Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Dags att sluta tvivla på vart Jesperi Kotkaniemi är på väg som spelare – den 20 år unga stortalangen kommer att bli en elitcenter i världens bästa liga

Från 2021
Jesperi Kotjaniemi till vänster, kommentarsbild på Anders Nordenswan till höger
Bild: All Over Press

Bytet av coach i Montreal var en lyckospark för Jesperi Kotkaniemi. Den nya NHL-oprövade chefstränaren Dominique Ducharme har en tydlig vision att Kotkaniemi ska utnyttja sina styrkor. Och då är det fråga om en uppsättning exceptionellt fina offensiva kvaliteter som 20-åringen har i sin verktygslåda.

I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.

Kasperi Kapanen, Jesse Puljujärvi och konsten att toppa formen då man får spela med en stjärna

29:14

Den enes olycka – den andres lycka. Där Artturi Lehkonen ser ut att ha hamnat utanför uppställningen efter att Montreal Canadiens bytte coach, har Jesperi Kotkaniemi fått en betydligt mer central roll i en specialdesignad toppkedja. 20-åringen har tackat och tagit emot.

47-årige Dominique Ducharme är nu på sin första chefstränarpost i NHL. Ducharme som ledde Kanada till JVM-guld 2018 hade i knappa två års tid fungerat som Claude Juliens assisterande coach när han fick chansen att ta över och har precis som Kotkaniemi mycket att bevisa.

Franskkanadensaren med ordentligt knagglig engelska har som assisterande tränare följt med Kotkaniemis utveckling hela den tiden som Björneborgaren spelat i Canadiens. Det betyder att han känner ”KK” utan och innan och till motsats från Julien så trycks Ducharme tro på finländaren.

Närbild på Jesperi Kotkaniemi i Montreals tröja.
Bildtext Jesperi Kotkaniemi.
Bild: Icon Sportswire

Julien var ovillig att riktigt lita på Kotkaniemi trots de uppenbara offensiva kvaliteterna, utan var mer inriktad på att oroa sig för de lika uppenbara defensiva bristerna. Misstag bestraffades nästan omedelbart med mindre ansvar och det var lätt att se hur det gjorde ynglingen osäker.

Montreal-kaptenen och Juliens favoritspelare, backklippan Shea Weber, uttalade sig för ett par veckor sedan till media om att allt gick via det negativa i Juliens Canadiens den senaste tiden.

Det är alltså inte bara en kolumnist med blåvita Kotkaniemi-glasögon som lyfter fram en rådande atmosfär av ”brott och straff”.

Framsteg via styrkorna och växande självförtroende – Ducharmes melodi?

Där Claude Julien följde den traditionella NHL-principen – speciellt då det gäller europeiska talanger – att ge mera ansvar till en spelare först när han ”förtjänat det” med att förbättra på sina svagheter, så verkar det som att Ducharme valt att gå en annan väg.

Den nya coachen har helt tydligt beslutat sig för att låta Kotkaniemi ta sin roll som spelare i NHL via sin naturliga offensiva identitet och slängde direkt honom in i en mer central roll.

Efter lite inledande kedjemixtrande verkar den nya coachen fastnat för en trio där Canadiens vassaste målskytt Tyler Toffoli och lagets spelmässiga själ och hjärta, Brendan Gallagher, bildar kedja med Kotkaniemi.

Jesperi Kotkaniemi tillsammans med Brendan Gallagher.
Bildtext Kotkaniemi spelar nu tillsammans med Brendan Gallagher.
Bild: David Kirouac/Icon Sportswire

Kedjans premiär i 5–1-bortasegern över Vancouver var dominerande. Det är såklart sant att Kotkaniemi är långt ifrån en färdig center då det gäller det spelet i egen zon, men spelar man som kedjan Gallagher–Kotkaniemi–Toffoli gjorde mot Vancouver, så finns pucken inte under egna blå.

Trion ordnade upprepade gånger en regelrätt hockeyklinik i offensiv zon. Vancouver-spelarna såg i byte efter byte ut som yra höns när Montreal-kedjan höll i pucken, spelade kreativt kortpassningsspel och vann tillbaka pucken med aggressiv forechecking.

Att det ”bara” blev två mål när de här herrarna var inne på isen berodde närmast på att Thatcher Demko i Canucks-målet, trots fem baklängesmål, var lagets överlägset bästa spelare.

Canadiens har för närvarande två på pappret jämnstarka offensiva toppkedjor med Jonathan Drouin, Nick Suzuki och Josh Anderson i det ena och Callagher, Kotkaniemi, Toffoli i den andra.

Trion består av tre pjäser med olika, men kompletterande styrkor. Alla har ändå en gemensam egenskap som sticker ut – till och med i NHL: de är verkligt bra på att hantera pucken på liten yta och komma ut ur närkamper redo att ge en passning eller avfyra ett skott. En vinnaregenskap.

Kotkaniemi sa efter matchen att hans kedjekompisar gjorde det enkelt för honom att spela – att han kom lätt undan. En artig och smart ung mans perfekt valda ord. Faktum är ändå det att Kotkaniemi vann 55 procent av tekningarna, stod för 1+1 och slog inte en passning fel.

