Kommentar: Tyska kristdemokrater vill ha Armin Laschet som förbundskansler – men hur ska CDU-chefen kunna vinna valet?

De tyska kristdemokraterna utsåg under tisdagen CDU-ledaren Armin Laschet till sin kandidat för förbundskanslerposten i valet i september. Laschet och den bayerske CSU-chefen Markus Söder kämpade in i det sista om kandidaturen.

Efter en hård maktkamp kunde CDU-chefen Armin Laschet till slut ta ett stort steg i riktning mot sitt främsta politiska mål.

Som de två tyska kristdemokratiska partierna CDU:s och CSU:s kandidat till posten som förbundskansler kan han i höst eventuellt efterträda Angela Merkel som Tysklands förbundskansler.

Att den kristdemokratiska kandidaturen gick till Laschet var ändå ingen självklarhet.

Den bayerske regeringschefen och CSU-ledaren Markus Söder försökte in i det sista lägga beslag på kandidaturen, med hänvisning till att han har ett betydligt större stöd bland befolkningen.

Laschets främsta trumf i kampen mot Söder var de två kristdemokratiska systerpartiernas inbördes storlek. Han kunde till slut inom ledningen för CDU tvinga fram den omröstning som avgjorde kampen till hans fördel.

Splittrade led

Att Armin Laschet trots allt kunde ta hem kandidaturen, framför näsan på den politiskt sluge Markus Söder, ger honom en rätt bra start på valkampanjen, men samtidigt är utmaningarna han nu står inför mycket stora.

För det första måsta han kunna ena de kristdemokratiska leden efter en nomineringsprocess som har saknat stil och finess och dessutom starkt har splittrat CDU.

Också inom Laschets CDU hittar man nämligen många som hellre hade gått in för en valkampanj ledd av Söder.

Bland många kristdemokratiska förbundsdagsledamöter råder nämligen panikstämning. Det starka stöd man hade i opinionsmätningarna i början av coronapandemin är i dagens läge ett minne blott.

Många CDU-ledamöter är därför oroliga över hur det ska gå med det egna mandatet i förbundsdagen och därför hade man hellre gått till val med den mer populäre Söder som kandidat.

I precis alla opinionsmätningar som har gjorts ligger nämligen den bayerske regeringschefen Söder långt för den egna partiordföranden Laschet.

Svår start på partiledarposten

Armin Laschet, som valdes till ny ordförande för CDU i början av året, har mycket svåra månader bakom sig.

Dels har hans CDU fått utstå hård kritik för hanteringen av coronapandemin, dels har han själv inte övertygat som coronahanterare.

Som regeringschef i Tysklands folkrikaste förbundsland Nordrhein-Westfalen har han ofta hört till de delstatschefer som ivrigast har talat för slopade restriktioner.

Efter påskhelgen har han ändå hört till dem som kräver en mer strikt nedstängning av samhället, ett krav som enligt kritikerna i hög grad baserar sig på politisk kalkyl.

Att det under våren också har kommit fram att flera kristdemokratiska politiker har berikat sig på tvivelaktiga affärer med munskydd har ytterligare naggat på stödet.

I opinionsmätningarna ligger man för tillfället på under 30 procent, vilket för kristdemokraterna räkans som snudd på katastrof.
Den nye CDU-chefen har också redan två förlorade val på nacken. I mitten av mars förlorade kristdemokraterna stort i valen i de sydvästtyska delstaterna Baden-Württemberg och Rheinland-Pfalz.

Att CDU och CSU har satt ner så mycket tid och energi på att lösa kandidatfrågan samtidigt som Tyskland dras med stigande coronasiffror lär inte heller stärka förtroendet för krisdemokraterna som coronahanterare.

Hur den bland tyskarna (mycket) måttligt populäre Laschet ska klara av att ro hem en valseger eller ens ett hyfsat resultat för kristdemokraterna är alltså den överhängande frågan efter att nomineringen nu äntligen är klar.

Regering utan kristdemokrater möjlig

Att Tysklands nästa förbundskansler verkligen kommer att heta Armin Laschet är därför inte alls hugget i sten, trots att det länge sågs som mer eller mindre självklart att Angela Merkels efterträdare också kommer att vara en kristdemokrat.

I nuläget kan man visserligen utgå från att de två unionspartierna CDU och CSU sannolikt kommer att ha flest platser i förbundsdagen också efter valet den 26 september.

Om det här räcker till för att få ihop en regering under kristdemokratisk ledning är ändå mer tveksamt än tidigare.

Kristdemokraternas mantra har under de senaste åren varit att det i Tyskland inte får uppstå en situation där det går att bilda en fungerande majoritetsregering utan CDU och CSU. Den här situationen kan ändå mycket väl vara verklighet då valresultatet står klart.

