Unik monarki håller ihop Malaysia – folkgrupper kommer inte överens

En strid ström av hatiska inlägg på de sociala medierna anses tyda på att rasmotsättningarna kan nå farliga nivåer i Malaysia. Ledande politiker anklagas dessutom för att spä på spänningarna i det mångkulturella landet. Kungen lovprisas däremot för att han försöker lugna stämningarna.

Hårfrisören Mark Khoo medger att han använder för mycket tid på de sociala medierna. Han blir ofta upprörd när han läser vad som skrivs på vissa webbplatser, men han kan inte låta bli att följa med dem.

- Jag vill veta vad mina landsmän tänker om oss kineser. Vi blir ideligen beskyllda för att vara snikna och oärliga, och vi uppmanas också att återvända till Kina, berättar den 25-åriga Khoo.

Khoo är född och uppvuxen i Malaysia. Hans farfarsfar emigrerade som tonåring från södra Kina och slog sig ned i den på den tiden brittiska kolonins näst största stad Georgetown.

- Jag har aldrig varit i Kina. Jag är malaysier, så det känns otäckt att folk uppenbarligen inte tycker att jag hör hemma här, konstaterar han.

Khoo uppskattar därför att landets kung med jämna mellanrum vädjar till folket om enighet. Khoo säger att han i övriga fall inte skulle ha förtroende för att också den kinesiska minoriteten hade en framtid i Malaysia.

Ovanlig mångfald, officiell diskriminering

Malaysia är ett synnerligen mångkulturellt land. Drygt hälften av folket är muslimska malajer, en knapp fjärdedel är kineser och ungefär sju procent är indier.

Resten av invånarna är representanter för tiotals olika ursprungsfolk. På den malaysiska delen av den väldiga ön Borneo är ursprungsfolken i majoritet.

Det privata näringslivet har länge i hög grad dominerats av den kinesiska minoriteten. Det har resulterat i en ekonomisk ojämlikhet som har gett upphov till blodiga raskravaller år 1969, och relationerna mellan de största folkgrupperna har varit ömtåliga sedan dess.

Efter kravallerna skapade regeringen ett system som på många sätt gynnar malajerna på kinesernas och den indiska minoritetens bekostnad. Den pensionerade majoren Ramkumar Bharat säger att kineserna och indierna har accepterat systemet som en nödvändig orättvisa.

- Nu har relationerna mellan folkgrupperna ändå blivit inflammerade på nytt. På de sociala medierna attackerar malajerna och kineserna varandra, och alla attackerar oss indier, beklagar han.

Sultaner stöder, kortvariga kungar

Också Bharat berömmer kungen för att han aktivt uppmanar de olika folkgrupperna att respektera varandra. Bharat betonar att den malajiska majoriteten alltid har högaktat monarkin och att också de olika minoriteterna har lärt sig att uppskatta den.

- Det är dessutom inte bara kungen som talar för sämja. Också sultanerna har gått in för att försöka ena folket, säger han.

Den malaysiska monarkin är uppbyggd på ett unikt sätt. Malaysia består av flera delstater av vilka nio formellt styrs av en sultan.

Sultanerna samlas vart femte år för att sinsemellan välja vem av dem som ska bli nästa kung. Den utvalda kungen fungerar sedan fem år som formellt statsöverhuvud innan han ersätts med en annan sultan.

Centrala symboler, uppmuntrande påminnelse

Kungens och sultanernas politiska befogenheter är begränsade, men de spelar ändå en viktig roll i samhället. De anses till exempel fungera som beskyddare av islam som mer än 60 procent av malaysierna bekänner sig till.

- Den muslimska malajiska majoriteten upplever därför att all kritik av monarkin är kritik också av islam. För allt fler malajer framstår kungen och sultanerna som symboler för hela den malajiska kulturen, förklarar Bharat som själv är en from hindu.

Bharat tillägger att det därför är av största vikt att kungen och sultanerna försvarar också den icke-muslimska befolkningen. Som exempel nämner han den sydliga delstaten Johors populära sultan som nyligen påminde folket om att hans hustrus bortgångna mor var en kines.

- På de sociala medierna framkom det att en del malajer inte tyckte att sultanen gjorde rätt i att nämna styvmoderns härkomst. I det stora hela hade sultanens uttalande ändå en positiv effekt, säger Bharat.

Korrupta ledare underblåser motsättningarna

Ibland har kungen och enskilda sultaner också indirekt kritiserat politiska ledare för att de medvetet ökar spänningarna mellan folkgrupperna. Varken kungen eller sultanerna ska egentligen blanda sig i politiken, så de måste vara försiktiga med sin kritik.

Ända sedan Malaysia blev självständigt år 1957 har landet styrts av muslimska malajer. Det största partiet Umno (De förenade malajernas nationella organisation) har uttryckligen främjat malajernas intressen och utökat deras privilegier.

I det förra parlamentsvalet år 2018 förlorade den av Umno ledda styrande koalitionen ändå mot alla odds sin majoritet för första gången sedan självständigheten. Umnos högsta ledning hade blivit så korrupt att också många malajer ansåg att det var dags att låta oppositionen komma till makten.

Nästan genast började Umno sedan varna för att malajerna förlorar sin särställning som en följd av att partiet inte längre styr landet. Sedan dess har relationerna mellan folkgrupperna varit klart sämre än på länge.

Umno har dessutom fortsatt att undergräva försöken att få till stånd sämja mellan folkgrupperna, även om partiet lyckades komma med i en ny regering som plötsligt bildades i fjol. Det sägs tyda på att rasfrågorna används som politiska spelbrickor också i framtiden.

De etniska minoriteternas hopp anses därför vara att monarkin fortsätter att fungera som en säkerhetsventil. I övriga fall kan de vara illa ute.