Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

5 kvinnor har dödats av sina män på bara 3 veckor i Sverige: Dessvärre inget nytt att kvinnor dödas i ganska hög omfattning

Från 2021
Uppdaterad 21.04.2021 18:18.
Porträtt på Jenny Westerstrand.
Bildtext Roks ordförande Jenny Westerstrand.
Bild: Frida Ekman

Fem kvinnor i Sverige har blivit dödade av sin sambo eller partner, på bara de tre senaste veckorna. Det här skapar starka reaktioner och stort engagemang i landet där de stora våldsrubrikerna brukar handla om gängkriminalitet, inte dödade kvinnor.

– Det är alldeles exceptionellt med så många mord, att män dödar så många kvinnor på så kort tid. Det är inte vanligt. Men vi har mord på kvinnor varje år, i ganska hög omfattning. Det är inte nytt dessvärre.

Så säger Jenny Westerstrand, ordförande på riksorganisationen för kvinnojourer Roks.

Att fem kvinnor dödas, och två mord skett på öppen gata, skapar förstås ilska. Under måndagen tog bevakningen fart i på de svenska nyhetsredaktionerna.

Men under helgen handlade debatten i sociala medier mycket om mediekritik: mot tidningar som rapporterat om dödade kvinnor med bara en notis, och mot SVT:s program Agenda som på söndag, än en gång, handlade om gängkriminalitet och inte om de dödade kvinnorna.

De senaste dagarna har flera politiker uttryckt sin chock och sorg över fallen. Centerns Annie Lööf var först ute med en kommentar och snabbt följde statsminister Stefan Löfven (S). Nu har jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) kallat partiledarna till samtal om saken.

Men som Jenny Westerstrand säger är det inget nytt att kvinnor dödas av sina män i Sverige. Varje år dödas omkring 15 kvinnor av en närstående i en parrelation i Sverige.

– 2018 var det 23 kvinnor som mördades. I år är det bara att fasa, vad ska hända?

Varje år dödas 15 kvinnor av män i en närstående relation i Sverige. I Finland dödas ibland ännu fler.

Ökning redan före pandemin

Flera länder i världen har rapporterat om en ökning i våld mot kvinnor under pandemin. Westerstrand säger ändå att det är en större fråga än så, eftersom det skedde en ökning i antalet dödade kvinnor i Sverige redan före pandemin. Än så länge är det svårt att säga om ökningen enstaka år är bestående men Westerstrand är både orolig för läget och kritisk mot bristande åtgärder.

– Det går bakåt. Det kunskapsläge Sverige byggde sina kvinnofridsreformer på har eroderats kraftigt.

Westerstrand talar om myndigheter där arbetet blivit byråkratiskt, med många aktörer men ändå en stor distans till den våldsamma vardagen: det finns utbildningsmaterial, det finns projekt och rapporter, men ändå inte en omfattande våldsforskning.

– Det hela började på bästa möjliga sätt, samhället tog tag i frågan, såg hur viktig den var, tillsköt pengar. Men det blev nån slags mainstream fråga alldeles för snabbt.

Hos myndigheterna som utsatta kvinnor möter saknar Westerstrand den nolltolerans för våld som borde finnas.

– När vi möter kvinnor och går med till möten med myndigheter finns det ingen nolltolerans, bland annat hos socialtjänsten. Man lyssnar inte när barn berättar vad pappa gör, man omtolkar. Vi är väldigt kritiska och det har vi varit rätt länge nu, i många år.

Oro för vad som kommer fram efter pandemin

När det gäller pandemiåret säger Westerstrand att det kommer att dröja innan vi får veta vad konsekvenserna är för våldet i hemmen.

– I början blev det väldigt tyst i våra kanaler, som under jul och nyår när kvinnorna hör av sig efter. Och det har inte ännu riktigt kommit, det där efter.

Många jourer har inte full beläggning på sina boenden, men nog ett ökande behov av samtalsstöd. Jourerna tror att kvinnor håller igen på grund av pandemin.

– Pandemin skapar en situation av att förhindra på olika sätt: för att samhället har stängt ner och för att man själv tycker att i den här krisen ska inte jag ta upp plats. Men också för att möjligheterna att lämna är färre när ekonomin är dålig och livet är osäkert, då bryter man inte upp.

I ett projekt för att se om pandemin flyttar på gränserna för våld har Roks skickat ut en enkät till 15 000 kvinnor i Sverige.

– För att se om våldet ökar måste någon berätta om våldet. Om hon som ska berätta inte längre uppfattar det som våld utan som en vardag av osämja eller av egen skuld och eget ansvar, då har vi hamnat i ett läge där vi riskerar att inte få veta lika mycket om kvinnors liv.

Krav på skärpt lagstiftning

Viktigast nu när politikerna talar om saken är att komma till konkreta frågor som vårdnadstvister och familjefrågor, säger Jenny Westerstrand. Just nu säger många beslutsfattare att frågorna är viktiga, men åtgärder som kvinnoorganisationer har efterlyst lyser med sin frånvaro.

Paraplyorganisationen Kvinnolobbyn som representerar närmare 50 kvinnoorganisationer i Sverige listar 10 krav inför partisamtalen. Kraven handlar bland annat om ökade resurser till polisen och kvinno- och tjejjourer och ökad kunskap hos myndigheterna, men också om att skärpa lagen om kontaktförbud och höja straffet för grov kvinnofridskränkning.

– Talet om våld behöver föras samman med talet om familj, säger Westerstrand. Vi vet att det finns mycket våld hemma, det är en far eller pappafigur som är våldsam i de allra flesta fallen, och det måste bli tydligare i samhällets arbete.