“Våldet ger dig status och bekräftelse om du tror att du inte kan annat” – Juha levde ett extremt våldsamt liv men fick nog och hjälper nu våldsamma unga

Juha Kaski var i tolvårsåldern då han började slåss och begå brott. Han slutade inte förrän för drygt ett år sedan, då han skulle fylla fyrtio och hade fått nog av livet i allmänhet och fängelset i synnerhet. I dag jobbar han med Juntu-projektet där han hjälper unga våldsamma att i en trygg miljö lära sig lösa problem på ett icke våldsamt sätt.

Att våga tro att livet bär även utan våld är en stor utmaning för de som inte kan annat än att kommunicera via våld.

Om du är ung och sett att konflikter i hemmet lösts med våld är det den enda problemlösningsmodell du känner till.

Lägg till missbruksproblematik och psykisk ohälsa så sänks tröskeln för våld ytterligare. Kanske en adhd-diagnos på det.

Så var det exempelvis för Juha Kaski då han växte upp. Pappan drack och slog mamman och då gjorde Juha likadant på skolgården.

- Jag minns fortfarande första gången jag hamnade i slagsmål. Jag vann och känslan efteråt var otrolig.

Kaski fick acceptans och uppmärksamhet på grund av sin våldsamhet, även om det var av fel slag. Men ändå: han fick bekräftelse på att han var bra på något.

- I vårt kompisgäng sjönk din status om du inte slogs. Det sociala trycket var hårt.

Föräldrarna skildes, pappans drickande eskalerade och stämningen i hemmet var mycket deprimerande.

Det här ledde till att Kaski tydde sig till sina kamrater och de blev hans familj.

Här började en resa kantad av missbruk och våld. Missbruket krävde pengar och pengar fick pojkarna genom att råna folk eller begå andra egendomsbrott.

Vi återkommer till Kaski och hans berättelse.

Juntu-projektet lär dig lösa konflikter utan våld

För att fånga upp våldsamma unga som befinner sig i risk för radikalisering, har Kriminalvårdens stiftelse startat det så kallade Juntu-projektet.

Det är ett treårigt projekt som riktar sig till unga som har ett våldsamt beteende och våldsamma tankar och som är i riskzonen för att radikaliseras.

- Med radikalisering menar vi ett liv utanför samhället, där andra regler gäller, säger Charlotte Pettersson som leder projektet.

Målet med Juntu-projektet är att hitta de unga som har en brottslighet och ett utanförskap. De bjuds in till en gemenskap med likasinnade, en trygg miljö där man inte behöver status för att få vara med.

Men det räcker med en oro för att en ung är på väg mot radikalisering för att ta kontakt.

Exempelvis har en skola i huvudstadsregionen kontaktat verksamheten eftersom de befarar att det i deras skola finns tendenser som kan leda till radikalisering.

Ger den unga en röst

Våldet bland unga har minskat konsekvent under de senaste decennierna, men det grova våldet har däremot ökat, det uppger bland annat Polisstyrelsen som Yle talat med. Dessutom har de som begår grova våldsbrott blivit allt yngre, ända ner till lågstadieåldern.

- Det man kan se är att missbruk och den våldsamma brottsligheten ökat under de senaste åren, och de är riskfaktorer för utvecklandet av radikalisering, säger Pettersson.

Statistiken visar att den första mars i år satt 27 unga personer misstänkta eller dömda för brott mot liv, uppger man på Brottspåföljds­myn­dig­he­ten till Svenska Yle.

Unga i åldern 15 till 17 år som just nu sitter häktade eller dömda för brott är elva till antalet, bland 18 till 20-åringar är motsvarande siffra 69.

- Vi ska komma ihåg att våldsam radikalisering är ett marginellt fenomen. Men för dem som drabbas spelar det ingen roll hur vanligt eller ovanligt det är, det åstadkommer ändå mycket skada och sorg, säger Pettersson.

Den unga får tillsammans med Juntus team öva på sina kunskaper utan risk för att hamna utanför. Uppstår konflikter reder man ut det genom att diskutera, inte genom att ta till våld.

I början kan det vara knaggligt, men allt eftersom den unga märker att hen får hjälp och att hen inte behöver bevisa något, vågar man börja prata.

- De unga i projektet säger att de känner att de blir hörda och att de har en röst. Och att vad än de har gjort behöver de inte känna sig sämre än någon annan i gruppen, säger Pettersson.

I slutändan är målet att så tidigt som möjligt hitta de unga som är i riskzonen för radikalisering och sedan vägleda dem. De unga får stöd av teamet så länge det behövs för att själva kunna ta steget ut för att börja studera eller söka jobb.

- Att känslan av att man kan påverka sitt eget liv är så pass stark att man vågar tro att livet bär, att vardagskunskapen ökat så mycket att man vet hur man gör för att leva ett liv utan våld eller brott, säger Pettersson-Fernholm.

Tolv år bakom galler räckte

Våld blev tidigt en lösning för den unga Kaski. Som femtonåring urartade ett rån, Kaski drämde en flaska i huvudet på offret och fick sitt första villkorliga fängelsestraff för grov misshandel.

Samhällets lösning på problemet på den tiden var att sätta honom i specialklass med andra lika "stökiga pojkar". På rasterna gav de klasskamraterna på käften och kvarsittning blev straffet, ingen reagerade mer än så.

