Ida Hulkko är en tjurskallig världssimmare som räddade karriären med ett enkelt beslut – uppmuntrar unga att tänka själva: "Vem annan kan säga hur du ska leva ditt liv?"
"Jag går genom eld och vatten om jag bestämmer mig för det"
Hon är envis, självisk och bestämd. Hon avskyr jämförelser med gamla hjältar, kritiserar det egna förbundet och uppmanar idrottare att vara stoltare över sin status. Och hon hör till Finlands främsta idrottare. Det här är Ida Hulkko.
Ida Hulkko grimaserar bakom munskyddet. Tyngderna på stången ökar, stönen blir allt mer högljudda. Hon är halvvägs på sin gymträning i en stor, nästan tom crossfitsal i Tammerfors en torsdagsmorgon i april.
Det skulle vara frestande att lätta på vikterna, men det går inte för sig. Då fysiktränaren Lasse Rantala två meter bort gör precis samma övningar skriker Hulkkos inre att fortsätta.
Hon vill inte ge upp. Hon kan inte.
– Inte kan jag ju slappa när den där jäveln orkar kämpa där bredvid, säger Hulkko med ett skratt och sneglar på Rantala.
Den bestämda och envisa attityden kommer från mamma. Hon har övertygat Ida om att hon klarar av precis allt hon vill.
Det rådet har gjort Ida Hulkko till en av världens främsta bröstsimmare – och en 22-åring som inte är rädd för starka åsikter och tuffa beslut.
Den mångfaldiga mästerskapsfinalisten anser att för få idrottare är stolta över sin proffsidrottarstatus och att Finlands samhälle inte uppmuntrar unga att satsa.
Hon avskyr att ständigt jämföras med gamla guldfräsar och känner att det enda som bevisar att hon är värd någonting är en medalj.
Hon är generallöjtnantens dotter som sköt fram sin egen militärdröm för att ta OS-medalj.
Och när hon tappade skrattet fattade hon ett beslut som räddade karriären.
Se Sportlivs minidokumentär om Ida Hulkko:
Ida Hulkkos fortsatta karriär har varit hotad flera gånger, och det ständiga behovet att visa att hon minsann klarar av alla utmaningar har orsakat bekymmer.
Som 16-årig överambitiös gymnasist i S:t Michel stod hon på utmattningens brant.
– Jag var för tjurskallig och förstod inte att sluta i tid. Jag ville vara en tians elev, internationell stortävlingssimmare, bättre människa och samtidigt även snyggare. Stressen över utseendet blev jättestor, precis som säkert för många andra tonåriga flickor.
Hon tränade tre månader i sträck utan vilodagar, studerade åtta timmar per dag och hade ett dagligt underskott på tusen kalorier.
– Man behöver inte vara den vassaste kniven i lådan för att förstå att den kombon inte leder till något gott, säger Hulkko.
Mamma spräckte bubblan och drog upp sin dotter innan huvudet sjönk under ytan.
Nu vet hon sina egna gränser. Och hon har omfamnat en ny obligatorisk träningskompis: skrattet.
Gör inte längre ont varje sekund
"Det är lite som att vara på ett bygge – tre ser på och en sliter."
Hulkko skickar en pik upp till bassängkanten. Hon är mitt inne i ett träningspass i en ödslig simhall. De enda övriga på plats är Sportlivs redaktör och fotograf samt tränaren Jere Jännes.
Gliringar och garv hör träningsvardagen till. Hulkko flyttade från S:t Michel och in hos mormor i Tammerfors för fyra år sedan för att satsa helhjärtat på simningen. Sedan dess har hon följt mottot: Alltid på allvar, aldrig allvarligt.
– Jag hade blivit lärd att smärtan är din vän och ju mer det gör ont, desto bättre. Det var en chock att komma på träningar där människor på riktigt har roligt och skrattar, och varenda sekund inte längre gör ont.
Ida Hulkkos finländska rekord på 50 meter bröstsim på kort bana (29,33) ger en åttonde plats i alla tiders världsstatistik och på den distansen finns det få som kan rå på henne internationellt. Men 50 meter är ingen OS-distans och på den dubbla sträckan är ett realistiskt OS-mål i sommar en semifinalplats.
Hulkko njuter fortfarande av hård träning och hennes favoritpass är de som slutar med att hon kramar om wc-byttan. Jännes halvskämtar att hon antagligen skulle träna sig till döds om han inte stod på bromsen.
– Vi jobbar stenhårt, det lovar jag, men endast då båda upplever att det är vettigt. Och det är vettigt endast då det är roligt. Ida kan säga rakt ut åt mig att hon har en horribel dag, och istället för att då med våld köra träningen till slut tar vi en omstart följande dag, berättar Jännes.
