Regeringen stödde sig på THL:s rekommendation då de ville begränsa rörelsefriheten – hälsomyndigheten ansåg att det också fanns andra möjligheter

Åsikterna går isär då beslutsfattarna ska svara på varför regeringens förslag på begränsningar i rörelsefriheten inte godkändes, rapporterar nyhetsbyrån STT. En stram tidtabell och synen på vem som ska göra vad tycks vara några av problemen.

I slutet av mars berättade statsminister Sanna Marin (SDP) att Institutet för hälsa och välfärd anser att begränsningar i rörelsefriheten är nödvändiga för att stävja coronaviruset och garantera att vårdplatserna räcker till.

Några dagar senare sa ändå hälsosäkerhetschef vid Institutet för hälsa och välfärd THL Mika Salminen på ett möte med grundlagsutskottet att det kunde räcka med att begränsa risksituationer.

Enligt Salminen kunde man till exempel stänga vissa affärsutrymmen eller begränsa antalet deltagare på privata sammankomster.

Ändå föreslog regeringen för riksdagen ett lagpaket där huvudpunkten var att begränsa finländarnas rörelsefrihet. Förslaget fick tummen ned av grundlagsutskottet för två veckor sedan för att det fanns detaljer i planerna som stred mot grundlagen.

Salminen: THL:s uppgift enbart att ge bedömningar

På statsrådets kansli hänvisar man fortfarande till att Institutet för hälsa och välfärd rekommenderar begränsningar i rörelsefriheten som det enda alternativet för att stävja smittan.

– Det står i en rapport vi fått av Institutet för hälsa och välfärd, säger Sanna Helopuro på kansliet till STT.

Även justitiekansler Tuomas Pöysti hänvisade förra veckan till samma utredning på en presskonferens. Enligt Pöysti hade grundlagsutskottet fått ta del av utredningen.

Enligt Mika Salminen är THL:s uppgift endast att ge sin synpunkt på hur regeringens planer skulle inverka på smittläget. Eftersom regeringen bara föreslagit begränsningarna i rörelsefriheten, var det det enda institutet gav sin syn på.

Salminen förklarar också att institutet fått en bild av att regeringen inte har möjlighet att stänga affärer eller begränsa hur många människor som får träffas privat.

– Institutets uppgift är att identifiera risksituationerna där smittan lätt kan spridas och bedöma hur effektiva beslutsfattarnas förslag på åtgärder kunde vara, säger Salminen.

Justitieministeriet kom med motförslag som inte beaktades

Statsrådets kansli hade dessutom redan bestämt sig för att föreslå begränsningar i rörelsefriheten vid det skedet som ministerierna fick säga sitt om förslaget.

Justitieministeriet försökte i det skedet föreslå ett alternativ till statsrådets förslag, men tidtabellen var stram.

Enligt Justitieministeriets kanslichef Pekka Timonen byggde ministeriets förslag på begränsningar i hur många som får träffas samtidigt, i stället för begränsningar i rörelsefriheten.

Enligt Timonen skulle ministeriets förslag ha varit lättare att genomföra, även om det påminde mycket om det förslag som regeringen till slut presenterade för riksdagen.

Enligt grundlagsexpert Pauli Rautiainen hade Justitieministeriets förslag inte heller gått igenom i riksdagen.

– Förslaget var redan så lagstridigt i det skedet att det enda rätta Justitieministeriet kunde ha gjort var att skrota hela förslaget och börja om från början, säger Rautiainen.

Enligt Rautiainen skvallrar händelserna om att någonting gått snett under processen.

– Redan då man börjat jobba på lagförslaget har man låtit bli att överväga de olika möjligheterna, något som hör till då man förbereder ett lagförslag.