Sand har blivit ny bristvara i Ostasien – överkonsumtion förstör miljön
En miljökris är på gång kring kusterna och floderna i Ostasien. Sand och grus utvinns som aldrig förr. Det här skadar miljön i många länder. FN anser att bolag som gör affärer med sand ofta är jämförbara med maffian.
Biologen Martin Williams har personligen fått se hur det kan gå när sand har muddrats av kommersiella skäl.
Efter en häftig storm gick han från sitt hem till en närbelägen sandstrand på en liten ö i Hongkong där han har bott i 30 år.
- Jag kunde inte tro mina ögon. Ett två meter tjockt lager av sand hade försvunnit från stranden, berättar Williams via videosamtal.
Williams förklarar att fenomenet berodde på att ett bolag hade skapat ett djupt hål utanför stranden genom att muddra sand från havsbottnen.
Stormfloden var därför betydligt starkare än vanligt, och den sög med sig en ofantlig mängd sand från stranden.
- Stränderna skyddar kusten mot erosion. Att avlägsna det skyddet samtidigt som havsvattenståndet stiger är oförlåtligt och ekologiskt fel, konstaterar Williams.
Viktiga material, ofattbar åtgång
Efterfrågan på sand och grus har länge varit stor i Hongkong, men där har den inte ökat nämnvärt under de senaste åren. I det övriga Kina fortsätter konsumtionen av sand och grus däremot ständigt att skjuta i höjden.
Sand behövs för att producera betong och asfalt. I Kina har förbrukningen av betong och asfalt nått höga nivåer på grund av en aldrig förr skådad urbanisering.
Sand och grus är de huvudsakliga beståndsdelarna i betong och asfalt.
Enorma mängder sand och grus används också varje gång som man fyller igen ett bestämt havsområde för att skapa ny mark för till exempel bostadshus eller industrier.
Under 2010-talet har tre gånger mer betong använts i Kina än i USA under hela 1900-talet.
I Kina har förbrukningen av betong och asfalt nått rekordartade nivåer i och med att landet har genomgått en aldrig förr skådad urbanisering.
Stadsbebyggelsen har vuxit i rasande takt samtidigt som nya motorvägar och linjer för höghastighetståg har konstruerats överallt i det stora landet.
Under det gångna decenniet har man använt tre gånger mer betong i Kina än i USA under hela 1900-talet. Konsumtionen av betong fortsätter dessutom att öka i Kina.
Kinesiskt förbud, protester i Afrika
I Kina har utvinningen av sand och grus gett upphov till så svåra ekologiska problem att verksamheten är förbjuden på stora områden.
Redan år 2000 förbjöds till exempel all sandbrytning i och i närheten av landets längsta flod Yangtze.
I stället exporteras mer och mer sand till Kina. Största delen kommer från länderna i Sydostasien, men inte heller deras sand räcker längre till för att tillfredsställa efterfrågan.
- Kinesiska skepp har transporterat sand till och med från fjärran Moçambique. Det visar hur väldigt behovet av det här till synes allmänna materialet har blivit, konstaterar bilogen Martin Williams.
I Moçambique gav sandutvinningen upphov till protester när det framkom att jungfruliga sandstränder hade förstörts av erosion.
Erosionen resulterade i sin tur i att en ort invid en av stränderna drabbades av ödeläggande översvämningar.
Öar går upp i rök, fiskarna lider
Utvinningen av sand har orsakat omfattande miljöförstöring också i många länder i Sydostasien. I Indonesien har några öar till och med helt och hållet försvunnit efter att de tömdes på sand.
I Kambodja, Malaysia och Vietnam har långa kuststräckor utsatts för förödande erosion. Flera floder har blivit förorenade när sand har muddrats från bottnen och grävts bort från stränderna.
Bolag som utvinner, köper och säljer sand kan ses som en sandmaffia som kringgår miljölagarna i otaliga länder.
