Amanda Atarah sökte hjälp för sin psykiska ohälsa men möttes av rasism: “Läkaren tog mig inte på allvar”

Efter sitt besök hos läkaren mådde Amanda Atarah så dåligt att hon fick en panikattack som gjorde henne medvetslös. Rasism inom vården kan leda till felbehandling och att patienten inte får den vård som behövs.

"Röker du cannabis?" - Amanda blev rasistiskt behandlad av läkaren

25:52

22-åriga Amanda Atarah är en av de unga studerande som mår psykiskt dåligt på grund av allt som hänt under tiden med coronaviruset.

När hon sökte hjälp hos en läkare togs hennes problem inte på allvar och läkaren kom dessutom med rasistiska kommentarer.

– Han fick mig att känna mig maktlös eftersom han ifrågasatte mina symtom. Jag kände att jag var tvungen att försvara mig själv hela tiden, berättar hon.

Påverkades av den osäkra coronatiden

Amanda har en lång historia av depression och psykisk ohälsa. Hon har även diagnosen adhd och rutiner är viktiga för att hennes vardag ska fungera så bra som möjligt.

Under året med coronarestriktioner som ändrades hit och dit rubbades rutinerna och Amanda började känna sig allt mer osäker.

– Allt blev digitalt och det var svårt att hantera. Det fanns en mentalitet att man snabbt skulle anpassa sig till allt det nya, men för mig har förändringar alltid varit knepiga.

Det satte jättemycket press på mig

Amanda var också väldigt oroad över att smitta sin mamma som är i riskgruppen. Dessutom påverkades ekonomin.

– Inkomsterna förändrades och hur nästa år skulle se ut var ett stort mysterium. Jag levde bara för stunden. Jag visste inte vad som skulle hända, jag kunde inte planera. Det satte jättemycket press på mig.

Till slut började Amanda må så dåligt att hon sökte hjälp.

Hon kände att läkaren inte riktigt tog hennes problem på allvar, men blev ändå sjukskriven en månad och fick en antidepressiv medicin.

Möttes av en nedlåtande attityd

Fyra veckor var inte tillräckligt för att Amanda skulle komma på fötter och därför besökte hon läkaren en gång till för att förlänga sin sjukledighet.

Men läkaren tog fortfarande inte Amandas problem på allvar.

– Han verkar ha attityden att vi ska gå i livets hårda skola. Att det bara är att rycka upp sig och komma igenom det själv. Hans attityd var nedlåtande, säger hon.

Läkaren rekommenderade att Amanda skulle promenera sex timmar om dagen. Hon berättade att hon brukar gå på gym och då frågade läkaren hur det kommer sig att hon kan gymma men inte studera?

– För vissa kanske den metoden fungerar men inte för mig. Jag fick bara ännu mer ångest eftersom det ställdes så omöjliga krav på mig.

Frågade om cannabis och rastaflätor

Under sina möten med läkaren kunde han också komma med rasistiska kommentarer. Han frågade om Amanda rökte cannabis.

– Jag sade nej och då skrockade han och sade “nä, du har ju inte rastaflätor”. Jag visste inte hur jag skulle reagera så jag satt bara där helt tyst. Jag kunde inte tro att en läkare kunde säga så.

Det var bara totalt kaos

Tidigare hade han också frågat vad hennes föräldrar jobbar med och Amanda hade berättat om deras yrken.

– Men nu under det sista besöket sa han “ja din pappa, han är visst busschaufför?”. Jag vet inte varifrån han fick det, för min pappa är frilansjournalist. Det var bara totalt kaos. Jag hade ingen ork kvar och jag kände mig hjälplös.

Sade att hennes vänner skulle lämna henne

Läkaren sade också att Amanda måste rycka upp sig för att komma bort från sjukvårdssystemet så snabbt som möjligt. Annars skulle hon kunna bli kvar där i 20 år.

– Han sade att mina vänner inte kommer att tycka om att jag klagar på mina problem och därför lämna mig. Det här var alltså den person som hade makt över min sjukledighet och skulle försöka bättra min hälsa. Jag blev helt paff.

Efter det sista mötet mådde Amanda så dåligt att hon fick en panikattack som gjorde henne medvetslös. Då skrev hon ett kort inlägg om det som hänt på sitt Instagramkonto, och det visade sig vara rätt sak att göra.

– Flera skrev och berättade att de upplevt liknande saker från läkare. En kompis som också är läkare hörde av sig och nu hjälper hon mig att föra saken vidare till patientombudsmannen.

Patientombudsmannen hjälper en patient att göra en anmärkning, och anmärkningen får sedan sjukhusets ledning ta del av. Ledningen diskuterar frågan och ger sedan ett svar till patienten.

Utan hjälp skulle Amanda inte orkat ta tag i allt som behövs för en anmälan, så hon är väldigt tacksam för allt stöd hon får. Efter inlägget gick också Amanda till sin psykolog och bad om att få byta läkare.

– Det var inte en hanterbar situation. Det borde inte ligga på mig att förklara och skapa min egna trygga omgivning, när det ändå är en läkares uppgift att använda rätt metoder och kunna anpassa sig till sin patient, säger Amanda.

Hoppas läkaren funderar över sitt beteende

Med sin anmärkning önskar Amanda att läkaren i fråga skulle rannsaka sig själv och tänka över sina fördomar.

