"Känns som det är fem år sedan jag sprungit ett ordentligt hinderlopp" – Sandra Eriksson är tillbaka och siktar på att fixa OS-gränsen i juni

Hinderlöparen Sandra Eriksson har under de senaste åren tävlat väldigt sparsamt på sin huvuddistans 3 000 meter hinder. Men efter ett par tuffa tävlingsprestationer under vinterhalvåret andas Eriksson optimism. I sommar kan hon tävla i OS för tredje gången i karriären.

Eriksson berättar för Yle Sporten att träningen fungerat bra i Stockholm där hon tillbringat hela vintern. Även om pandemin ledde till stora förändringar i träningsplanerna kan hon blicka tillbaka på en fin träningssäsong.

– Det har gått väldigt bra hela året. Jag hade ett litet bakslag i januari då jag led av överbelastning. Det var ju väldigt mycket vinter denna gång, så jag sprang en hel del på sämre underlag, säger Eriksson.

– Den ursprungliga planen var att genomföra ovanligt många läger utomlands, till och med tre stycken, men det blev i stället Sverige i år. Det känns helt enkelt bäst så, eftersom det funkar och jag inte vill ta risker.

Hinderträning under hela året

I träningen har Eriksson följt ungefär samma mönster som under tidigare år – men med ett viktigt undantag.

– I år har vi satsat på hinderträning under hela året, inte bara på sommaren, för att hinderlöpningen inte ska komma som en chock. Det är speciellt viktigt då jag inte har tävlat i hinderlöpning på flera år, säger Eriksson.

Trots att Eriksson tävlat sparsamt på sin huvuddistans räknar hon med att snabbt ta sig tillbaka till eliten. Eriksson sprang inte ett enda hinderlopp år 2019 och 2020 – och inte heller åren före det blev det särskilt många tävlingar.

– År 2018 sprang jag bara två lopp och då fungerade inte kroppen alls. År 2017 sprang jag inte ett enda hinderlopp. Så det känns som det är fem år sedan jag sprungit ett ordentligt hinderlopp.

Jag var missnöjd med alla tävlingsprestationer

Eriksson är medveten om att det efter så många magra hindersäsonger kan bli tufft.

– Det blir en väldigt stor utmaning mentalt att få tillbaka självförtroendet och lita på att jag grejar det. Det kommer att vara mycket nervositet inför det första loppet.

– Men i det första loppet gäller det främst att hitta tillbaka, att få rätt känsla och inse att att jag klarar det. Det är en utmaning som jag bara måste ta mig igenom för att hitta tillbaka på riktigt. Därefter går det att göra bättre tider, säger Eriksson.

Ohotad etta i Finland i flera år

IK Falken-löparen har en lång och imponerande meritlista på 3 000 meter hinder. Hon innehar nationsrekordet, är finländsk hindermästare tio år i rad (2007–2016) och har tre gånger tagit sig till EM-final. Hon har dessutom erfarenhet från flera VM (2009, 2011, 2013, 2015) och OS (2012, 2016).

Mycket tyder på att det kan bli ett nytt OS-äventyr i sommar. Några fina tävlingsprestationer under vintern och våren bekräftar att träningen burit frukt.

Under inomhussäsongen löpte hon en lovande tid på 1 500 meter och under våren slog hon till med ett finländskt rekord på ett fem kilometer långt landsvägslopp. Men loppen var enligt Eriksson inga fullträffar.

– Jag var missnöjd med alla tävlingsprestationer då det har gått så väldigt bra på träningen. Men jag känner mig trygg där jag ligger i träningen just nu. Jag är var jag ska vara och snabba tider är på väg.

Tävlingskalendern är ännu öppen

Erikssons finländska rekord på 3 000 meter hinder, som hon löpte i Glasgow år 2014, lyder 9.24,70. Rekordet är alltså klart under OS-gränsen 9.30,00.

Var hon ska försöka kvalificera sig för sitt tredje sommar-OS är fortfarande oklart.

– Allt är lite öppet. Det är ju oklart vilka tävlingar som blir av och vilka som tar emot utländska idrottare. Men Paavo Nurmi Games är den första tävlingen där jag räknar med att springa snabbt. Jag hoppas ändå på att få springa något annat lopp före det.

– Att klara OS-gränsen är realistiskt, men det är tufft och allt ska funka. Och det kan vara svårt i juni då jag brukar ha pollenproblem. Jag är inställd på att springa minst tre lopp så jag får rankingpoäng.

För friidrottarna gäller det att vara i form tidigt denna sommar. Vill man vara med i OS i Tokyo ska man ha kvalificerat sig i juni. Säsongsstarten blir alltså intensiv.

– Efter Paavo Nurmi Games får vi se vad som finns. Jag är intresserad av att springa i lag-EM om tävlingarna blir av. Och så är det tänkt att det ska arrangeras tävlingar i Finland under de sista kvaldagarna.

– Men allt är fortfarande öppet och mycket beror på hur tävlingssäsongen kommer i gång. Något slätlopp behövs också för att göra bra tider i hinderloppen.

Nu ska hindertekniken i skick

Nästa mål på vägen till OS i Tokyo är att få hindertekniken att sitta. Ännu återstår det jobb, men både Eriksson och tränaren Oscar Gidewall kunde konstatera att tekniken är så bra att det känns tryggt att igen träna med häckarna. Detta trots att hon kraschade in i en häck för ett par veckor sedan.

– Jag skadade knät och fick ta det lite lugnare i två veckor. Jag har fortfarande känningar i knät och får därför avvakta lite.

– Jag tar en dag i taget. Knät är svullet och blått, men inom kort ska jag förhoppningsvis kunna göra ett testlopp igen, säger Eriksson.