Kommentar: Motiverat att flytta kommunalvalet

Kommunalvalet skjuts fram till den 13 juni. Det var bara Sannfinländarna – partiet med mest vind i seglen i förhållande till det senaste kommunalvalet – som motsätter sig beslutet.

Kritikerna, som också innefattar Samlingspartiets studentförbund, hävdar att demokratin försvagas om valet skjuts upp.

Det är sant att val på lokal och regional nivå både har förrättas och skjutits upp på grund av coronapandemin. I till exempel Portugal och Ukraina har val förrättats.

I Storbritannien avblåstes valet som skulle äga rum i maj 2020, men regeringen har nu – måhända uppmuntrade av den snabba vaccineringstakten – beslutat att valet får äga rum i maj i år i stället. Där blir poströstning och möjlighet att använda fullmakt alternativa sätt att rösta för dem som inte kan gå till valbåset.

I Italien, däremot, har man på grund av den eskalerande situationen för några dagar sedan beslutat att skjuta upp planerade lokalval i Rom, Milano, Torino, Neapel och Kalabrien. Lokalvalen ordnas i september i stället.

Ingen manual för vad som är det bästa tillvägagångssättet finns och det blir – som med många andra frågor under det exceptionella läget som råder – en fråga om att mäta risker mot varandra.

Tröskeln att flytta val är hög

Givetvis bör tröskeln att flytta val vara hög, vilket justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) också har betonat. Samtidigt är det ett mycket relevant argument att se till att grundläggande fri- och rättigheter förverkligas när ett val förrättas.

Liksom organisationen för säkerhet och samarbete i Europa OSSE slagit fast utgörs ett fritt och demokratiskt val av mer än bara det att det finns en möjlighet att sätta valsedeln i urnan.

Den reella möjligheten att utöva sin röst fritt är även viktig. I det här läget ser det ut som om de begränsningar som införs för att stävja det oroväckande epidemiläget innebär, att församlings-, rörelse- och yttrandefriheten till en del begränsas för oss alla.

Det ser tyvärr också ut som om läget kommer att vara ännu allvarligare i mitten av april, speciellt som vaccineringstakten inte varit så snabb som vi önskat. Det här inverkar både på möjligheter att utöva rösträtten och på möjligheten att föra valkampanj.

För väljare innebär det också konsekvenser för tillgången till information som påverkar val av parti och kandidat. Visst, kampanjerna skulle bli mer nätbaserade, men många medborgare är också vana vid att träffa kandidaterna och få information av dem på gator och torg.

Till de här orsakerna kan läggas människors rätt till hälsa, som riskerar äventyras vid valbåset. För väljaren får det inte bli en fråga om ett val mellan potentiellt insjuknande och att rösta.

Institutet för hälsa och välfärd har också gjort en bedömning att läget är mindre allvarlig längre fram på sommaren. Allt detta gör att vågen väger mot att flytta valet.

Ingen kristallkula

Eftersom vi inte har tillgång till en kristallkula, kan vi inte veta hur framtiden ser ut. I väntan på vaccin är det endast social distansering som kan få bukt med smittspridningen.

Samtidigt måste olika för- och nackdelar vägas mot varandra. Hur fri- och rättigheter ska förverkligas är inte entydigt och omedelbara effekter av åtgärder vägs mot eventuella framtida konsekvenser. Det här gäller även förrättandet av val.

Eftersom vi med goda grunder kan anta att läget är ljusare om några månader, är det i det här fallet välmotiverat att skjuta upp valet.

Givetvis kan man berättigat fråga sig om det inte vore klokare att vänta till september med en gång -– då borde rimligtvis sommaren och vaccinen ha haft en ännu positivare effekt.

Om situationen mot förmodan blir ännu värre, eller inte avsevärt förbättras om några månader, bör situationen bedömas på nytt, och för och nackdelarna åter vägas mot varandra.