De beskriver sig själva som mer än bara tränare och adept. De är också nära vänner som pratar öppet om allt mellan himmel och vatten, och fungerar som varandras terapeuter när någondera genomgår en jobbig period.
Nyckelordet är förtroende.
– Ida är som en familjemedlem och hon är oerhört pålitlig och lojal. Men hon kan också orsaka problem för sig själv genom att utan filter säga rakt ut vad hon tycker. Jag påstår att det är bra att hon är en individuell idrottare, säger Jännes och ler.
Den kompromisslösa och oförbehållsamma inställningen både stjälpte och hjälpte Hulkko under en misslyckad sejour på andra sidan Atlanten.
Glada Ida smulades i bitar
Allting borde ha varit perfekt. Ett soligt Florida, meriterade tränare, ypperliga träningsförhållanden och fullt stipendium. Vad skulle kunna gå snett? Det mesta, visade det sig.
Medan till exempel sambon Tony Eriksson och landslagskollegan Fanny Teijonsalo kom starkare ut ur sina universitetsstudier i USA, dök Hulkko ner i en dimma.
– Jag kunde inte vara mig själv och de andra förstod inte mina okonstlade tillvägagångssätt. Många var där bara för statusens skull och det var svårt att passa in i en grupp där hälften gör saker lite ditåt, när jag själv vill göra allt till hundra procent.
"Jag lärde mig att man inte ska göra nånting bara för att alla andra gör det, utan på riktigt tänka själv och ifrågasätta saker. Många säger säkert att jag återvände med svansen mellan benen, och den tanken slog också mig, men nu klarar jag av att uppskatta att jag var tillräckligt modig för att komma hem i tid.
-Ida Hulkko
Träningen var gruppanpassad och Hulkko saknade samarbetet hon upplevt med Jännes, där tränaren verkligen lyssnade på henne. Hon berättar att hon vandrade från träning till träning som en zombie och kontrasten till vardagen hon byggt upp i Tammerfors var kolossal.
Hennes närmaste märkte snabbt att något var på tok. Glädjen var försvunnen.
– Det är jättetungt att se hur en människa smulas sönder, säger tränaren Jännes. Ingenting var längre roligt och hon passade helt enkelt inte in på det psykiska planet. Fysiskt hade hon säkert vant sig vid träningskulturen med åren, men jag tror inte hon längre skulle simma på elitnivå om hon hade stannat.
Tony Eriksson, själv simmare på god FM-nivå, ser att sambons orubbliga målmedvetenhet och beslutsamhet skapade friktioner.
– Hon vill alltid göra saker bättre än alla andra. Det är sånt som jag kanske inte förstår, eftersom jag brukar välja en lättare väg. Om nån säger "gör så här och så här", så gör jag det utan att tänka på det desto mer. Men hon har sitt eget sätt och när hon inte gillar någonting säger hon genast ifrån.
Hulkko har varit tvungen att fatta svåra beslut också beträffande sin andra stora dröm vid sidan av simningen. Militärlivet får vänta – tills vidare.
Finlands försvar och självständighet har alltid varit viktiga värderingar i vår familj.
― Ida Hulkko
Försvarsmakten kunde de facto ha satt punkt för den lovande karriären redan för några år sedan. Hulkko sökte in till pilotutbildningen på Luftkrigsskolan – och om hon kommit in hade simningen fått bli. Besvikelsen över att missa cutten har med tiden förvandlats till lättnad.
Hon ställde istället siktet på att inleda sin militärtjänstgöring efter OS i Tokyo hösten 2020. När spelen sedan sköts fram med ett år, senarelades militärplanerna med det fyrdubbla.
Karriärens huvudmål är OS i Paris 2024. Ett "mellanår" följt av tre säsonger med fullt simfokus hade kunnat funka. Nu blev tidtabellen för stram.
– Det var ett jättesvårt beslut. Jag hade planerat det i så många år och sagt åt alla att jag rycker in efter Tokyo. Jag funderade vad människor tänker om mig när jag nu för andra gången på kort tid låter bli att slutföra nånting, säger Hulkko och syftar på snabbvisiten i USA.
Nu siktar hon på att ta OS-medalj i Paris och därefter byta simdräkten mot stridsvästen.
"Jag är på sätt och vis självisk – och jag tycker en idrottare måste vara det. Simningen betyder allt för mig för tillfället och går ut över många andra saker i livet. Lyckligtvis har jag människor runtomkring mig som förstår att man måste smida medan järnet är varmt."
