Frågor och svar: Super League-konceptet presenterat – vinner fotbollsjättarna eller förbunden prestigekampen?

På söndagskvällen presenterade tolv stora europeiska fotbollsklubbar sina planer på Super League som skulle ersätta deras deltagande i Champions League. Förslaget sågades av de flesta och klubbarna hotas nu av förbunden med tunga repressalier.

Vilka klubbar deltar?

Turneringen ska bestå av femton permanenta klubbar. Tolv är spikade:

• England (6): Arsenal, Chelsea, Liverpool, Manchester City, Manchester United, Tottenham
• Italien (3): AC Milan, Inter, Juventus
• Spanien (3): Atletico Madrid, Barcelona, Real Madrid

Det intressanta är att de franska och tyska klubbarna lyser med sin frånvaro. Franska Paris Saint-Germain och de tyska jättarna Bayern München och Borussia Dortmund har setts som givna kandidater. Möjligen fanns det planer på att de skulle bilda den 15 klubbar stora skaran – planer som inte hann förvandlas till beslut innan man var tvungen att trycka ut nyheten.

I Tyskland tillämpas 51-procentsregeln, som omöjliggör externt inflytande i form av bestämmanderätt. Då 51-procentsregeln tillämpas har klubbens medlemmar alltså majoritet (minst 51 procent av rösterna) då beslut fattas. I andra länder kan en ägare köpa upp hela aktiestocken och fritt fatta beslut på eget bevåg.

51-procentsregeln tillämpas för övrigt också i Sverige, men inte i Finland.

Utöver de femton permanenta klubbarna, som senare spikas, ska fem lag kunna kvalificera genom sportsliga prestationer, så att lagantalet kommer upp i 20.

Planerad start: möjligen redan säsongen 2021/22 men förmodligen först 2022/23.

Lagen skulle delas upp i två grupper bestående av tio lag var. Alla lag i gruppen skulle möta varandra både hemma och borta, i totalt 18 omgångar som skulle spelas på vardagar. Åtta lag skulle göra upp i kvartsfinal. Finalen skulle avgöras i en utslagsgivande match.

I Champions League spelas det sex gruppspelsmatcher och högst sju slutspelsmatcher.

Ligan skulle ha ett startkapital på 3,5 miljarder dollar för att investera i bland annat infrastruktur. Den amerikanska storbanken J.P. Morgan har meddelat att man är beredd att finansiera ligan.

Varför nu?

Planerna på en utbrytning är gamla och möjligheten har diskuterats i många år. Det handlar förstås i allra högsta grad om pengar och storklubbarna är nu beredda att testa om det går att skapa ett koncept som kan ge ett välkommet och permanent tillskott i kassorna.

Ett missnöje bland Europas storklubbar har pyrt en längre tid. I Champions League-gruppspelet bjuds storklubbarna ofta bara på ett par spännande matcher. Om Champions League-matcherna bli fler, ökar knappast toppmatcherna.

Tiden att gå ut med de konkreta planerna var intressant – sent på en söndagskväll. Veckoslutskvällar är i normala fall en bra tidpunkt inom affärsvärlden eller politiken att gå ut med något mindre smickrande som man hoppas inte ska få mycket uppmärksamhet.

I det här fallet är det inte långsökt att Super League ville gå ut innan Uefa den här veckan berättar om sina framtidsplaner för Champions League. Det ryktas om att Champions League kommer att utökas – och därmed (ytterligare) urvattnas ur de stora klubbarnas perspektiv.

Vad skulle förändras?

Fotbollen i Europa har präglats av det europeiska förhållningssättet, där den sportsliga framgången styr med upp- och nedflyttning som centrala beståndsdelar.

Det ekonomiska kommer i andra hand och många europeiska idrottslag har därför varit beroende av mecenater. På senare år har lokala mecenater dock ersatts av utländska, ofta statsstyrda aktörer utanför Europa, vilket inte är oproblematiskt. I Europa har det ändå traditionellt varit så att det bästa möjliga sportsliga resultatet utan ekonomisk förlust, har varit den mest eftersträvansvärda kombinationen.

Super League skulle tillämpa det nordamerikanska konceptet, där klubbarna är vanliga företag, och där det mer eller mindre enbart är det ekonomiska som räknas. I USA är den sista raden i bokslutet av störst intresse för ägarna. Sportslig framgång är bara bonus.

Vilka konsekvenser skulle Super League få?

Utbrytarlagen räknar med att få fortsätta i sina respektive ligor. De nationella ligorna säger tvärt nej. Hur frågan löses kan mycket väl bli avgörande för hur det till sist går.

Så gott som alla har sågat superligans planer vid fotknölarna. I England risade samtliga involverade klubbars fans planerna.

Frågan har även dryftats på högsta ort. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson konstaterade att planerna är farliga för fotbollen och Frankrikes president Emmanuel Macron sa att han är tacksam för att de franska klubbarna hålls utanför.

På söndagen gick europeiska Uefa ut med ett uttalande, där förbundet tillsammans med förbunden i England, Italien och Spanien fördömde planerna.

De nationella ligorna är förstås oroade över tv-kontrakten. Skulle storklubbarna helt försvinna kan de övriga lagen räkna med betydligt mindre tv-pengar på sikt.

Den tidigare Manchester United-profilen Gary Neville gjorde sin åsikt sällsynt klar.

– Jag är ett United-fan och jag är äcklad, sa han i Sky Sports sändning.

– United spelar inte ens i Champions League! Inte heller Arsenal eller Tottenham! De har inte förtjänat att spela där. Det är ett skämt! Motiveringen är pengar. Ta bort poäng av dem och bötfäll dem. Man måste stampa på det här. Det här är kriminellt, fortsatte Neville.

