Norrena & Frantz: "Jag är en bättre mormor om jag mår bra, därför vågade jag flytta utomlands"

Relationspoddens brevlåda fylldes med väldig fart när vi häromveckan efterlyste era tankar om relationen mellan vuxna barn och deras föräldrar.

Stämmer det att dagens pensionärer är mera intresserade av att förverkliga sig själva än att ständigt ställa upp som gratis barnvakt?

Eller är det snarare de vuxna barnen som kommer med orimliga krav och inte kan unna sina föräldrar lite lugn och ro efter ett hetsigt liv med jobb och familjeståhej?

Publikens berättelser lyfter fram många aspekter av saken. I en del fall låter det som att det kan bli svårt att nå en kompromiss.

Andra kanske skulle göra klokt i att göra som signaturen Mommo 60+ föreslår:

Enligt mig handlar det om ömsesidig respekt och hänsyn. Det vuxna barnet kan be om hjälp, men också respektera svaret. Gå inte och knyt näven i fickan av irritation, det leder ingen vart. Gå inte och vänta på att far- och morföräldrar ”borde förstå” att vuxna barnet behöver hjälp utan be om det. Men kräv ingenting, se hjälpen som en
gåva.

Mormor 60+

Flera synpunkter och historier hör du i veckans avsnitt av podden.

"Jag är en bättre mormor om jag är lite självisk"

31:43

Borde jag ha varit tydligare och bett dem om hjälp?

Jag fick barn tidigt, mina yngsta syskon bodde fortfarande hemma så min mamma och pappa hade fullt upp.

När mina ungar blev större hade jag önskat mera stöd och hjälp. Det som brände mest var att mina föräldrar då ställde upp för min bror som också blivit pappa.

Jag kan ibland sörja att mina numera vuxna barn inte fick mera ensamtid med sina morföräldrar.

Kanske jag var otydlig, borde jag uttryckligen ha bett mera om hjälp?

IsaLisa, 39

Mina föräldrar föredrar Facebook framom barnbarnen

Det enda jag saknar av mina pensionerade föräldrar är att de skulle vilja ses lika ofta som jag och barnen vill se dem.

De sitter mest bara hemma och ser på Facebook och verkar vara nöjda med livet. Det känns som att vi tränger oss på. Men hade vi inte gjort det hade vi setts väldigt sällan...

Dottern 30+

Min förstfödda blev ögonstenen, de andra fick nöja sig med mindre

Mitt första barn var farmor och farfars första barnbarn. Han blev genast deras ögonsten och de ställde upp som barnvakter i ur och skur.

När sedan hans bror föddes trodde jag att han skulle bli lika uppskattad, men där hade jag fel. När jag undrade om de kunde passa barnen så kunde de säga: "Vi kan nog ta xx" (den äldsta).

Lillebrodern var en helt annan sort, mer tillbakadragen och svårflirtad.

Allt eftersom det kom flera barnbarn med i bilden fick vi nog inse att den första alltid kommer att spela i en egen liga.

Prinsens mor 55

Vi skulle bli irriterade om barnen ansåg att det var vår plikt att ställa upp

Efter att ha arbetat och tagit hand om hus och hem och barn ett helt liv vill vi nu göra annat. T.ex. resa, gå på teater och bio, odla våra egna intressen mm.

Vi är självklart barnvakt med jämna mellanrum och skjutsar barnen hit och dit. Men vi upplever att vi kan välja hur och när vi hjälper till och våra vuxna barn visar stor tacksamhet.

Skulle de däremot visa att det var vår ”plikt” att ta ett större ansvar över deras vardagsliv skulle vi nog känna oss irriterade och utnyttjade.

Eva 65

Blev utmattad och deprimerad men mamma vägrade hjälpa

Jag fick förlossningsdepression och vår baby sov väldigt dåligt. Det enda jag fick höra av mamma var "du var helt likadan", "inte sov du heller" och "du har ju bara ett barn, jag hade fyra".

Några år senare blev jag sjukskriven för medelsvår depression och svår utbrändhet. Min mamma undrade hur det kunde vara sant, jag hade det ju så bra.

Jag hade en nära relation med min mommo och tycker det är sorgligt att mina barn inte kommer att få uppleva samma.

Trött och kanske aningen bitter

Jag är en bättre mommo när jag mår bra

När jag fick mitt första barnbarn svävade jag på rosa moln och njöt så obeskrivligt. Jag hade eget företag så hade inte alltid tid att ställa upp, men gjorde vad jag kunde.

När det kom ett syskon ville föräldrarna att det äldre barnet skulle vara hemma för att undvika svartsjuka.

Men ett halvt år senare började jag ha hen hos mig på veckosluten, och det blev snabbt varje veckoslut enligt min dotters önskan.

Senare flyttade jag utomlands. Orsaken var främst att min kropp inte mår bra i det finska klimatet om vintern.

Trots att ingen sade någonting kände jag att jag svek familjen. En del av mina väninnor undrade varför jag inte vill bo nära mina barnbarn.

Jag anser att jag är en bättre mormor när jag mår bra, och vi pratar med varandra alla veckor. På sommaren och på julen är jag i Finland, och då umgås vi ofta.

Distansmommo 67 år

Mormor köper dyra prylar för att slippa passa barnen

Våra barns mormor betalar sig gärna fri genom att köpa diverse dyra prylar till barnbarnen - allt för att slippa engagera sig i våra liv.

Visst offrar hon sig ibland och sitter barnvakt om det verkligen är kris, men det är nog då med långa tänder. Detta följs typiskt också av minst 6 månader av total tystnad från hennes sida.

Pappa ca 40

Svärmor curlar min sambo och han utnyttjar henne!

Jag gick på gympa en gång i veckan. Och varenda gång jag kom hem var svärföräldrarna där!

Sambon ringer sin mamma bara för att han inte orkar ta hand om sitt eget barn, för det är ju inte roligt. Och mamman kommer springandes som om det var en nödsituation!

Till saken hör också att sambon aldrig skulle fara och hälsa på sina föräldrar bara för att de skulle få träffa sitt barnbarn.

Han ringer dem bara då han behöver få dem att sköta barnet, så han kan göra något annat i hemmet, typ städa lite, bygga på något osv.

C.T 41 år

Empati och syltsmörgåsar

När jag var liten tyckte jag att min mamma prioriterade egna saker alldeles för mycket. Då kunde jag besöka min mormor och få syltsmörgåsar och empati.

Nu som förälder förstår att jag att jag kanske var lite väl dramatisk. Men däremot är min mamma otroligt närvarande som mormor - och det är jag så tacksam för!

Det är såklart skönt för mig att få lite avlastning, men mest av allt är jag tacksam för att mitt barn har ett annat hem där hon känner sig mer än välkommen.

Där får hon också syltsmörgåsar och empati.

Nya vindar, 32

Mor- och farföräldrar ska skämma bort barnbarnen, inte uppfostra dem

Vi ska inte tänka att mor- och farföräldrar är själviska om de inte vill ägna livet åt att sköta barnbarn. Det är nog mer de vuxna barnen som är själviska som kräver egentid och dumpar barnen hos sina föräldrar.

Mina föräldrar har redan skött om mig och min bror. Barnbarnen ska skämmas bort av mina föräldrar, inte uppfostras av dem.

Tvåbarnsmamman 40 år