FN:s miljöprogram UNEP
Mer och mer sand muddras också från havsbottnen i närheten av kusterna. Det har i sin tur lett till att fiskbestånden har minskat drastiskt i och med att vattnet har blivit grumligt och smutsigt.
FN:s miljöprogram UNEP varnar för att sandutvinningen dessutom leder till att grundvattennivåerna sjunker.
UNEP beskriver bolag som utvinner, köper och säljer sand som en sandmaffia som kringgår miljölagarna i otaliga länder.
Kina ett frågetecken, Singapore slukar sand
I Kina förbrukas överlägset mest sand och grus, men enligt flera miljöorganisationer är det omöjligt att få reda på varifrån allt material härstammar.
Mycket importeras, men det finns ingen officiell statistik som fastslår hur stora mängder det är frågan om.
Den lilla önationen Singapore rankas därför nu som den största importören av sand och grus. Där har beslutsfattarna satsat på att i oerhörd skala skapa ny mark genom att fylla igen havet i synnerhet kring öns sydkust.
Singapores areal har ökat med hela 130 kvadratkilometer sedan önationen blev självständig år 1965. Det betyder att mer än 20 procent av Singapore idag består av mark som nyligen var hav.
Ny mark skapas också som bäst i Singapore bland annat för att förstora den jättelika hamnen.
Det har ändå blivit svårare än förr att få tag på sand och grus i och med att Indonesien, Malaysia och Vietnam av miljöskäl har begränsat eller förbjudit exporten av materialen till Singapore.
- I många länder har man nu insett hur stora skador handeln med sand kan åstadkomma. Priset på sand har också börjat öka märkbart, kommenterar Williams.
Omtvistat megaprojekt, omedvetna ledare
Kina förbjöd för tre år sedan alla kommersiella projekt som går ut på att fylla igen havsområden för att få till stånd ny mark.
I det autonoma Hongkong har den impopulära ledningen ändå bestämt att en ny stadsdel ska uppföras på en konstgjord ö som skapas i havet väster om det nuvarande finanscentrumet.
Skalan är väldig. Ön ska bestå av 1 700 hektar, och på den ska det byggas bostäder för en dryg miljon människor.
- I dagens läge är projektet absurt och gammalmodigt. Byggbolagen är så klart nöjda, för de kan göra stora pengar på det hela, kommenterar Williams.
Hongkongs ledning har inte klargjort varifrån sanden och gruset ska tas från. I Hongkong finns det inte längre några sandtag, så allt material måste importeras.
- Jag kan tänka mig att ledarna inte känner till att sand har blivit en bristvara. Det här är ett miljöproblem som det genomgående pratas alldeles för litet om, säger Williams.
Ökensand duger inte
Det finns i sig ett överflöd av sand. Öknarna består av närmast oändliga mängder sand, men den kan inte användas för att skapa till exempel betong.
Det beror på att vinderosionen gör att sandkornen i öknarna är så runda att de inte förenar sig med varandra tillräckligt bra. Därför kan ökensand inte heller användas när havsområden fylls igen för att få till stånd ny mark.
Förr var det också alltför dyrt att i stor skala göra betong av sand som muddrades från havsbottnen. Innan sådan sand kan användas måste den genomgå en process för att få bort allt salt som annars senare skulle fräta sönder metallen kring betongen.
Som en följd av den väldiga efterfrågan muddras nu ständigt mer och mer sand också från havsbottnen. Idag produceras varje år så mycket betong att man med den kunde konstruera en ungefär 30 meter hög och 30 meter bred mur som sträcker sig runt ekvatorn.
Enligt FN används dubbelt så mycket sand och grus som alla världens floder spolar ut i haven. FN betonar att det här i längden är ekologiskt ohållbart.
De asiatiska ländernas andel av all sand som används inom byggnadsindustrin överskrider 70 procent. Andelen ökar ständigt som en följd bland annat av att förbrukningen av sand som bäst skjuter i höjden också i Indien.