Som nittonåring hamnade han första gången i fängelse, och efter det åkte han ut och in i fängelse. Sammanlagt har han tillbringat tolv år bakom galler.

Kaski har dömts för misshandel och drogrelaterade - och egendomsbrott, men efter år 2009 har han uteslutande suttit av domar på grund av våldsrelaterade brott.

I den kriminella världen är våld ett maktmedel, det är den valutan som gäller.

- Med våld styr du i fängelset. Du har kontroll över skulder kriminella emellan. Med våld får du ett rykte som ger dig status. Man kan inte göra vad som helst mot dig, säger Kaski.

Det är ganska långt det som den undre världens regler går ut på, konstaterar han. Men trots att detta har sina något tvivelaktiga fördelar, så är nackdelarna desto fler.

Det är bultpistoler och knivar. En minderårig som jag talade med hade både kpist och handgranater.

― Erfarenhetsexpert Juha Kaski

Då Kaski närmade sig fyrtio hade han fått nog av sin livsstil.

- Jag tänkte att jag snart skulle fylla fyrtio och att jag inte kan annat än att orsaka skada.

Han såg självmord som den enda lösningen på sitt problem. Men så kom det sig att han deltog i en verksamhet i fängelset där han utbildade sig till erfarenhetsexpert och fick genom det träffa de som satt på ungdomsavdelningen.

- Jag började på och märkte att det bar. Att det inte bara hjälpte mig utan också dem och att jag faktiskt har något gott att erbjuda.

Gensvaret stärkte honom att själv välja en annan väg i livet, bort från sin kriminella verksamhet och sedan han kom ut ur fängelset för ett drygt år sedan har han jobbat med att hjälpa unga. Han har också varit fri från missbruk i dryga två år.

Utanförskapets förbannelse

Lika mycket som ungas våldsamma beteende är komplext, mångfacetterat och svårlöst, är det ibland enkelt.

Alla är individer med sin särskilda bakgrund men det som ofta är den gemensamma nämnaren är en känsla av utanförskap, säger både Pettersson och Kaski.

Då söker man sig till likasinnade som bär på samma frustration. Det här kan leda till våld eller annan kriminalitet och sakta men säkert dras man till olika extrema grupper.

- Det kan vara vad som helst, exempelvis religionsinriktade grupper eller olika kriminella gäng. Våldet blir ett sätt att få fram sina ståndpunkter eller att man drar nytta av våldet, säger Pettersson.

Det är mycket som pågår under ytan som vi inte ser, konstaterar hon.

Det kan vara våld eller missbruk inom familjen, känslan av att inte tillhöra sin sociala grupp, känsla av att vara sämre än andra, att man inte får någon uppmärksamhet, att man blir orättvist bemött och så vidare.

- Det här börjar småningom väcka känslor av hat mot samhället. Om man då inte får hjälp så kan radikaliseringen få fäste.

Pettersson säger att styrkan i Juntu-projektet är att hon kan det teoretiska, erfarenhetsexperter som exempelvis Kaski vet å sin sida hur det känns.

- Han vet hur det känns att hamna i fängelse, hur det känns att komma ut ur fängelse och hans ord har en otrolig tyngd hos de här ungdomarna.

Kaski delar uppfattning om att utbildade personer i samråd med erfarenhetsexperter är ett effektivt sätt att nå de unga.

- Då jag var ung struntade jag fullkomligt i vad någon socialarbetare sa. Om däremot det största och mest tatuerade råskinnet sade något, då trodde man genast, säger Kaski.

Våldet har blivit råare

Att droger sänker tröskeln för våld är varken nytt eller överraskande. Däremot är det i dag betydligt lättare än tidigare att få tag på både droger och vapen, konstaterar Petterson och Kaski.

I dag behöver man inte känna någon för att få tag på vad man vill ha, allt finns att beställa på internet, konstaterar de.

- Eftersom det är så enkelt att skaffa droger och vapen så innebär det också att våldet blir råare, det är enkel matematik, säger Kaski.

Kaski säger att även om våldsamma unga inte blivit fler till antalet så har han i fängelset sett hur extremt våldsamma de unga är i dag.

- Det är bultpistoler och knivar. En minderårig som jag talade med hade både kpist och handgranater.

Kaski säger att brotten som begåtts är vidriga men för att förhindra att det sker på nytt måste man erbjuda dem rehabilitering och kamratstöd.

- Det finns många erfarenhetsexperter i dag som borde användas till att hjälpa dem. Det viktiga vore att någon finns där som stöd då den unga kommer ut ur fängelset.

Kaski säger att i början är de ungas främsta känslor, så där på ytan, att man endera är trött eller att "allt är skit".

- Då vi sedan börjar nysta i det kan det handla om att man egentligen behöver hjälp att skaffa en bostad, få något papper från Fpa ifyllt och så vidare.

Dessa unga har inte kunskaperna för hur man klarar av att leva i det vanliga samhället, eftersom de levt i sitt parallellsamhälle.

Här kan Juntu-projektet erbjuda hjälp.

- Då vardagen börjar fungera kan man börja fundera på studier. Straff ska de få för sina brott men sen är det viktigt med rehabilitering och stöd, för ingen har någonsin blivit rehabiliterad i en cell. Det bara förbittrar, säger han.