En koalition bestående av de gröna, socialdemokraterna och liberala FDP kan nämligen komma att vara ett möjligt regeringsalternativ, vid sidan av den sedan länge förutspådda kommande koalitionen mellan kristdemokraterna och de gröna.

En första grön förbundskansler?

Bollen i regeringsbildningen kan alltså komma att ligga hos de gröna.

De gröna kan efter valet mycket väl stå inför möjligheten att antingen gå med i en kristdemokratiskt ledd regering eller att själv bilda en regering tillsammans med SPD och FDP.

Det här skulle visserligen vara en för Tyskland ny regeringskoalition på förbundsnivå, men ett samarbete de tre partierna emellan gäller inte som helt uteslutet. En sådan här trafikljuskoalition (baserat på de tre partiernas färger) har sedan 2016 styrt delstaten Rheinland-Pfalz.

Socialdemokraterna har lidit svåra förluster under åren i Merkels regeringar, men ett samarbete med de gröna skulle innebära ett regeringssamarbete på helt andra villkor.

För liberala FDP är de gröna kanske inte det mest lockande alternativet, men om man vill sitta med i en tysk regering så är det just de gröna som nu verkar vara det enda alternativet.

FDP:s vilja att sitta med i regeringen är dessutom stor efter att man år 2017 beslutade att hoppa av regeringsförhandlingarna med kristdemokraterna och de gröna, något man senare har betecknat som ett misstag.

Det finns alltså i dagens läge en möjlighet att Tysklands nästa förbundskansler inte är kristdemokraten Armin Laschet utan Annalena Baerbock från de gröna.

Behov av en nystart

Om kristdemokraterna verkligen skulle hamna utanför regeringen innebär det ett liknande maktskifte som år 1998 då en sliten Helmut Kohl förlorade valet mot socialdemokraten Gerhard Schröder.

Åren under Schröders röd-gröna regering visade sig senare bli en stark impuls efter de många åren med Kohl som regeringschef.

De reformer som gjordes i början av 2000-talet ligger som grund för Tysklands nuvarande ekonomiska framgång, även om många fortfarande är kritiska till förändringarna på arbetsmarknaden och i det tyska socialskyddet.

Liknande impulser kunde landet vara i behov av också nu. Coronakrisen har mer än tydligt gjort synligt att Tyskland släpar efter på många punkter som kunde ha underlättat hanteringen av pandemin.

Digitaliseringen av landet är mer än på hälft och en tungrodd byråkrati har på många sätt försvårat coronahanteringen.

När Armin Laschet under de senaste veckorna har fört fram att landet inte är rustat för krisen och att man nu måste gå in för moderniseringar, så skulle en titt i spegeln samtidigt vara att rekommendera.

Det är hans parti CDU som har styrt i snart 16 år och försatt landet i den här situationen. Att CDU under ledning av Angela Merkel allvarligt har försummat till exempel digitaliseringen av landet är en väsentlig del av det arv som den sittande förbundskanslern lämnar efter sig.

Det är därför ingen överraskning att de grönas kanslerkandidat Annalena Baerbock genast efter nomineringen talar om att hon står för förnyelse.

Merkels långa skugga

Där såväl Söder som Laschet under de senaste veckorna har talat om vikten av att nå ut till Merkelväljarna, så börjar det allra senast nu vara dags för kristdemokraterna att lämna Merkelåren bakom sig.

Vill Armin Laschet bli förbundskansler ska han framför allt nu koncentrera sig på att förmedla vad som ska komma efter Merkel.

Under de senaste åren har nämligen CDU:s politik och valkampanjer fullkomligt kretsat kring den sittande förbundskanslern och för många väljare är det i dagens läge mycket svårt att längre säga vad partiet egentligen står för.

På den här punkten står CDU inför stora utmaningar då man nu ska börja sätta ihop ett valprogram.

Merkels popularitet har visserligen garanterat valsegrar, men samtidigt har Merkels politik lämnat efter sig ett tämligen visionslöst och politiskt urholkat parti.

Merkels dominanta ställning har dessutom lett till att det i dag är rätt tunnsått med profilstarka kristdemokratiska politiker.

Om Laschets drömmar om att bli kansler ska hållas vid liv är ändå den viktigaste och mest brådskande uppgiften nu att få rätsida på det som har gått fel i hanteringen av coronakrisen.

En sommar med snabbt framskridande vaccineringar och sjunkande coronasiffror kan i kombination med en effektiv coronahantering ännu lyfta kristdemokraterna ur sin svacka.

Det är bara om man lyckas komma ur den här svackan som Tysklands nästa förbundskansler heter Armin Laschet.