"Jag tar en dag i taget, annars skulle jag inte orka" – två sjukskötare berättar om coronaåret på intensiven

På Mejlans sjukhus vårdas de som fått de allra allvarligaste coronasymptomen. Nu har intensiveskötare slitit på för att rädda liv under pandemin i snart ett år. Hur ser vardagen ut bland andningsmaskiner och skyddsdräkter? Två sjukskötare berättar.

Marcus Norrgård och Fanny Sjögård jobbar bägge på Mejlans intensivvårdsavdelning som sjukskötare.

Norrgård har jobbat på avdelningen i tio år, medan Sjögård kom dit för ungefär ett och ett halvt år sedan.

I dagsläget vårdas både coronapatienter och andra patienter på samma avdelning, åtskilda från varandra.

- När jag går på jobb vet jag ganska säkert att jag jobbar i isolering med coronapatienter, det är nästan en ny norm, säger Sjögård.

- Vardagen går på rutin. Coronapatienterna är inte längre en ny eller främmande grupp, vi har mer kunskap än för ett år sedan, säger Norrgård.

Arbetet med coronapatienterna är tungt, eftersom man måste bära tung skyddsutrustning.

- Men själva arbetet som skötare på coronaintensiven skiljer sig egentligen inte så mycket från övriga intensivvårdsavdelningar, säger Norrgård.

Anonyma kollegor oroade för patientsäkerheten

I offentligheten har det funnits en oro för att platserna på intensiven tar slut. Visst finns den oron också bland skötarna, säger Norrgård och Sjögård.

- Vi har fysiskt tjugo platser för coronapatienter. Det är inte långt ifrån att det blir fullt, men än så länge har vi haft utrymme. Ledningen pratar om vad som ska göras ifall platserna inte räcker till. Till exempel kan de öppna en tillfällig intensivvårdsavdelning på Kirurgiska sjukhuset på nytt, säger Sjögård.

Hon säger ändå att tekniken och utrymmena inte är det hon är orolig för.

- Vi skötare undrar nog varifrån de ska hitta fler av oss.

I media har anonyma kolleger från avdelningen oroat sig för att patientsäkerheten lider, då många oerfarna skötare kommer till avdelningen.

- Jag tror det handlar om någon som är väldigt trött och uppgiven. Det är sant att här finns många mindre erfarna skötare, och det kan absolut vara ett hot mot säkerheten - men jag tror att vi i praktiken lyckats hantera det hotet, säger Norrgård.

- Förstås finns det en oro om det är många skötare som inte vet vad de gör. Men än så länge har det alltid funnits erfarna skötare på plats som man kan fråga om råd. Det måste gå ganska långt, massor med patienter och väldigt få skötare, för att situationen ska bli farlig för patienterna, säger Sjögård

Norrgård säger att de som varit längre på avdelningen, såsom han, har en utökad arbetsbörda.

- Om en oerfaren skötare har ansvar för en patient, håller de mer erfarna skötarna ett öga på till exempel patientens monitor och ser till att allt är som det ska vara, säger Norrgård.

Ett år av corona

Det har varit ett tungt år för både Sjögård och Norrgård. De säger bägge att de just nu ändå orkar rätt bra.

- I höstas var det riktigt stressigt, då Apotti togs i bruk, vi slogs ihop med en annan avdelning och andra vågen av coronan kom samtidigt. Jag nådde en punkt där jag konstaterade att nej - jag bara jobbar här. Jag orkade inte längre stressa och oroa mig så mycket. Nu försöker jag ta en dag i taget. Annars skulle jag inte orka, säger Sjögård.

- Jag har märkt hur viktigt det är att få åka på semester och att inte hela tiden fundera på nya verksamhetsmodeller och uppdaterade direktiv. Det betyder väldigt mycket att få vara två dagar hemma och fast gå ut i skogen och grilla korv, säger Norrgård.

- Treskiftesarbete påverkar nog allt. Jag skulle orka bättre om jag bara jobbade om dagarna. Ibland påverkar situationen min sömn. Visst orkar jag alltid med jobbet, men ibland ligger jag bara på soffan och kollar teve sen när jag är ledig.

Många funderar på att sluta

Arbetets påfrestning har fått Sjögård att överväga att söka andra jobb. Många av hennes kolleger har också gjort det.

- Det är också en ekonomisk fråga. Fast du jobbar 15 år i huset kanske du bara får 100 euro mer i månaden, det är inte särskilt motiverande.

Norrgård säger att han är trött och besviken på vissa av arbetsgivarens beslut, och säger att skötarna skulle behöva mer stöd därifrån.

- Vi hoppas att man skulle se våra insatser, och att vi inte endast ses som en resurs som kan förbrukas.

Han är även besviken på regeringen i fråga om hur diskussionen om ett coronatillägg hanterades i höst.

- Det var olyckligt att de överförde frågan på arbetsgivarna, som sedan sade att de inte har något med det att göra.

Beslutsfattarna får heller inte höga poäng av Sjögård i den här kategorin.

- Vi hade nog önskat att de sett vårt slit, och höjt lönerna så att de motsvarar nivån i de andra nordiska länderna. Ett coronatillägg skulle ha varit okej, men det skulle kännas bättre ifall det fanns en plan för att höja våra löner i det långa loppet, inte bara lägga plåster på.

Pratet om beredskapslagen och inskränkningar av sjukvårdspersonalens rättigheter gör också Norrgård orolig.

- Längre uppsägningstid, rätt till arbetsgivaren att fritt flytta oss… Det känns inte bra, med tanke på hur mycket hjärta och passion vi ger för att få allt att fungera. Hellre morot än att piska hårdare.

Samtidigt vill bägge skötarna tacka finländarna i allmänhet.

- Det var hjärtevärmande då man för ett år sedan hörde att folk applåderade till oss på balkongerna, säger Sjögård.

Vårdköer och bröllop i framtiden

Trots allt ser Norrgård ljust på framtiden.

- De närmsta månaderna kommer att vara tunga, men om finländarna följer restriktionerna är det möjligt att vi redan i sommar kan ha ett rätt normalt läge, som i fjol, det var en behaglig sommar.

Han hoppas också på att skötarnas status och lön kommer att stiga i framtiden.

- Coronan har visat vilken kritisk roll vår yrkesgrupp har. Jag hoppas att det här också kommer att synas i följande löneförhandlingar.

Framtida vårdköer oroar ändå Norrgård.

- Man får bara hoppas att läkarkåren fattat rätt beslut om hur länge en patient kan vänta.

Sjögård säger att hon är pessimistisk angående cornan, och tror att samhället kan öppnas upp som normalt tidigast om ett år.

Samtidigt säger hon att hennes liv självklart inte kretsar endast kring coronan.

- Jag ser ljust på framtiden på det sättet att vi planerar bröllop till slutet av maj, som vi ordnar på ett sätt eller annat. I släkten blir det också snart familjetillökning, allt sådant för nog en framåt.