Läkare i Sverige debatterar överdiagnostisering av långtidssymtom efter covid – så här säger den senaste svenska studien

Lukt- och smakbortfall är det vanligaste långtidsbesväret för sådana som haft mild covid-19, visar den senaste studien i Sverige. Samtidigt rasar en debatt i Läkartidningen om att för många får diagnos på för lösa grunder, och också fel vård.

I ett långt utbyte av debattartiklar i Läkartidningen i Sverige diskuterar branschfolket långtidssymtom efter coronainfektion, eller postcovid som det nu kallas i Sverige. Finns det en risk att tillståndet överdiagnostiseras? Är det rätt människor som får vård nu, och får de rätt sorts vård?

Samtidigt visar en färsk studie från Danderyds sjukhus och Karolinska Institutet att så många som var tionde som haft en lindrig coronainfektion upplever långtidssymtom som försämrar deras livskvalitet ännu åtta månader senare.

– Att så pass många hade symtom efter mild sjukdom var förvånande, säger Sebastian Havervall, biträdande överläkare vid Danderyds sjukhus och doktorand vid projektet vid Karolinska Institutet.

Det vanligaste långtidsbesväret efter en mild coronainfektion är lukt- och smakbortfall, enligt studien.

Men han sammanfattar studiens budskap i två punkter: Ja, vi behöver ta risken med långtidsbesvär efter också lindrig covid-19 på allvar. Men studien visar också att långtidsbesvären efter en mild coronainfektion är milda även de.

Det vanligaste långtidsbesväret efter en mild coronainfektion – och det som verkar utmärkande för just coronaviruset jämfört med andra virus på den punkten – är lukt- och smakbortfall, enligt studien.

De allvarligare långtidsbesvär som hittills rapporterats om efter covid-19, som hjärntrötthet, minnes- och koncentrationsproblem, muskel- och ledvärk, hjärtklappning och långvarig feber, återfanns inte hos dem som genomgått en lindrig coronainfektion.

– De studier som tidigare har gjorts har framför allt gjorts på patienter som legat inne, kanske till och med på intensivvårdsavdelningen, förklarar Havervall.

80 procent av de som fått sjukhusvård för covid-19 upplever symtom flera månader efteråt – men kunskapen om milt sjukdomsförlopp är liten. Där är Communitystudien en efterlängtad pusselbit.

– Glädjande nog kunde vi inte se någon skillnad mellan dem som haft mild covid och vår kontrollgrupp gällande de allvarliga symtomen.

Efter mild sjukdom är det alltså få som får så pass svåra eftersymtom att det kräver vård.

Flera kliniker för postcovid har öppnat i Sverige det senaste året. Med över 850 000 svenskar som bekräftats genomgått covid-19 sedan pandemins start – och ett mörkertal av otestade på klart större än så – är frågan om hur många som behöver eftervård en stor fråga för vårdresurserna.

– Det här är förstås bara en pusselbit, men ger viss indikation om att låt oss koncentrera oss på dem som har haft svår sjukdom. Det här kan ge en viss tröst att vi kanske kommer klara det här, att det inte är så många som befarats som drabbas av svår sjukdom.

Där gäller det att minnas att att trötthet, hjärtklappning och nedstämdhet kan ha många olika bakomliggande orsaker.

Det unika med studien är att den har en kontrollgrupp: folk som har varit sjuka i covid-19 har fått rapportera om sina långtidssymtom på samma sätt som folk som inte varit det. Studien visar ingen skillnad mellan de två grupperna gällande de allvarliga symtomen.

Däremot uppger en viss del av de som inte varit sjuka att de upplever en del symtom. Där gäller det att minnas att att trötthet, hjärtklappning och nedstämdhet kan ha många olika bakomliggande orsaker.

– Vi ställde frågor om symtom och sådana kan man ju ha i olika grad. Som trötthet, vem kan inte uppleva det, eller depression. De här symtomen är också kopplade till andra sjukdomar, och det är därför vi menar att även om man inte har antikroppar och har symtom ska man uppsöka sjukvård för det kan vara någon annan sjukdom som ligger bakom det hela.

– Att människor går runt och har olika symtom finns det ju enormt många förklaringar till. Roten till alla symtom är inte covid-19 eller långtidscovid.

Hur ser du på debatten i läkartidningen om risken för att folk överdiagnostiseras?

– Det är en svår fråga. Jag tycker man ska försöka hjälpa människor som har symtom och lyssna på dem och ha ett öppet sinne. Det här är en ny sjukdom. Vår studie är bara en pusselbit. Men så är det alltid när det kommer nya sjukdomar, det finns alltid folk som hamnar i kläm, åt båda hållen. Risken är om enormt många som inte har det här tar resurser från folk som faktiskt behöver hjälp. Då blir det ju också fel.