att vinna Vezina Trophy: Vasilevskij, Fleury och Kevin Lankinen.
Kiva juttu, som det heter på finlandssvenska.
P.S. Håll ett öga på Yle Sportens webbplats under veckoslutet för att få höra mer om hur Kevin Lankinen har det i Chicago.
Tack för att du läste.
Källor: hockey-reference.com, quanthockey.com, espn.com, naturalstattrick.com, hockeydb.com, nhl.com, wikipedia