Brist på tidigt stöd i vardagen leder till barnskyddsanmälan istället – "Oroväckande" säger Adhd-förbundet

Det är en ohållbar utveckling när familjer med barn som har neuropsykiatriska diagnoser måste göra en barnskyddsanmälan för att få hjälp, säger Adhd-förbundet.

I går berättade Svenska Yles granskande program Spotlight att över hälften av de barn som placeras utanför hemmet, till exempel på barnhem, får en psykiatrisk eller neuropsykiatrisk diagnos innan de fyller 18 år.

Diagnosen kan vara adhd, eller autismspektrumtillstånd.

Jag har stött på socialarbetare som säger att man ska göra barnskyddsanmälan för att få hjälp

― Nina Hovén-Korpela, verksamhetsledare Adhd-förbundet

Men ett omhändertagande betyder inte nödvändigtvis att barnet får den hjälp det behöver, för att hantera sina problem.

Tvärtom, kan en placering utanför hemmet göra situationen värre. Så gick det till exempel för Stefano, som kom i kontakt med droger och började rymma, då han placerades på barnhem.

- När jag kom ut från barnhemmet hade jag inga verktyg för att hantera det som jag egentligen behövde hjälp med, min adhd och mina utbrott, berättar Stefano.

Samarbetet fungerar inte

Samarbetet mellan vården och socialsektorn, dit barnskyddet hör borde vara smidigt och ta hänsyn till barnets och familjens situation. Enligt Nina Hovén-Korpela, verksamhetsledare på Adhd-förbundet, kan verkligheten ändå vara en annan.

- Jag har stött på socialarbetare som säger att man ska göra barnskyddsanmälan för att få hjälp, säger Hovén-Korpela.

Samarbetet mellan de olika sektorerna fungerar dåligt och familjerna tvingas söka om hjälp från flera håll. Det är utmattande och tidskrävande.

- Stödåtgärder borde sättas in i ett tidigare skede för att stöda familjerna, redan innan de har en diagnos. Men nu fungerar inte systemet, säger hon.

Barn med neuropsykiatriska beteendesvårigheter beskrivs som förlorare i den finländska social- och hälsovården. Social- och hälsovårdsministeriet har slagit fast att systemet inte fungerar för de här barnen, med t.ex adhd eller autismspektrumtillstånd.

Svenskan glöms bort

På svenska i Finland är situationen dessutom värre än på finska, då det finns ännu färre tjänstealternativ.

- Jag har hört det många gånger: “tyvärr talar ni svenska, då har vi inget att erbjuda”, säger Stefanos mamma Jenny.

Nina Hovrén Korpela säger att när det handlar om en liten grupp så kan det vara svårare att få stöd.

- Det är så känsliga viktiga saker för familjerna att de borde få stödet på sitt modersmål.