Hälsoinspektörer nu också i hattaffärer – Åbolands hälsoinspektörer berättar hur deras arbete förändrats
Hälsoinspektörernas arbete har förändrats
Hälsoinspektörens roll har förändrats en del på senaste tid. Nu har granskningen utvidgats till att täcka mer än endast granskningen av att livsmedelslagen följs. Enligt hälsoinspektörer i Åbo och omnejd var övergången hektisk, men nu har de börjat hitta rutinen i det ovanliga.
Hälsoinspektör Päivi Nurmi, som arbetar för Åbo stad, säger att uppgiften med att bekanta sig med den nya lagstiftningen har varit hektisk, men att det här inte är något direkt obekant för hälsoinspektörer.
- Nu har det börjat lugna ner sig och det mesta rör sig för tillfället kring rådgivning. Med den nya smittskyddslagen har vi också de här granskningsbesöken, säger Nurmi.
Tiina Torkkeli-Pitkäranta är hälsoinspektör i Lundo, som också ansvarar för 12 andra kommuner i Åboland, inklusive Pargas och Kimitoön.
- Vi har fått två separata påbud om granskning från regionförvaltningsverket. Det ena har vi haft att göra med tidigare och det andra fallet har vi inte ännu hunnit granska, säger Torkkeli-Pitkäranta.
De nya uppgifterna kräver inte mycket mer resurser
Trots att man kanske skulle tro att ett utökat ansvarsområde skulle leda till att mera resurser och tid behövs för att klara av uppgifterna så verkar det inte vara så för hälsoinspektörerna.
- Vi kan göra övervakningen att smittskyddslagen följs i samband med vår övriga övervakning. Det enda som kan ta mera tid är om vi måste göra en noggrannare granskning av ett objekt. Då finns det också ofta andra problem i bakgrunden och verksamhetsidkaren kan vara defensiv, berättar Torkkeli-Pitkäranta.
- Visst tar det en del mera resurser i början, men eftersom vi kan göra mycket i samband med vår vanliga verksamhet och över telefon, så tar det inte överdrivet mycket tid ifrån oss, säger Nurmi.
De vanligaste problemen
Päivi Nurmi berättar att över hälften av de mål som granskats har klarat granskningen utan vidare anmärkningar och att detta är en acceptabel andel.
- Det som verkar vara svårast, i de fall vi granskat, är den skriftliga planen för hur en lokal förebygger smittspridning. Det kan vara att lokalen har allting praktiskt i sin ordning, men det krävs också att man har en skriftlig plan om man tillåter fler än tio personer i en lokal, berättar Nurmi.
Enligt Nurmi har också mottagandet till största delen varit vänligt, fastän hälsoinspektörerna nu också syns i sådana lokaler som tidigare inte behövde någon sådan.
- Till största delen har alla vant sig vid hur vi hälsoinspektörer arbetar. Även på de ställen där man tidigare aldrig ens sett någon hälsoinspektör. En del visar nog frustration, men det märks att den är mer riktad mot den allmänna situationen än mot hälsoinspektörerna, förklarar Nurmi.
Det går inte att dra ett likhetstecken mellan sådana lokaler som tidigare har haft problem med hälsogranskningar och sådana som nu granskas enligt smittskyddslagen.
- Det finns inte tillräckligt med fall för att understöda den tanken, säger Torkkeli-Pitkäranta.
Hälsoinspektörerna får sina granskningsuppdrag från regionförvaltningsverket och från enheten för övervakningen av smittsamma sjukdomar.