NHL-kolumnen: Nashvilles blåvita band bogserar Predators mot slutspel – bland de finländska stjärnorna står magiske Juuse Saros ut som mirakelmannen i målet
Med halva grundserien spelad var Nashville uträknat från playoff. Segerprocenten låg på miserabla 41,1 och gapet till Chicago på den fjärde och sista slutspelsplatsen var tio poäng. Efter det har Predators vunnit 16 av 23 matcher (71,7 procent), visslat förbi Chicago och har ett grepp om plats fyra i Central. Countrystaden kan tacka ”Juuse & The Boys” för vändningen.
I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.
Kakkos framsteg, Jalonens framtid och VM-aktuella finländare under lupp
År 1978 härskade polisongerna och de tandlösa grinen i NHL. Tanken om ett hockeylag i Nashville kändes lika fantasifull som den då färska succékomedin Slapshot, i vilken Reggie Dunlop och hans Charleston Chiefs terroriserade hockeyrinkarna.
Finländarna som besökt countrymusikens högborg kunde säkerligen också räknas snabbt.
Ett gäng som lystrade till namnet Country Express var i alla fall de första finländarna att charma den lokala befolkningen. Killarna från Karis med omnejd var lika övertygande som alltid när de klämde till med bland annat hitlåten ”Daddy Frank” på Country Music Fan Fair-festivalen i juni för 43 år sedan.
Efter att Västra Nylands gåva till countryn även stod på scenen i självaste Grand Ole Opry har finländarna som dragit ner applåder i Nashville spelat med puck och klubba. Kimmo Timonen var den första och Pekka Rinne är den mest älskade. Aldrig har ändå så många finländare varit så viktiga för Predators som nu.
Inga överdrivet blåvita ögon krävs för att konstatera det. Juuse Saros fantomräddningar, Eeli Tolvanens målkorn, Mikael Granlunds mångsidighet och Erik Haulas vårform har närmast burit Predators från att ha varit uträknade till att stå med ena foten i playoff. Och visst har åldermannen Rinne också bidragit.
Eeli Tolvanens dödliga skott var det första livstecknet
Nyss 22 år fyllda Eeli Tolvanen inledde säsongen 2021 som ett stort frågetecken. Storlöftets säsonger var svåra efter tonårssuccén säsongen 2017/18 när han visade framfötterna i Jokerit. Åren i Nordamerika hade innehållit bara sju NHL-matcher och Tolvanen fick finna sig i att hålla till i AHL.
Tolvanens tag i Milwaukee Admirals översteg inte nyhetströskeln i Finland och när han i höstas spelade 25 matcher för Jokerit i KHL, så var han inte alls samma målhungriga snajper som några år tidigare. Vi var många som tänkte att talangens NHL-tåg hade gått.
Därför blev överraskningen ordentlig när Eeli tog sin chans då han fick den i början av februari. Tre mål under första hela månaden i NHL var inte ännu någon direkt succé, men det fina skottet gick inte att ta miste på.
Sedan lossnade isen: Tolvanen var Predators bästa poängplockare under mars månad med 6+8 på 17 matcher. Samtidigt började Nashville vinna och Tolvanen var en frisk fläkt i laget som spelat lamt och oinspirerat. En egen reservering som levde upp till förhoppningarna och vittnade om en ljusare framtid.
Alldeles extra kul var att Tolvanens mål ofta blev till med den typen skott som vanligtvis levereras av Auston Matthews. Blixtsnabba pisksnärtar under ribban som målvakterna inte hade en chans på. Alla älskar skyttar med kapaciteten att leverera highlight-mål.
Mikael Granlund tog över
Tolvanen missade sedan tyvärr största delen av april på grund av skadeproblem, men då var det en annan i Nashvilles finländska koloni som blev månadens interna poängkung. Mikael Granlund stod för 5+5 på 14 matcher.
Vid sidan om allt annat det som 29-åringen gör för att hjälpa sitt lag att vinna matcher.
Coachen John Hynes placerade Granlund tillbaka som center och litar på finländaren mest av alla sina forwards – i alla lägen. Granlund spelar powerplay, boxplay, slängs in på tekningar både i offensiv och defensiv zon (vann 57,5 procent av tekningarna i april) och snittar nästan 20 minuter per match (19.56).
”Ilmaveivi” fyller tio år om några veckor och ett decennium senare har #64 gått igenom bland annat det att han inte blev den offensiva stjärnan i NHL som många väntade. I stället är han nu kanske något ännu finare: sitt lags mångsidigaste, pålitligaste och psykiskt tuffaste spelare.
Granlund har alltid varit som bäst när han får vittring på framgång och kan dra nytta av sitt snabba hockeyintellekt och sina mjuka händer. I Nashville har han blivit lagets etta på att spela kring och framför målet. Trots sina fysiska begränsningar är han gång på gång den som vinner duellerna framför målet.
Lagets största anfallsstjärna, Filip Forsberg, har varit borta i över en månad och i fall Nashville ändå går till slutspel, så är det framförallt två utespelare som leder laget i fråga om moral och okuvlig vilja: lagkaptenen Roman Josi och Mikael Granlund.
Allra viktigast är ändå killen som varit ligans bästa målvakt i en och en halv månad.
