Kalle Augustsons hjälpsändelse till Grekland blev en succé - tre lass med saker väntar fortfarande på mottagare

Kalle Augustson besökte Borgå för att tacka de som ställde upp under vårens insamling till flyktinglägret i Grekland. Insamlingen överträffade alla förväntningar, men medel saknas nu för att föra resten av sakerna till nödställda.

Under våren samlade hela Nyland in förnödenheter till nödställda i Grekland och Lettland. De svenska församlingarna i Sibbo, Lovisa och Borgå deltog också.

Hjälpsändningen riktade sig främst till barn, ungdomar och mammor. Bland sakerna fanns bland annat kläder, tält, liggunderlag och blöjor, men också skrivmaterial och fritidsgrejer.

Insamlingen resulterade i två lass, ett till Grekland och ett till Lettland, men det finns fortfarande saker för flera skeppningar, bland annat till Rumänien.

I lager finns 200 kubikmeter insamlade saker, som motsvarar två körningar med långtradare och en med lastbil. Men finansieringen för transporterna saknas.

Den mest förmånliga transporten till Rumänien kostar kring 3 000 euro. Då åker försändelsen som returlast till Oradea.

- Vi har nu mottagare som väntar i Rumänien. Det är en stor organisation som delar ut mat och förnödenheter åt sådana som inte har något. Där finns romer som är helt utslagna och vanliga människor i och med att arbetslösheten är enorm.

Orsaken är att många rumäner som har jobbat utomlands i Tyskland, Italien och Sverige har skickats hem och de kan därför inte skicka pengar till familjerna.

Yle Östnyland träffar Kalle Augustson en solig och kylig dag med snålblåst. Han har själv föreslagit en träff vid Domkyrkan i Borgå.

- Det väcker gamla minnen. Jag har ju gått i folkakademin här i två vintrar och sjungit här i kyrkan flera gånger. Jag var med i kören.

Kalle Augustson har fört av sina böcker till församlingen som ska delas ut till dem som hjälpt att sortera och packa.

- Jag blev nog överväldigad av att man ställde upp så här intensivt. Det ger mig hopp eller ger oss alla hopp för framtiden, att trots allting som har hänt under de närmaste åren så bryr vi oss om varandra. Det är jag glad för.

När saker var sorterade och inpackade fanns fortfarande ett bekymmer över hur man tar sig fram i dessa tider. Det slutade med att hjälpsändelsen fick levereras till en annan plats.

- Vi kom ju inte ut till Lesbos överhuvudtaget. Det var helt stängt för det hade kommit så många nya coronafall så platsen blev ett annat flyktingläger på fastlandet nära Aten som heter Malakasa.

Försändelsen har kommit fram och bilen är redan på väg hemåt över Travemünde.

Listan över saker som sist och slutligen nådde Malakasa är lång.

- Det var allt mellan himmel och jord: kläder, skodon, massor av hygienartiklar av alla de slag, bindor, blöjor, liggunderlag, rullstolar, rullatorer och barnvagnar. En mycket värdefull last, säger Augustson.

Lägret lasten nu befinner i är stort, men eftersom det inte uppmärksammats i medierna var det dittills okänt för Augustson. Förnödenheterna var trots det lika välkomna som i något annat flyktingläger.

- När man annars är instängd och varje litet hjälpmedel som gör vardagen lättare, icke minst när man tänker på hygienen och blöjor och sånt kan vara väldigt jobbigt om man inte har dom.

500 resor till platser där nöden är stor

Våren 2021 har Augustson packat bilen och gjort närmare 500 resor sedan den första färden till Polen 1983. De senaste gick till Lettland med en del av sakerna från vårens insamling.

- Det gick väldigt bra. Det var jättefint väder till skillnad från tidigare resor som jag gjort på vintern och före julen. Men där är egentligen samma elände. Allting har varit i lockdown, arbetsplatser har försvunnit och nu när de har öppnat så har folk inte kommit tillbaka. Folk är fullständigt utan pengar. Där finns en matbank som också delar ut andra behövliga saker.

På ort och ställe har jag inte haft problem, men efteråt behöver man tid att smälta det och vara för sig själv innan man kan prata om det.

Kalle Augustson

Kalle Augustson har sett nöden på nära håll, men hur har han själv klarat av det?

- Frågan är om jag har klarat av det, därför är man som man är. På ort och ställe har jag inte haft problem, men efteråt behöver man tid att smälta det och vara för sig själv innan man kan prata om det helt enkelt.

Att möta nödställda väcker djup sorg, men Augustson säger att man också måste se det positiva i det blir gjort.

- Nog har det varit många gånger som jag har tänkt när jag suttit i bilköer och i tullar där man blir trakasserad att: nu förbanna får det vara sista gången, men sedan när man möter mottagaren och ser glädjen så ger det en kraft igen att fortsätta. Det väger upp det.