10 år av krig, förödelse och död i Syrien – vittnen beskriver fruktansvärd tortyr: "Han skrek och ropade efter sin mamma och pappa om hjälp"

Kriget i Syrien har pågått i tio år allt sedan protesterna under arabiska våren 2011 – och ännu skymtar inget ljus i ändan av tunneln.

Under kriget har ingen av de krigande parterna respekterat mänskliga rättigheter, utan man har använt sig av metoder som tortyr, sexuellt våld, avrättningar och godtyckligt frihetsberövande.

Våldet har varit konsekvent, särskilt från den syriska regimens sida där makten är centraliserad till Bashar al-Assad och hans styrkor.

Alla fick en kalashnikov. ''Får du order om att skjuta gör du det'', sades det åt oss

― Tidigare soldat om demonstration i Damaskus 2011

FN-organet OHCHR har samlat nästan 8 000 vittnesmål under perioden 2011-2020 om våld och tortyr i samband med gripanden, och en del av dem läggs fram i en ny rapport.

Våldet mot den 14-årige Thamir Al Sharee 3.5.2011 beskrivs här av ett vittne som också själv har torterats:

– Pojken låg på golvet och var alldeles blå. Han blödde rikligt från sitt öra, sina ögon och sin näsa. Han skrek och ropade efter sin mamma och pappa om hjälp. Han svimmade efter att han hade slagits i huvudet med ett gevär.

Godtyckligt gripande och våld relaterat till det är en av rötterna till de problem som ledde till kriget i Syrien.

Den syriska regeringen tog till hårda metoder vid demonstrationer 2011

I början av 2011 krävde man att politiska fångar skulle friges. Folk begav sig ut på gatorna för att demonstrera mot gripandet av aktivister. Den syriska regeringen svarade med massgripanden och tortyr där många dödades – bland annat 14-åringen Thamir Al Sharee.

En tidigare medlem av Assads säkerhetsstyrka berättar i rapporten om hur han placerades ut på en demonstration i Damaskus i april 2011:

– Alla fick en kalashnikov. Det sades åt oss att vi är på väg till demonstrationerna och kan få order om att skjuta. ‘’Får du det ska du göra det’’, sades det.

Han berättar hur de flesta demonstranter drog sig undan, men att 2 000–3 000 personer blev kvar och att de fick order om att skjuta dem.

– Omkring 10 dödades och 23 skadades. Vi grep några av dem, mellan 10 och 20. De som greps var främst människor som försökte hjälpa de skadade. De skadade stängdes in på en innergård där de blev slagna besinningslöst.

Våldet drabbar alla

I rapporten framgår det hur våldet drabbat precis alla: Män, kvinnor, pojkar och flickor. Tortyrmetoderna som beskrivs är många. Bland annat har man använt sig av elstötar, bränt kroppsdelar, dragit av naglar och tänder och slagit människor med käppar eller kablar.

Tortyrmetoderna har både varit fysiska och psykiska och har lett till långvariga konsekvenser för offren, och i många fall har de resulterat i offrens död.

Både kvinnor och män har utsatts för sexuellt våld, men trots att det förekommer vittnesmål om detta har ändå mycket blivit underrapporterat, bland annat på grund av stigma.

Enligt rapporten är det svårt att bedöma hur många fängslade människor som dödats, men man antar att det rör sig om tiotusentals människor som dött i häktet sedan år 2011. Kropparna har oftast förts bort och lagts i massgravar.

Tidigare medlemmar av de syriska regeringsstyrkorna har vittnat om systematisk misshandel och tortyr.

Man har upprättat register över dödsfall och gripna, men har misslyckats med att informera de dödas familjemedlemmar. Det här betyder att tiotusentals familjer har väntat på besked om sina familjemedlemmars öden i nästan ett årtionde.

Också väpnade rebellgrupper har gjort sig skyldiga till grymma brott

Det är ändå inte bara de syriska regeringsstyrkorna som gjort sig skyldiga till människorättsbrott: Också väpnade rebellgrupper har gjort sig skyldiga till inhuman behandling av frihetsberövade civila, journalister, medlemmar av regeringsstyrkorna och deras släktingar samt personer som tillhör religiösa minoriteter.

Kampen för rättvisa

Sedan kriget bröt ut har få getts möjlighet att pröva sina ärenden inför domstol. Ifall man lyckats har sessionen ofta pågått i bara några minuter utan vittnen och jurister närvarande.

Ifall man ställts inför domstol har det sällan lagts fram några bevis, och vissa har dömts utan att någonsin höras. Andra har fått kännedom om sina straff flera år efter rättegången.

Det finns ändå både syriska och internationella organisationer som vill hålla Assad och regimen till svars, och arbetet för att skipa rättvisa för syrierna är pågående, enligt Ashi Al-Kahwati som är analytiker på Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet i Sverige.

– Man tänker ofta att man först måste få fred för att uppnå rättvisa, men det finns organisationer som tagit till metoder för att försöka hålla regimen till svars. Det finns en vilja till det och kampen för rättvisa förs ändå, säger Al-Kahwati.

Man har kanske inte lyckats ställa Assad till svars men det har förekommit rättegångar i exempelvis Tyskland där man kunnat ställa personer som stridit för regimen men flytt till svars, konstaterar al Al-Kahwati.

Ansvaret vilar på Assad

Att just ställa Assad till svars är ingen lätt match, enligt Al-Kahwati.

– Styret vilar på Assad och hans militär, och militären är uppdelad i en massa olika delar. Assad har använt sig av lokala miliser och affilierade grupper och i praktiken kan de komma undan med mycket hemskheter.

Enligt Al-Kahwati är det här bara ett sätt för staten att utöva sitt våldsmonopol. Trots att Assad har sagt att han inte kan kontrollera vad som sker runt om i landet är miliserna affilierade med varandra.

Al-Kahwati säger också att FN:s roll är att medla fred och få parterna att gå med på uppgörelser.

– Fokus har varit på att stoppa våldet, men någonstans måste man ju tänka på vad det egentligen betyder om en milis begår brott mot mänskliga rättigheter och Assad bara sedan kan konstatera att han inte har kontroll över just den milisen eller klanledaren.

Det mest dokumenterade kriget

Al-Kahwati betonar att kriget i Syrien är ett av de mest dokumenterade krigen, vilket i sig kan ses som en slags rättvisa.

Hon berättar att regimen de facto själv dokumenterar sina övergrepp. Efter att fotografer i flera fall lämnat över sina bilder på tortyroffren till olika organisationer har sedan syrier kunnat identifiera sina släktingar.

Det finns så mycket dokumenterat att det inte ens är säkert att någon någonsin kommer kunna se igenom allt, även om just dokumentationen kan fungera som en rättvisemekanism i sig.

– Efter krig och konflikter måste man bygga upp samhället igen och gå vidare. Men för att man ska gå vidare måste det finnas mekanismer för försoning och rättvisa. Dokumentationen kan fungera som ett slags minne, säger Kahwati.

Att den syriska konflikten fortfarande pågår är ändå ett faktum – och vägen för de tiotusentals familjerna som väntar på svar och upprättelse är lång.