Juuse Saros är på sin egen nivå i hela NHL
Från och med mitten av mars har Predators vunnit 16 av 23 matcher vilket ger en segerprocent på 71,7 – bara Colorado och Vegas är bättre under samma period.
Ingen målvakt är däremot ens i närheten av Juuse Saros. I de 19 matcherna som Saros stått sedan den 15 mars har han räddat 94,2 procent av skotten. Den enda som spelat lika många matcher är Winnipegs Connor Hellebuyck – den regerande Vezina-vinnarens procent är 91,6. Andrej Vasilevskijs (17 matcher) procent är 92.
När det gäller snittet på insläppta mål är Saros den enda med under två mål per match: 1,93 (2,53 för både Vasilevskij och Hellebuyck). Då är det bra att veta att ingen målvakt har blivit pepprad med lika många skott sedan mitten av mars som Nashvilles mirakelman – Saros 642, tvåan Cam Talbot 539.
Den allra viktigaste statistikkolumnen med tanke på att nå slutspelet är väl ändå antalet vunna matcher. Saros 13 segrar ger honom ensam första plats.
Saros ger kväll efter kväll Nashville chansen att vinna matcher som motståndaren dominerar.
Det är för övrigt inte första gången. Vintern 2020, när Predators frenetiskt kämpade om en plats i playoff, så var det också Juuse Saros som ledde jakten. Under perioden 1 februari till 12 mars var Saros bäst av alla målvakter både i räddningsprocent (94,0) och antalet vunna matcher (10).
Dags till exempel för undertecknad att en gång för alla begrava tankarna om att Saros fysiska mått skulle stå i vägen för en verklig superkarriär. Det är få NHL-målvakter som kan hålla en liknande magisk nivå vecka efter vecka när trycket att vinna matcher är som störst.
Undrar just hur många spelare i NHL den här säsongen som är viktigare för sitt lag än Juuse Saros?
Erik Haula visar sitt värde
Den mest amerikaniserade av de finländska NHL-spelarna, privattänkaren Erik Haula, har också vaknat till liv när insatserna stiger. ”Journeymannen” fyllde 30 för en månad sedan och representerar redan det femte laget under NHL-karriären som började i Minnesota Wild säsongen 2013/2014.
Haulas finaste ögonblick så här långt kom i Vegas där han gjorde ypperligt ifrån sig som Golden Knights andracenter, när det utdömda NHL-nykomlingslaget tog sig hela vägen till Stanley Cup-finalerna. 29 mål i grundserien och nio poäng i de 20 slutspelsmatcherna gjorde Haula till en viktig del av succén.
Under de två följande säsongerna satt skador krokben för Haula och den här vintern verkade det redan som att karriären är på väg mot solnedgång. Haula gjorde sig till en NHL-spelare med explosiv skridskoåkning och nu såg det ut som att skadorna och åldern gjort sitt.
Man ska ändå aldrig räkna ut en kille som vuxit upp i Björneborg. När Predators kom in i säsongens avgörande skeden började också Haula leverera. Nashvilles tredje kedja Nick Cousins-Erik Haula-Matt Duchene har varit riktigt svår för motståndarna att tas med de senaste veckorna.
Nashville-coachen Hynes mixtrar jämnt med linorna, men nu känns den här Haula-trion ganska stabil. I de sju matcherna som kedjan spelat tillsammans har den producerat sex mål och bara varit inne på två baklängesmål.
Effektivast i trion är centern Haula som noterats för 3+2 och +4 i de sju senaste matcherna. Dessutom har han vunnit 56,1 procent av tekningarna – alla tre i kedjan är i princip centrar och alla tar tekningar, men Haulas tekningsprocent är bäst.
Allra roligast är det ändå att se hur inne i spelet Haula är för tillfället – han är definitivt en spelare som växer när det händer i rinken och insatserna stiger. Trea i den interna poängligan sedan mitten av april.
Organisationens ansikte finns fortfarande med
38 år gamla Pekka Rinne är som sagt Predators överlägset populäraste spelare genom tiderna. Killen från Kempele har endast representerat två organisationer under sin elitkarriär: Kärpät och Predators. Nashville kommer också att bli den enda NHL-klubben för honom.
Rinnes har en stor roll i att Saros nu spelar på magisk nivå. Dels har han hela tiden kunnat ge viktigt stöd till Saros och dels har han hållit ribban högt – Saros har fått lov att spela sig förbi Rinne i den interna hierarkin. Men utan att behöva vara rädd för knivar i ryggen – Rinne har varit som en pålitlig storebror.
Dessutom visar Vezina-vinnaren anno 2018 att han fortfarande har storspelet i kroppen. Under perioden från och med 15 mars har han visserligen bara stått fyra matcher, men av dem har han vunnit tre – och tre gånger noterats för en räddningsprocent på över 93.
Ifall Nashville lyckas med bedriften att först stiga från avgrundens brant till en plats i slutspelet och sedan hålla fast vid den under grundseriens slutspurt, så kanske det skulle vara dags för någon förmåga i Music City att göra en countrylåt för ett hedra den finländska kvintetten?
Någonting om fem tystlåtna hjältar från norr skulle väl sitta? Förutom att varken Haula eller Rinne är speciellt tystlåtna.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, naturalstatrick.com, moneypuck.com, hockey-reference.com hockeydb.com