Kotkaniemi reserverades inte som #3 av en slump

Connor McDavid, Auston Matthews, Nathan MacKinnon, Jack Eichel – vad finns det för likheter mellan de här spelarna? Jo, alla är toppreserveringar. Jo, alla är centerforwards. Jo, alla draftades för att bli sitt lags ledande center i framtiden – en franchise-spelare.

Ytterligare en helt central gemensam nämnare är att hela centerkvartetten till en början spelade ordentligt svajigt i den egna försvarszonen. Och i ärlighetens namn så har centerns defensiva uppgifter aldrig utvecklats till en direkt styrka för någon av dem.

Det har inte ändå setts som ett problem då samtliga spelare visat framfötterna i anfallsspelet. Talangerna har fått spela ut sitt register i offensiv zon och det är ganska sällan som någon kritiserar ens Jack Eichel för hur värdelös han oftast är i att jobba hemåt. Poängen räknas.

Centertalangerna som inledningsvis scoutades utförligt och sedan reserverades för att leda sina lag först och främst i anfallsspelet har från början fått stiga in i skor menade för offensiva avgörare.

Även Kotkaniemi reserverades direkt. Han var den högst draftade centern sommaren 2018, när hans namn ropades upp efter Rasmus Dahlin och Andrej Svetjnikov. Det var något av en överraskning att han gick så tidigt och många tvivlade direkt på Kotkaniemis kvaliteter.

Jesperi Kotkaniemi har inte spelat ishockey på ett halvår.
Bild: David Kirouac/Icon Sportswire/AOP

Faktum kvarstår ändå att en av NHL:s mest framgångshungriga klubbar använde sitt första val till att reservera Kotkaniemi. Tanken var med hundraprocentig säkerhet inte att ta in en kille som kanske blir en hygglig tredje center.

De 24-faldiga Stanley Cup-mästarna ville ha in en spelare som kan vara en central pjäs i en framgångsrik framtid. En första eller andra center. En spelare vars bild man någon vacker dag vill hänga upp på samma vägg med Elmer Lach, Howie Morens, Henri Richard, Jacques Lemaire och Jean Beliveau.

Man var ute efter en toppcenter som kan leda laget till Stanley Cup nummer 25.

Från fågelunge till örn

Ingen ska alltså tro att orsakerna till att välja Kotkaniemi som draftens trea var någon ”få se hur det går”-reservering. Jämför med att Montreal reserverade Saku Koivu med nummer 21. Canadiens skulle inte ha valt Koivu om de hade haft tur nummer tre (Paul Kariya hade det blivit).

Man kan såklart inte jämföra Kotkaniemis rookiesäsong med hur superspelarna MacKinnon, McDavid eller Matthews gjorde debut i NHL. Men Kotkaniemi var verkligen ännu fysiskt en pojke när han kom till Montreal.

Och riktigt, riktigt ung – han fyllde 18 ett par månader innan han flyttade från Björneborg till stora världen.

Ändå gjorde Kotkaniemi en bättre första säsong än vad grymt hajpade första valet, centerkollegan Jack Hughes, gjorde ett år senare. Men ingen har för en sekund ifrågasatt att inte Hughes är på stigen till att bli New Jerseys spelmässiga ledare inom några år.

Claude Julien i Montreal var däremot tydligt ganska ovillig att följa GM Marc Bergevins plan för Kotkaniemi. Förutom att han direkt minimerade Kotkaniemis ansvar när ynglingen schabblade i egen zon, så lyfte han kanadensaren Nick Suzuki blixtsnabbt förbi Kotkaniemi i centerhierarkin.

Nick Suzuki i bakgrunden, Jesperi Kotkaniemi i förgrunden.
Bildtext Nick Suzuki och Jesperi Kotkaniemi.
Bild: David Kirouac/Icon Sportswire

Inget illa alls om Suzuki som är på väg mot att bli en elitcenter och kommer att tävla stenhårt om rollen som etta med Kotkaniemi de kommande åren. Skulle ändå inte alls förvåna mig om Juliens ovilja att låta Kotkaniemi få ordentligt med ansvar var en sten i GM Bergevins sko.

Kotkaniemi var Bergervins val när Montreal för en gångs skull fick drafta tidigt.

Då Ducharme nu tagit över, så kommer Jesperi Kotkaniemi att få testa sina gränser. Tillsvidare ser det bra ut. I de sju matcherna som Canadiens har spelat under den nya coachen har Kotkaniemi stått för sex poäng. Det är två mer än Suzuki och mest av bland Habs centrar.

Nu får Kotkaniemi spela enligt sina styrkor: puckskicklighet på liten yta som jag vill påstå håller världsklass, kunnandet att leverera bombsäkra passningar från ”tejp till tejp” också när tid och utrymme är bristvara, en härlig blick för ”ytor som snart blir fria”, snabba händer och stark klubba i kamper om pucken, ett mördande handledsskott – och en kroppshydda på 188 cm och dryga 90 kg (”and counting”).

I Finland finns det många som inte riktigt trott på att Kotkaniemi kan bli en elitcenter i NHL. De kommer att få vända kappan inom kort – kanske redan innan Jesperi fyller 21 år i sommar.

Den osäkra och vacklande fågelungen är redo att ta sin roll som en självsäker jagande örn.

Tack för att du läste!

Källor: hockeydb.com, nhl.com, ourhistory.canadiens.com, bleacherreport.com, wikipedia

Diskussion om artikeln