– Han kanske tror han har en bra metod men den fungerar inte för alla. Jag skulle vilja att han mer kritiskt granskade sitt beteende.

Svarta personers smärta tas inte på allvar

Amanda upplever att rasistiskt beteende är något som är väldigt utbrett bland läkare.

– Det är en viss sorts maktutövning, att som svart och kvinna bli ifrågasatt när det gäller ens symtom. Det är något som inte bara händer i Finland utan i hela världen. Svarta personers smärta tas inte på allvar.

Läkarna som driver Instagramkontot laakarit.hibo.ibrahim (ett konto där de på finska och engelska tar upp frågor om bland annat jämlikhet och hälsa) skriver om just detta, och det kallas kulturell smärta.

Det finns även forskning som visar att fördomar och rasistiskt bemötande påverkar hälsan både fysiskt och psykiskt.

Att inte bli tagen på allvar är ett globalt problem

Sarah Hamed är doktorand och tandläkare och hon jobbar just nu med ett projekt där man undersöker hur vårdpersonal i Sverige resonerar kring rasism inom vården.

Hon har även varit med och skrivit en artikel där man pratat med patienter från Sverige, Portugal och Tyskland, som upplevt rasism inom vården.

– Att man inte blir tagen på allvar eller att vårdpersonal tror att vissa grupper är för känsliga och överdriver symtom är något jag har sett rapporteras i flera studier globalt. Det har vi också sett i vår artikel, säger Sarah.

Hur vanligt det är att möta på rasism inom vården är ändå svårt att säga. Det har forskats om det en hel del i USA men inte så mycket i Europa.

Problemet är att det just nu inte finns någon kategori för rasism eller diskriminering i anmälningarna till patientombudsmannen. Anmäler man ett rasistiskt bemötande faller det antagligen in under kategorin “bemötande”.

– Därför finns ingen statistik och det osynliggör rasismen, säger Sarah.

Många är rädda för att prata om rasism

Det finns också en annan orsak till avsaknaden av statistik, nämligen rädsla.

– Vi har haft svårt att få vårdpersonal att prata med oss eftersom de är rädda för att bli stämplade som problemskapare. De känner att de förstör arbetsmiljön genom att prata om känsliga och politiskt laddade ämnen. En del var också rädda för att bli stämplade som rasister.

Sarah tror att rädslan bland läkare och vårdpersonal bottnar i vårdens kultur. Vården anses vara en institution som ska ta hand om människor, som bygger på omhändertagande och solidaritet.

Vårdpersonal ska hjälpa patienter och då har man svårt att acceptera att känslor påverkar medicinska bedömningar.

– Vårdpersonal, speciellt läkare och tandläkare, har en stark professionell identitet som gör det svårt att erkänna att rasism eller sexism existerar, även om det finns en del forskning på det. Det finns ett slags exceptionalism där man tror att vården inte är som andra institutioner eftersom vi tar hand om patienter och vi är snälla, säger Sarah.

Den här rädslan finns inte bara hos vårdpersonal utan också hos patienter.

– Man kan till exempel anmäla ett fall till diskrimineringsombudsmannen, men även de säger att det finns ett stort mörkertal eftersom folk är rädda, säger Sarah.

“Den rasistiska tankegången sker i ens eget huvud”

Amanda säger att rasismen är något man själv kanske inte märker förrän man hamnar i en sådan situation där man måste försvara sig själv - en situation där man märker att ens hälsa inte tas på allvar.

– Det handlar inte bara om att man måste sitta och förklara något för en läkare, utan att man börjar ifrågasätta sig själv. Hela den där rasistiska tankegången sker i ens eget huvud eftersom det kommer från yttre makter, från en läkare som har ansvar över ens kropp och den hjälp man ska få, säger hon.

Amanda tycker att det här är något som genast borde tas itu med och att en förändring borde ske så snabbt som möjligt eftersom det är viktigt att få känna sig trygg när man träffar en läkare.

Det som hände Amanda var inte livsfarligt, men hon tror det kan vara det för andra.

– En liten fördom eller en kommentar, eller att man inte tar en svart patient på lika stort allvar som en vit, kan leda till livsfarliga situationer. Då ligger felet verkligen på personen som hade makt men lät fördomarna komma framför empatin, plikten och skyldigheten att hjälpa.

Amanda hoppas alla vågar söka hjälp

Tack vare nya mediciner, ny läkare och stöd från vänner mår Amanda nu bättre. Hon hoppas att alla som mår dåligt just nu vågar söka hjälp.

– Nu har jag mycket mer ork och det dagliga känns lättare. Jag önskar att andra också kan satsa på sin hälsa och ta hand om sig själva.

Det är viktigare att man lever än att man är en bra studerande

Amanda säger att det är viktigt att komma ihåg att vi nu lever i en undantagssituation och att det kommer att bli bättre. Därför måste vi ta tid till att tänka på oss själva och den mentala utvecklingen.

– Går det inte att studera nu kan man alltid göra det sen. Det är viktigare att man lever än att man är en bra studerande. Det är viktigare att vara vid liv än att man har ett sommarjobb. Man borde ta en tankeställare och fundera kring vad som egentligen är viktigt just nu. Om man inte satsar på sig själv så fungerar man inte.

Vill du veta mer om rasismen inom vården? Lyssna på podcasten Lägsta domstolen där vi bland annat diskuterar hur vårdbranschen ser på rasism och hur det pratas om det under läkarstudierna.