Råttor, munskydd och icke önskvärda objekt i mängder – det här visade vår kamera i Helsingfors kloaker
Vi hade placerat en kamera i kloakerna under Helsingfors. Här kan du se de bästa bitarna från den drygt två dygn långa sändningen samt läsa om både det som syntes och inte syntes i bild.
Då den stora metalldörren till kloaktunneln öppnas väller stanken emot mig som ett åskväder en sommareftermiddag. Den är vidrig, men tack vare mitt munskydd ändå på sätt och vis uthärdlig.
En vägg av fukt slår emot mig som den effektivaste av alla världens ångbastur.
Det är ungefär tjugo svagt sluttande metrar från dörren till en bäck som oupphörligen strömmar fram genom grottan med ett forsande ljud.
Beckmörkret omsluter den lilla ljuskäglan från min ficklampa medan mina fotsteg ekar mot bergsväggarna då jag närmar mig bäcken med kameror och sladdar i högsta hugg.
Över bäcken, som består av både avloppsvatten och dagvatten, går en smal stålbro.
Ovanpå den placeras kamerautrustningen i väntan på att få se hur livet är i kloakerna; vad det är som strömmar mot reningsverket och vem det är som springer längs väggarna.
Det känns förväntansfullt, nästan som att träda in i något som jag inte borde få se eller ta del av.
Observationer varje timme
Redan under de första minuterna, nästan rentav sekunderna, av direktsändningen syns det första tecknet på liv.
En stor grå råtta kommer traskande längs strandkanten och vädrar nyfiket i närheten av kameran. Något känns säkert annorlunda gentemot den vanliga vardagslunken, men det kanske är svårt att sätta fingret på vad det är?
Här kan du se fler godbitar från sändningen:
Under hela den drygt två dygn långa sändningen kunde den som har ögonen på skaft spana in råttor ungefär en gång i timmen.
Råttorna tycktes pila mellan samma destinationer hela tiden, som om det satt råttfångare från Hameln i olika ändor av tunneln och spelade trudelutter på sina flöjter.
På kvällskvisten och ända in på småtimmarna kunde den som mot förmodan hade sändningen påslagen på en skärm bredvid sängen hela natten se betydligt fler råttor än så.
Detta trots att mörkret och den aldrig sinande strömmen inte skvallrade om vare sig vilken tid på dygnet eller vilken veckodag det var.
Gissa bajspappret
Givetvis var råttobservationerna det som höjde pulsen och ögonbrynen mest, men även bäcken med avloppsvatten var intressant att följa med. I synnerhet det som flöjde med i det strömmande vattnet.
Det var vita odefinierbara saker som flöt in i bild för att flyta ut några sekunder senare.
Inledningsvis gissade redaktionen på att det rörde sig om använt toalettpapper, men Marina Graan, enhetschef på produktionsenheten inom avsloppsvattenavdelningen vid Helsingforsregionens miljötjänster (HRM), berättade för oss att vår gissning var felaktig.
Det visar sig att dasspappret löser upp sig och kan därför omöjligen synas i rutan.
I stället tror Graan att det kan röra sig om hushållspapper, våtservetter eller munskydd. Allt sådant som inte hör hemma i avloppet utan i en skräpkorg.
Den som minutiöst följde med slow-tv-sändningen kunde se den konstanta strida strömmen med vita saker av än större och än mindre storlek flyta förbi.
Om det som syntes i sändningen är sådant som inte löses upp och därför inte hör hemma i avloppet, så är det överraskande ofta som något har hamnat fel. Nästan hela tiden flimrade något vitt förbi i bäcken.
Korvsoppskonsekvenser
Saker som hamnar fel tenderar att sätta i gång ett icke alltid önskvärt ekorrhjul.
Vad hör hemma i avloppet?
I just det här fallet kan sådant som hamnar i avloppet, trots att det inte hör hemma där, locka till sig råttor eller orsaka stopp i avloppen.
Det ökar i sin tur risken för att avloppsvattnet hamnar på fel ställe, ute i naturen eller kanske i din källare, då det inte pumpas framåt.
Så även om det verkar som något obetydligt att trycka på en knapp på toalettstolen och se det du har hällt i wc-byttan virvla ner i ett huj - så kan även de små resterna från gårdagens korvsoppa eller makaronilåda få stora konsekvenser.
Fascinerande kloakliv
Även om kameran till viss del placerades i kloakerna för att stilla redaktionens nyfikenhet och måhända något barnsliga äckelblandade förtjusning över råttor, så var ett av målen att bokstavligen föra strålkastarljuset till en plats där många inte har satt sin fot.
Till en plats som är en så pass integrerad och självklar del av vårt västerländska välfärdssamhälle, att du kanske inte tänker på vad som händer efter att ditt pekfinger har tryckt ner knappen uppepå din toalettstol.
Men under våra fötter finns en hel värld som är beroende av vad vi gör i anslutning till vår knapptryckning. Det är dessutom en värld som vi kan lära oss en hel del av.
Om det via prover i avloppsvattnet går att studera befolkningens coronavirusutbredning och droganvändning, så kan man säkert också studera sådant som är större än på partikelnivå och går att se med blotta ögat.
Och baserat på sändningen, visade sig livets rikedom i kloakerna överskrida förväntningarna och vara betydligt mer mångfacetterat och intressant än man skulle kunna tro.
Åtminstone om undertecknad tillåts föra fram sin åsikt.
Kloaklivet visades enbart i direktsändning. Här kan du se hur det såg ut de första timmarna av sändningen som startade tisdagen 13.4.2021:
' /%3E%3C/svg%3E)