-Ida Hulkko
Varifrån då detta stora militärintresse, undrar kanske någon? Svaret är enkelt: familjen. Båda föräldrarna jobbar inom försvarsmakten. Pappa, generallöjtnant Petri Hulkko, hör till de högsta militärledarna i landet som kommendör för armén.
– Finlands försvar och självständighet har alltid varit viktiga värderingar i vår familj och jag har alltid beundrat hur plikttroget pappa och mamma sköter sina jobb.
De har också närmast krävt en idrottslig livsstil. Hulkko berättar att pappa brukar stiga upp klockan fyra varje morgon för att hinna ut och jogga innan han åker till kontoret – ett par timmar innan alla andra trillar in. Snacka om dedikation och passion.
För dottern smällde passionen till simning till slut högre och hon idrottar nu som ett proffs. Men vägen fram har varit arbetsdryg.
Risar grenfolket
Ni minns det där om att Ida Hulkko inte är rädd för att säga sina åsikter högt? Här kommer en smakbit:
– Det har tyvärr gjorts ett för dåligt jobb med marknadsföring och synlighet inom finländsk simning under de senaste åren. Om det nu har gjorts något alls.
Hulkko avskyr att dagens finländska simmare jämförs med 1990-talets blåvita stjärnor och hon kritiserar simförbundet för att inte lyfta fram sina idrottare tillräckligt effektivt.
Hon är en stark medaljfavorit på 50 meter bröstsim i långbane-EM i Budapest i mitten på maj och suktar efter en pallplats inte minst för att äntligen kunna bevisa att hennes och Jännes modell fungerar.
– Få förstår vad som krävs för att flera gånger vara EM-femma och ta sig till VM-final. Alla minns om du vunnit en medalj nån gång, men om du stadigt håller dig i tätskiktet utan att slå dig in i topp-3 ser inte människor dig som en bra idrottare.
– Nu vill jag ha den där medaljen så jag på riktigt kan visa för alla som tvivlar att vi vet vad vi gör.
Det jag förlorar i teknik tar jag igen i vilja. Jag går genom eld och vatten om jag bestämmer mig för det.
― Ida Hulkko
Hulkko beklagar sig över att den allmänna uppfattningen hos den stora publiken verkar vara att finländsk simning störtdykt under de senaste decennierna.
Hon säger att simning gått framåt mer än någon annan idrottsgren. Som exempel nämner hon att hennes några år gamla finaltider i junior-EM inte längre ens skulle räcka för att kvala in till tävlingarna.
– Det är deprimerande att man alltid jämför med de gamla guldåren och säger att det var bättre förr. Men nuförtiden måste du göra mycket, mycket mera jobb och simma mycket fortare för att uppnå samma saker. Det skulle vara så skönt om människor klarade av att sätta saker i perspektiv och förstå vilken nivå jag simmar på fastän medaljen saknas.
Idrottare: Våga vara stolta!
Hulkko har lagt mycket tid på att bygga upp sitt eget varumärke. Hon har skickat ut hundratals mejl, gjort powerpointpresentationer och besökt företag för att hitta samarbetspartners, och noggrant tänkt ut sin framtoning på sociala medier. Nu kan hon titulera sig proffsidrottare.
Som liten fick hon höra att det inte går att leva på idrott i Finland, att det är onödigt att ens försöka. Den tanken är totalt fel, säger Hulkko. Själv valde hon att flytta till USA efter gymnasiet eftersom hon kände ett kraftigt yttre tryck att göra något annat än "bara" simma.
Nu vet hon bättre.
– Unga ska våga göra sina egna, modiga val utan att bry sig om vad andra tänker. Vem annan än du själv kan säga hur du ska leva ditt liv?
"Jag kan på två händer räkna de verkligen euforiska stunderna under min karriär. Ändå vinner de 100–0 över all osäkerhet och alla otaliga små misslyckanden som idrotten dagligen för med sig."
-Ida Hulkko
Hulkko påminner att en idrottskarriär endast varar en begränsad del av livet. Hon har själv kalkylerat att hon har 40 år kvar i arbetslivet efter att simglasögonen åkt upp på hyllan.
– Hellre satsar du på det du njuter av nu, än ångrar dig när det redan är för sent.
För att våga ta steget ut behöver juniorerna idoler – och där kan dagens elitidrottare dra sitt strå till stacken. Hulkko vill att alla idrottare ska känna stolthet över vad de gör.
– Vi lever ändå ett liv som många avundas. Jag tycker idrottare för sällan öppet vågar säga att de är stolta över att vara proffsidrottare. När du får frågan vad annat du gör förutom idrottar, så varför kan du inte bara svara "ingenting"?
' /%3E%3C/svg%3E)