Förutom Uefa har även det internationella förbundet Fifa hotat med att utestänga de deltagande klubbarna och dess spelare från alla turneringar. Det skulle åtminstone inkludera Champions League, Europa League, fotbolls-EM och fotbolls-VM. Samtidigt accepterar de nationella förbunden alltså inte att Super League-lagen spelar ligafotboll.

Om storklubbarna lyckas sjösätta sina planer kommer alltså en aldrig skådad polarisering att ske inom fotbollsvärlden.

Kan Super League-klubbarna tänka sig att kompromissa? En tappad ligaplats skulle kanske kunna vara ett pris som är värt att betala om det kan kompenseras med en utökad Superliga som består av 36–40 omgångar? Är priset värt att betala?

Och hur resonerar ligorna när det kommer till kritan? Är Premier League verkligen beredda att "önska" de sex största klubbarna lycka till med sina nya utmaningar?

Är starka förbund längre nödvändiga?

Hittills har fotbollsförbunden lyckats behålla sitt järngrepp och haft monopol på att arrangera ligor och turneringar. I hockeyvärlden är situationen en annan, där NHL i stor grad styr utvecklingen. Beträffande både regelutveckling och turneringar.

NHL:s regler kopieras ofta med viss fördröjning av det internationella hockeyförbundet IIHF. Samtidigt styr NHL också över landslagsturneringarna, då NHL:s tidtabeller bestämmer vem som kan delta i hockey-VM och den nordamerikanska ligans beslut är direkt avgörande för om vinter-OS blir en världsstjärneturnering eller en B-turnering. Som centralorganisation har IIHF inte särskilt mycket att säga till om, utan dess huvuduppgift har i stor grad reducerats till att arrangera landslagsturneringar.

Om förbunden en gång tappar makten till privata match- och arrangörsaktörer blir det i praktiken omöjligt att återta den.

Även om både Uefa och Fifa, vars verksamhet har skuggats av korruptionsskandaler och även domar under många år, har varit starkt kritiserade av fotbollspubliken verkar förbunden för en gångs skull ha fansen på sin sida.

Att Fifa och Uefa fortsättningsvis kommer att ha monopol på fotbolls-EM och -VM försätter Super League-klubbarna i en besvärlig situation. De allra flesta fotbollsstjärnorna är måna om att få representera sina länder i mästerskapen. Kan Super League inte lösa den frågan är sannolikheten för att lyckas med planerna inte särskilt stora.

Eller så lanserar man Super League och litar på att Uefa och Fifa tvingas vända på kappan? För vad vore ett mästerskap utan alla storstjärnor?

Varför är polarisering problematisk?

Idrott är en del av underhållningsindustrin och följer, aningen paradoxalt, inte samma principer som andra branscher. Inom exempelvis telekombranschen är det enbart till fördel för ett företag om man lyckas maximera sin marknadsandel på sina konkurrenters bekostnad. I idrottsvärlden gynnas i sin tur framgångsrika lag av ett de har tillräckligt starka konkurrenter.

Det är de facto ligorna som i stor utsträckning är produkten, inte klubbarna. En enskild klubb är ingen attraktiv produkt utan kontext i form av intressanta motståndare.

Skulle sex storklubbar i Premier League få en enorm ekonomisk boost av spel i den nya ligan, och få fortsätta spela ligafotboll, skulle den engelska ligan i praktiken bli en helt tudelad liga med A- och B-lag, där inget B-lag skulle ha realistiska möjligheter att ens aspirera om en topplacering.

Eller vad sägs om Inters hemmasaldo (13–1–1)? Hur många fjärilar i magen har Intersupportrarna under en sådan säsong, där fansen kan räkna med att så gott som varje match, med väldigt stor sannolikhet, kommer att bjuda på en komfortabel hemmaseger.

Ett motsvarande saldo är typiskt för många andra storklubbar som – ofta från år till år – dominerar sin hemmaliga.

På idrottsläktarna är man i lika stor utsträckning ute efter spänning och en bra match som framgång.

Att en liga är tillräckligt homogen är en styrka. Till Superligans försvar ska sägas att den förmodligen kunde bjuda på fler spännande matcher än ligafotbollen och Champions Legue-gruppspelet. Å andra sidan skulle ligan ge de deltagande lagen sådana ekonomiska muskler, att de i sina nationella ligor – om de får fortsätta spela där – förmodligen skulle göra sina motståndare chanslösa.

Supportarna vill förstås hellre se sitt lag vinna än förlora. I forskning har man kommit fram till att en segerprocent på ungefär 70 procent (i ligor där varje match avgörs) ligger nära det optimala ur ett ekonomiskt perspektiv. Ett framgångsrikt lag, som ändå tvingas kämpa om segern i så gott som varje match, gör att publiken hittar till läktarna och tv-sofforna.

Vad händer nu?

Nu väntar förmodligen en utdragen maktstrid mellan förbunden och storklubbarna. Även prestige ligger på spel. Att utmana Uefa och Fifa gör man inte så där bara.

Att förbunden skulle lägga sig pladask är otänkbart. Reaktionen från förbunden är helt förväntad och storklubbarna har av allt att döma ingående planer på hur man ska tackla kritiken och försöka ta det hela vidare efter att planerna nu äntligen presenterats.

Lagen i Superligan har redan tagit till juridiska åtgärder i ett försök att försöka hindra Fifa och Uefa att sanktionera utbrytningsförsöket.

Hur Super League-klubbarnas kommande drag ser ut kan bli avgörande för hur det till sist går.