Bokrecension: Förändringslösheten slår ner som en bomb i Helsingfors år 2028 – No Change! är en smart och sympatisk kontorssatir
En hopplös konsult snubblar över ett framgångsrecept vid det utvecklingströtta leksaksbolaget DingDong. Det får vara slut på all förändring! Den nya strategin sänder chockvågor genom det framtida Helsingfors där Magnus Londens debutbok No Change! utspelar sig.
Konsulten Leif Storvik, huvudpersonen i Magnus Londens skönlitterära debut No Change! Konsult Lefa kommer igen, är en svårt otidsenlig människa.
Hans envisa fixering vid detaljkunskap och historiska fakta rimmar mycket illa med tidsandan.
Leif är dessutom ny i branschen. Efter att han förlorat sitt trygga uppdrag för Statistikcentralen och ger sig in i konsultbranschen av okunskap och ren desperation.
No Change! utspelar sig i Helsingfors cirka fem år in i framtiden då teknologins grepp om människan i samhället har hårdnat ytterligare.
Kungen i den här världen är näringslivsgurun Jesse Esposito, en omänskligt hårdtränad femtioplussare som leder väckelseliknande livesändningar av affärspodden Businesspodi.
Han driver bland mycket annat JEZ Hotel, det hetaste konsulthotellet i Nordeuropa – och dessutom råkar han vara pappa till Leifs dotters klasskompis.
På nåder får den hopplöst omoderna Leif boka in sig på en skrivbordsplats på JEZ. Ett jobb landar han dessutom. Uppdraget är att modernisera och vitalisera det stagnerade leksaksbolaget DingDong.
Ingen mer förändring!
För den oväntade rekryteringen ansvarar LeAnna, arbetshästen på DingDong, som är utled på den mossiga styrelsen av finlandssvenska familjebekanta.
Hon är också utled på den oändliga raden av oljiga konsulter som upprepar samma tomma förändringsmantra, så på pin kiv anställer hon Leif som har den fulaste webbplats hon någonsin sett.
Samma frustration känner också DingDongs nyaste styrelsemedlem Spike som trots sitt efternamn Ehrenskiöld är född i Afghanistan.
Även om hon finner ett visst nöje i att sätta de tröga gubbarna på plats blir det eviga utanförskapet tröttsamt.
Men av en slump (eller rå förtvivlan) snubblar Leif över ett framgångsrecept. Istället för att slentrianmässigt predika förändring börjar han driva motsatsen: No Change – att alltid göra saker som de alltid gjorts förut.
Resultaten är fantastiska. Men Leifs filosofi riktar en grundläggande utmaning mot Jesses trovärdighet som näringslivsikon, vilket Jesse verkligen inte tänker finna sig i.
Romanens stora behållning är den rätt kusliga framtidsbild som Londen målar upp. Teknologin har gått framåt med långa kliv medan trender kommer och går.
Orwellsk framtidsskildring
Magnus Londens roman No Change! är framför allt en smart satir i kontorsmiljö. Tonen är lättsam men den intrigdrivna handlingen bjuder på rikligt med vändningar som lockar till vidare läsning.
Men romanens stora behållning är den rätt kusliga framtidsbild som Londen målar upp. Teknologin har gått framåt med långa kliv medan trender kommer och går.
Samtidigt domineras samhället allt starkare av fraser och ideologier som utlovar en frihet som är motsatsen till vad människorna får.
Det fria näringslivet tvingar individer att ingå orättvisa kontrakt som tar ifrån dem deras framtida rättigheter eftersom den prisade flexibiliteten inte ger dem något val.
Individualismen hyllas samtidigt som människorna underkastar sig en hård social kontroll.
Det här glappet mellan ideal och verklighet skapar en dissonans som känns som en oro eller kyla i hjärtat av läsningen.
Ordningens högsta guru Jesse är mästaren av denna orwellska dubbelhet och karaktärerna själva är blinda för den trots att den finns rakt framför ögonen på dem.
I detta lägger Londen fingret på ett uttryck i samtiden som känns både bekant och kusligt.
Kanske det är jag som är cynisk. Men i denna illusionslösa framtids- (eller samtids-?)skildring känns det nästan för näpet med en historia om hur tre underdogs hittar varandra och med djärvhet och nytänk överlistar sin gemensamma fiende och gör näringslivssuccé.